Häcken – MFF 1-1: Poängtapp på övertid
Malmö FF såg länge ut att ha kontroll. Men initiativ och – möjligen – ork tappades mot slutet, och Häcken tryckte in kvitteringen på övertid. Inte alls orättvist, som det såg ut där och då.
Häcken borta är ju alltid en otäck match. Även om statistiken tydligen visar att Hisingen-laget haft förtvivlat svårt att vinna mot andra topplag på sistone är de ett bra, spelande lag med giftig offensiv. Även om de numera får klara sig utan Paulinho. De har värvat för att fylla tomrummet efter brasilianaren, men det kanske tyngsta nya namnet, norrmannen Alexander Söderlund, kom inte till spel. Det gjorde däremot finländaren Jasse Tuominen, som närmast kommer från vitryska suveränen BATE Borisov, samt Leo Bengtsson, som hämtats från Hammarby.
Häcken ställde upp så här:
Peter Abrahamsson – Godswill Ekpolo, Joona Toivio, Rasmus Lindgren, Adam Andersson – Erik Friberg, Alexander Faltsetas – Ahmed Yasin, Daleho Irandust, Leo Bengtsson – Jasse Tuominen.
Vårt eget lag då? Antonsson drog låret mot Mjällby. Han var inte med i dagens trupp. Berget och Bengtsson är på skadelistan sedan tidigare. Dessutom saknades Kiese Thelin på grund av den typen av lycklig nedkomst som stavas barn.
Personligen hade jag nog väntat mig lite rotation jämfört med Mjällbymatchen, men den enda ändringen i startelvan var att Rieks gick in på Antonssons plats. Vilket alltså innebar följande lag:
Dahlin – Larsson, Nielsen, Anel, Knudsen – Bachirou, Lewicki – Prica, Christiansen, Rieks – Molins.
Första halvlek
Bilder från spelargången innan inmarsch: Erik Friberg gick fram till Johan Dahlin och sa något, och de skrattade tillsammans. Sånt är ju alltid trevligt att se.
Matchinledningen var också hyfsat trevlig, eftersom vi fullständigt ägde bollinnehavet. Även om det första egentliga avslutet var Häckens, då Irandust tilläts trampa runt och skjuta i sjunde minuten. Bollen gick en bit utanför, men helt ofarligt såg det inte ut. Vår första chans kom ungefär tio minuter senare. Lewicki hittade då en felvänd Christiansen i straffområdet, men avslutet blev för löst. Bara minuten senare stal vi bollen högt, Friberg rev ner Christiansen och blev varnad, men frisparken slog Prica på närmaste Häckenspelare.
Ganska låst och chansfattigt, men vi bröt ändå dödläget i 23:e. Rieks pressade Faltsetas, som blev stirrig och försökte sig på en bakåtpassning med vänstran. Uppenbarligen inte hans bästa fot, för en klassisk korpaspark – kraftig benpendling men knappt styrfart på bollen – hamnade rakt i gapet på Guillermo Molins. Helt fri gjorde han en klassisk Molins-våren-2014-manöver: han vek över kroppen och högerbredsidade in bollen i bortre hörnet.
Några minuter senare hände något märkligt. En rullande boll studsade fel och över foten på Anel. Kan en konstgräsplan ha tuvor?
Dessbättre utmynnade detta inte i någon farlighet, utan bollen rullade vidare till Larsson.
Känslan var att vi ägde matchen. Christiansen frestade med ett hyfsat skott i 34:e. Prica sökte skott i en-mot-en-läge några minuter senare, men blev avväpnad.
Leo Bengtsson blev varnad i halvlekens sista minut. Sen blåste Ekberg av.
Som både Faltsetas och Alexander Axén konstaterade i Dplay:s pausstudio: vår press bet. Skulle inte säga att det var en sprudlande och sprakande halvlek, men vi hade kontroll. Och även om det kan tyckas att vårt mål var en bjudning, går det också att se det som att det var frukten av just vår press. Vår defensiv såg väldigt solid ut. Anfallsmässigt … jo, visst, vi ledde, men det var sällan vi sågade fram oss till avslut. Båda lagen såg ganska uddlösa ut.
Andra halvlek
Hyfsad början av andra. Ändå blev första riktiga chansen Häckens. Ett långt Knudsen-inkast ledde till kontring, Knudsen själv hann inte riktigt med Yasin (som är snabb, det får understrykas), och avslutet mot bortre var vasst. Dahlin fick fingertopparna på bollen och styrde ut till hörna.
Dubbelbyte efter en kvart. Ut med Prica och Rieks, in med Traustason och Erdal. Häcken ville inte vara sämre utan öste på med en trippel ett par minuter senare. Ut gick Yasin, Bengtsson och Tuominen. De ersattes av Ali Youssef, Gustaf Nilsson och Viktor Lundberg. Mindre speed, mer kraft och storlek i Häckenanfallet, således.
Erdal Rakip började bra med flera pigga och konstruktiva aktioner. Men annars lutade initiativet allt mer över till Häcken. Våra anfall var korta, motståndet vann närkamper och boll och vi föll ner. Försökte försvara vår ledning. Det kändes sällan akut, men i 80:e rullades vi upp och Adam Andersson avslutade utanför från sin högerkant. Otäckt nära.
Strax dessförinnan hade Adi Nalic ersatt Molins. Och i 84:e fick även Bonke Innocent - uppenbarligen nu förlåten för sin försovning - göra allsvensk årsdebut, då han kom in istället för Christiansen.
Bytena skänkte ingen ro. Häcken ägde boll. Ganska nära i 91:a, då en nick höll på att överlista en felplacerad Dahlin. Hörnan ledde till kalabalik och en hörna till, och den nickskarvades vidare till Joona Toivio som vid bortre stolpen kunde raka in kvitteringen. 1-1.
Det var ett par övertidsminuter kvar, och vi lyckades vaska fram en frispark. Den slog Erdal Rakip över målet.
Känslan så här efteråt är att vi kroknar. Pressen falnar, vi orkar inte hålla i bollen, vi sjunker neråt, det blir passivt och initiativet hamnar hos en motståndare som inte har särskilt mycket att förlora. Rent objektivt, för den som nu förmår inta ett sånt perspektiv, vill jag påstå att det inte finns särskilt mycket att invända mot att det trillar in en kvittering.
Tycker dock att mittförsvaret samt Lewicki och Bachirou överlag gör goda insatser.
Fast lite dystert, kanske till och med oroväckande, är det att vi skapar så få målchanser. Och att bytena, bortsett från några inledande Erdal-minuter, injicerar så pass lite energi.
Fjärde raka allsvenska 1-1-matchen mot Häcken, för övrigt.
Men, nåja. För ältande gives ingen tid. Match på söndag igen.