Himmelrikets Favorit i april: "Ni ska kunna kräva mer av oss"
Himmelriket ringde och gratulerade spelaren som redaktionen anser har varit månadens bästa spelare.
Grattis Oscar, april månads bästa spelare enligt Himmelrikets redaktion.
– Tack, tack.
Man får nästan leta om man ska hitta så mycket annat som har varit roligt den här månaden.
– Ja, så är det ju. Det är ju verkligen inte den starten på Allsvenskan som man hade hoppats på. Men vi är i cupfinal och det är en lång serie kvar att spela, så nog fan ska vi kunna vända på detta.
Annars så började det så bra. Efter segern mot Elfsborg i premiären hade jag i bilen hem från Borås känslan att ”vilket lag ska kunna stoppa oss i år?”. Kände du detsamma?
– Första halvlek där var fantastisk. Elfsborg kom inte till alls i sin press medan vi radade upp chanser. Så det var en riktigt bra match av oss.
Men därefter…
– (Tungt skratt) Mm, efter det ja.
Kan du gå igenom matcherna som följde?
– Absolut. AIK hemma: En hemmapremiär med mycket energi, där det kändes som att vi var många som ville ut och visa vad vi hade i oss. Men vi kom inte rätt in i det, varken i presspelet eller i vår offensiv. De fick ett ganska tidigt mål, men vi lyfter oss i slutet av halvleken och får dit ett 1-1-mål. Sen börjar vi andra halvlek ganska bra tycker jag fram till att vi får en utvisning på Franz (Brorsson) och vi sen tvingas spela 30-35 minuter med 10 man. Men jag tycker att vi löser det; vi håller dem ifrån oss utan att de skapar något alls och det är snarare vi som är närmast vinst.
Bortsett från första 45 mot Elfsborg så tycker jag nog att den perioden är det bästa ni har presterat i Allsvenskan i år.
– Ja, det skulle det nog kunna vara. I och för sig tycker jag att vi spelar bra mot Brommapojkarna. BP är ett sämre motstånd än AIK så det är lite svårt att jämföra, men det är möjligt att du har rätt där.
Sundsvall borta?
– Det var ingen höjdare direkt. För egen del så fick jag börja matchen som mittback, efter att mot AIK vikarierat som det. Sen blev Bachirou skadad ganska tidigt så vi fick möblera om och jag fick ta mig upp på mittfältet igen. Vi gör ingen speciellt bra match där uppe men ändå tar vi ledningen med 2-1, och känslan då är att vi kommer att få med oss de tre poängen. Efter deras 1-0 som var billigt och där bollen for som en flipperkula, så var deras 2-2 ett resultat av att vi är rätt passiva i straffområdet. Och den passiviteten tycker jag har varit genomgående under säsongen, vi är för svaga i duellerna inne i straffområdena helt enkelt.
Fotbollsexperter använder gärna uttrycket bolltittande. Jag förstår precis vad de menar sett till situationen som gav Sundsvall 2-2, för där var det många som mest verkade stå och titta på.
– Det stämmer, det är min känsla också. Att man blir en bolltittare i stället för att ta en motståndare.
Därefter var det Djurgården, också det på bortaplan?
– Första halvlek var ändå ganska jämn tycker jag. Vi skapar lite, de skapar lite. I andra får de ett tidigt mål och till en början kämpar vi och krigar på, och har några halvchanser. När de gör 2-0 går luften lite ur oss, och sen gör de även 3-0 i slutet.
Vad sa ni till varandra efter matchen? Eller satt ni mest tysta och hängde med huvudena?
– Nej då, det var rätt mycket snack. Likaså på de efterföljande träningarna, där vi sa till varandra att nu måste vi gå ut och visa en jävla energi och att det här inte är acceptabelt i Malmö FF. För vi ska vara i toppen, vi ska vinna. Det vi kan kräva av varandra är att alla visar jävlar anamma och en hundraprocentig inställning. Även om man har en dålig dag på jobbet så är det något man ska kunna kräva av varandra.
Är det något som har saknats tycker du, att den inställningen inte har funnits där hos alla?
– Eh… Svårt att säga. Och, eh…
Jag tänker att eftersom ni tog upp det här med bristande inställning sinsemellan så kanske det är ett problem.
– Mm, precis. Alltså… Så här, jag tror egentligen att alla gör sitt bästa för alla i laget vill ju vinna och vi är spelare på hög nivå i Sverige… Men varför det har blivit som det blivit, det är svårt att säga. Nånstans när man förlorar så måste man tillbaka till grunderna i spelet och göra de enkla sakerna bra, och i det ligger bland annat att springa som fan. Det är något som alla kan samlas kring, att nu är det det här som gäller.
Ni hade det snacket efter matchen mot Djurgården, och det blev visserligen seger mot BP, men så kom en ny 0-3-förlust i söndags. Efter att ni hade snackat ihop er så som ni gjorde, känns det som en ännu tuffare käftsmäll med gårdagens insats då?
– Ja, absolut. Det var riktigt tungt. Vi har varit lediga idag (måndag) så vi har inte hunnit prata så mycket, men det var en jävligt tung förlust måste jag säga. Det var mycket ilska i halvlek och efter matchen var det förstås många som hängde med huvudena i besvikelse. Men vi har match på torsdag igen så det är bara att ta nya tag. Det är inte mycket mer att göra; man kan gräva ner sig en stund men sen är det fort upp på hästen igen.
Ja, nu kommer tre matcher som kan komma att berätta för oss hur vi kommer att se på säsongen 2018: Djurgården och IFK Göteborg hemma i Allsvenskan och därefter cupfinalen mot Djurgården.
– Det är jäkligt tätt mellan matcherna nu, så man kan och får inte gå omkring och ha tankarna på de negativa resultaten vi har bakom oss. Man måste se det som en helt ny match där man har dragit lärdomar av det som har varit. Det är på framtiden fokus alltid måste ligga.
Du har under våren spelat omväxlande mittback och innermittfältare, och du har spelat med flera olika spelare. Detsamma gäller andra i laget. Hur starkt har det påverkat matcherna i april?
– Det är klart att skador påverkar och när man tvingas ändra om i uppställningar, men samtidigt har vi tillräckligt bra spelare och trupp för att vi ska kunna lösa det. Så vi ska kunna kräva mer av oss, och ni ska kunna kräva mer av oss.
Men gör det att det blir etter värre om det heller inte är hela anledningen till hur det har sett ut? Då brister det väl i spelet tänker jag?
– Jag vet inte, det är jävligt svårt att sätta ord på vad det är som brister. Eller rättare sagt, det är svårt att veta vad specifikt de är som brister. Det är nog många saker. Just som jag snackade om tidigare, att duellspelet i det egna straffområdet känns som något där vi kan bli ännu bättre. Vi har släppt in lite för många mål på den biten.
Du och jag får se detta som ett terapisamtal, för vi mår väl ungefär lika uselt. Ut ur systemet med skiten, och sen blicka framåt. Typ så, inte sant?
– Ha ha, typ så ja.
Så vad tar vi för positivt med oss, för att sluta i den änden?
– Det finns en del trots allt. Framför allt har vi cupfinalen att se fram emot, och det ska bli jäkligt skoj att spela den. Sen får man försöka isolera de bra bitarna, som BP-matchen där vi är väldigt bra och skapar många chanser och släpper till väldigt lite bakåt. Vi måste hitta till det spelet hela tiden, och när vi gör det så tror jag nog att vi hittar en väg framåt.
Lycka till framöver, Oscar!
– Ja, tack.
Och än en gång ett stort grattis till att ha blivit månadens spelare.
– Tack så jättemycket.
***
Spelare (och antal poäng)
1. Oscar Lewicki (37)
2. Behrang Safari (27)
3. Markus Rosenberg (25)
4. Johan Dahlin (11)
5. Fouad Bachirou (5)
5. Samuel Adrian (5)
7. Mattias Svanberg (2)
7. Alexander Jeremejeff (2)
7. Arnor Traustason (2)
7. Felix Konstandeliasz (2)
11. Isak Ssewankambo (1)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare. Den bäste får fyra, den näst bäste får två och den tredje bäste får en poäng.
