Hammarby - MFF 3-2 - Förlust igen
Trots ett klart bättre spel än vad vi sett under den sista månaden förlorade Malmö FF tungt mot Hammarby. Här är Himmelrikets matchrapport.
Well, jag ska ny försöka undvika den gamla klassiska fällan att låta resultatet färga analysen. Vi har förlorat igen, det är regn över Möllan och fastän himlen är blå är ändå fotbollsnatten jävligt svart för tillfället. Men ändå var matchen ett litet fall framåt. Ett skadedrabbat Malmö gjorde trots resultatet en hygglig match.
Malmö spelade för dagen med följande startelva:
Andersson, Larsson, Nielsen, Brorsson, Binaku - Svanberg, Innocent, Lewicki, Rieks - Strandberg, Rosenberg
Malmö inledde första halvleken tämligen bra. Man såg en direkthet i omställningar och passningsspel man inte sett på ett bra tag, Bonke Innocent och Oscar Lewicki slet som djur och Carlos Strandberg hotade i djupet. Förvisso hade Hammarby mycket boll och hittade vid ett flertal tillfällen in i luckan mellan vårt mittfältet och försvar. Inte minst var det en ocean av yta bakom en i defensiven osynlig Søren Rieks och Egzon Binaku. Det var också härifrån som Hammarby skapade sin första riktigt heta chans när Egzon Binaku blev bortgjord och både gamle bekantingen Nikola Djurdjic och Jeppe Andersen kom i bra lagen i straffområdet.
Istället var det dock Malmö som skulle ta ledningen. Trots det faktum att det var två klassiska arbetarklubbar som möttes tyckte även Hammarby att det var överskattat med att placera folk på vänsterkanten. På denna (alltså vår högerkant) kom Eric Larsson (som trots en del defensiva misstag gjorde en bättre match än på sistone) och hittade Mattias Svanberg i straffområdet. Denne sköt på en Hammarbyförsvarare (tror jag) men bollen hamnade hos Søren Rieks som, kors i taket, gjorde 1-0!
Efter målet blev vi lite mer passiva och Hammarby började äga boll mer högt upp i planen, men vårt omställningsspel var fortsatt bra och Carlos Strandberg fick ett bra läge på passning från Søren Rieks. Domare Strömberg höll, med allsvenska mått, en hög bedömningsnivå där hårt spel tilläts och såväl Markus Rosenberg som Hammarbys backar stöp emellanåt i gräset.
I minut 35 kom Lasse Nielsen efter och fällde en Hammarbyare just utanför straffområdet. På denna slog Muamer Tankovic en hård frispark som touchade Djurdjic och helt plötsligt stod det 1-1. Vilket även blev resultatet efter 45 minuter.
Efter paus rivstartade vi. Carlos Strandberg kom i djupet på vänsterkanten och skickade in ett inlägg till en vilt löpande Mattias Svanberg som med en hoppspark á la Tekken 3 forcerade in bollen bakom Johan Wiland.
Här var jag säker på poäng. Försvarsspelet hade sett hyggligt ut, Strandberg och Rosenberg (som gjorde en riktigt bra match) och laget såg laddat ut. Även efter ledningsmålet såg det hyggligt ut. Förvisso var Fredrik Andersson rejält ute och hängde tvätt på en hörna, vilket nästan gav Bjørn Paulsen ett mål, men annars såg det jämnt ut.
Så i den 65 minuten kom dock fem ödesdigra minuter. Återigen kom Hammarby fram på vår vänsterkant (vet ej varför inte detta korrigerades i paus) och Simon Strandberg hittade med ett fint inlägg Nikola Djurdjic som nickade in kvitteringen. Någon minut senare fick vår galne dansk Lasse Nielsen sitt andra gula kort och två minuter senare gjorde Pa Dibba 3-2. Och vi var därefter inte i närheten av att ens skapa någon kvitteringschans.
Matchen satte fingret på vad vår nästa tränare måste jobba på. Vi måste arbeta med att bygga vårt lag bakifrån. Försvarsspelet är i stunder riktigt dåligt och framförallt är vi mycket sämre än vad vi borde vara med innevarande spelarmaterial. Jag tror inte att mittbackarna är så hår dåliga egentligen. Man kan kritisera Nielsen hur mycket man vill, men jag tror att en stor del handlar om att han känner att han måste kompensera för ett osäkert kollektiv med egna galna aktioner. Som vid utvisningarna. Försvarsspel handlar om tillit, lugn och korrekt beslutsfattande och där är vi för dåliga.
Men men. Det är en ljus och vacker kväll i Malmö, vi såg bättre ut en på länge och snart är den här jävla våren slut. Även story grattis till Hammarby som inte bara vinner utan spelar en fin fotboll.
Framåt Malmö!
