Himmelrikets Favorit i augusti: "Du hör inget gnäll från någon i Malmö"

Sju allsvenska matcher och en mot polska Cracovia i Europa League-kvalet - så såg Malmö FF:s augusti ut. Och sammantaget bäst i månaden var Jo Inge Berget anser Himmelrikets redaktion.

Grattis, Jo Inge, Himmelrikets redaktion har röstat fram dig till augusti månads bästa spelare!
– Tack, tack!

Du låter nästan lite överraskad?
– Nja, det har varit en bra månad. Men det har det varit för många tycker jag. Roligt att ni ändå tyckte att jag varit bäst.

Du har vunnit den här titeln några gånger tidigare, men senast var i oktober 2016…
– Oj, är det så länge sen?

Precis. När jag tittar på spelarna som också fick röster då ser jag Johan Wiland, Adu, Arnason, Jeremejeff och Tinnerholm. Ett helt annat lag nästan.
– Så är det. Men du, 2017 var jag den främste målskytten i MFF utan att bli er favorit en endaste gång. Skandal!

Hahaha, jag kan bara instämma. Vi hade för höga krav på dig antagligen så att det räckte inte med att göras några mål här och där.
– Ja, tydligen var det så.

De enda kvarvarande spelarna av de som fick röster när du vann är Oscar Lewicki och Behrang Safari, som känns som institutioner i MFF…
– Ja, det håller jag med om.

Men det gör du också tycker jag.
– Det har blivit en hel del år och matcher nu, och det känns som man har varit här en stund nu. Jag är inne på mitt femte år nu, och jag tycker det känns bra och jag kan inte säga annat än att jag trivs här.

Åtta matcher har spelats i augusti, vilket är exakt lika många som det var samma månad 2018 och 2019. Det finns en vana i MFF att spela mycket och ofta. Hur mycket ligger den vanan till grund för att ni gjort ett ryck i den allsvenska tabellen tror du?
– Jag tror att… I alla fall för min del är det det bästa jag vet att spela matcher. När man kan gå från match till match utan att behöva göra allt för mycket på träningsplanen. Nu är vi ett gäng rutinerade i MFF som tycker detsamma, att spela matcher är det som är roligt. Och när man gå från en bra match till en annan bra match så njuter man av tillvaron.

Men jag tänker att det tycker nog spelarna i exempelvis AIK, Norrköping och Elfsborg också, men just erfarenheterna hur man tar hand om sina kroppar, hur man ska äta och dricka mellan matcherna och vilka som behöver vilas trots att de kanske inte vill, tror du inte att MFF vinner på det ett sånt här speciellt år?
– Jo, det tror jag du har helt rätt i. Man snackar om att det är mycket matcher på grund av coronan och att det blir en komprimerad säsong, men för vår del känns det som en helt vanlig augusti och det är klart att det gynnar oss att vi har upplevt detta många år nu. Du hör inget gnäll från någon i Malmö att det är för många matcher. Det enda lilla gnäll är från de som tycker att de spelar för lite, vilket faktiskt är precis som det ska vara. Med vår breda trupp tror jag inte att det kan bli för många matcher.

Du har spelat alla matcher i augusti utom mot Falkenberg hemma där du fick bli kvar på bänken hela matchen. Påtvingad vila?
– Ja.

Anade det. Om vi går igenom matcherna du varit med i så kanske du kort kan kommentera dem. Vi börjar med IFK Göteborg (3–0).
– Där var det oerhört viktigt att vi fick revansch efter det som hände några dagar tidigare…

Vilket vi inte behöver prata mer om.
– Nej tack. Men jag hade startat den matchen och spelat 120 minuter, så jag började på bänken här. Jag kom in i den andra halvleken och satte dit vårt sista mål. Fin seger.

Därefter var det 4–1 hemma mot Helsingborg.
– Just det, ja. Det var också en fin vinst, där jag tycker att vi är mycket bättre än dem. Jag gjorde mål igen och det var skönt.

Sen var det Falkenberg borta (1–0), där du gjorde mål direkt efter att Isaac (Kiese Thelin) blivit utvisad. Hur viktigt var det att det målet kom så snabbt inpå tror du?
– Det är nog mitt viktigaste mål i år på så vis att vi hade satt oss i en svår situation så pass tidigt av matchen, och det mot ett lag som kan försvara sig bra. Att mitt mål kom där tror jag kan ha varit helt avgörande till att vi vann den matchen.

Så var det hemma mot Örebro, 2–1.
(Paus) – Ja…

Det har varit så många matcher att du inte riktigt minns dem?
– Så är det. Gjorde jag mål i den också?

Nix.
– Nähä. Jag har inga direkta minnen av den matchen får jag erkänna. Men vi vann, det är huvudsaken.

Efter den kom 2–2 borta mot Mjällby vilket följdes av den enda Europamatchen så här långt, Cracovia hemma (2–0) Hur var det att...
– Jag missade en straff mot Mjällby, och det var riktigt tråkigt.

Det var därför jag lite snabbt gick förbi den matchen.
(Skratt) – Tack, det var snällt.

Hur var det att äntligen spela mot europeiskt motstånd igen?
– Det var kul. Det var kul att komma igång. Det är något som man har väntat på länge. Det var speciellt att bara spela en enda match; man är van vid att få åka till en bortamatch nånstans i Europa med allt vad det innebär samt få uppleva en elektrisk stämning på Stadion. Det var mycket tråkigt att gå miste om tycker jag. Det är också speciellt att det är som en cupfinal, där en dålig match kan innebära att man inte går vidare.
– Men det var som sagt kul att komma igång, och vi gör en bra match mot Cracovia där vi får ett tidigt mål vilket såklart betyder mycket. Det enda som spelade någon som helst roll egentligen var att vinna och avancera till nästa omgång, vilket vi lyckades med på ett fint sätt.

Avslutningsvis i augusti var det Elfsborg hemma, en match som slutade 1–1. Det var en rätt tuff match?
– Ja, det var en tuff match med många frisparkar, hårt spel och en hel del gnäll. Givetvis vill man vinna alla matcher och det är trist att vi inte slår Elfsborg i någon match i år, men samtidigt var det viktigt att inte förlora. Vi tar med oss den poängen, som kan visa sig bli viktig framöver. Jag ska inte säga att det viktigaste var att inte förlora men det var viktigt att inte göra det. Förstår du vad jag menar?

Absolut. Du frågade innan om du gjorde mål mot Örebro, vilket du alltså inte gjorde. Du hade dessförinnan en svit som målgörare i fem raka matcher, från Hammarby till och med Falkenberg borta. I den sjätte, mot just Örebro, bröts den sviten. Erkänn att det sved lite hos dig trots segern?
– Vänta lite, nu minns jag. Var det inte i den matchen som jag gjorde mål men blev avblåst för hands på Ola (Toivonen)? Jag tror det. Så, tja, i så fall… (skratt)
– Men skämt åsido, jag var inne i ett fint ”flow” där och det är alltid skönt att vara i. Samtidigt var det inte så att jorden gick under när sviten bröts. Jag gjorde ett mål några matcher senare, mot Cracovia, så det känns som att jag är i fin form.

Du har genom åren fått agera allt–i–allo på planen och spelat på många olika positioner, medan du envist påpekat att du är som allra bäst som anfallare. Känns det nu som att du fått rätt, är det lite ”där ser ni”?
– Jag har väl inte fått spela så mycket som renodlad forward nu heller, jag hoppades väl lite på att få chansen när Isaac var borta. Men jag förstår vad du menar, det är stor skillnad på att spela ytter i år mot förra året där jag mer kände mig som en ytterback. Nu har jag en friare roll, jag kan röra mig lite hit och dit, och det tog några matcher innan jag fann mig van i den positionen. Men nu känns det riktigt bra och jag trivs jättebra. Jag ska inte tjata om forwardsrollen, även om det är där jag trivs allra bäst, för huvudsaken är att få spela på en position där man gör det bra och får göra det i match efter match.

Hur har det varit med uppehållet, lite skönt eller en konstant längtan efter matchen mot Örebro på torsdag?
– Det är klart att det komprimerade spelschemat ändå känns i kroppen. När man är inne i det så vill man bara fortsätta spela, framför allt när det går så bra för både laget och en själv, men jag skulle ljuga om jag sa att det inte har varit skönt med några dagars vila. Det har blivit några blåmärken här och var. Nu är man fräsch när det sätter igång på nytt.

Grattis i förskott förresten, du fyller 30 år på fredag!
– Ja, då blir man gammal på riktigt. Jaja, man ska väl klara av det också.

Haha, det tror jag nog. Blir det något firande?
– Nej, det tror jag inte. Nu är det fullt med matcher som ska spelas. Vi har bortamatch dagen innan, så det blir en lugn födelsedag.

Hur tänker du på att fylla 30? I fotbollen är det i alla fall början på att bli gammal, i vanliga livet är du fortfarande nästan en ungdom.
– Jag började min fotbollskarriär tidigt, så det känns som att jag har varit med väldigt länge. Jag kom upp redan som 16–, 17-åring och då var de som hade fyllt 30 år riktigt gamla. Nu är man där själv. Det betyder också att man behöver se om sin kropp lite mer och ta lite mer ansvar för den. Samtidigt har man ju sett några gamla gubbar i MFF som har presterat länge. Det finns alltså inget som säger att man ska behöva gå neråt redan nu.

Du nämnde tidigare i samtalet att du trivs bra i MFF. Ser du dig själv i klubben många år framöver?
– Ja, det gör jag. Om jag får bestämma vill säga. Både jag och de andra i familjen trivs jättebra. Vi har två kids som båda är födda här och vi har köpt oss hus i Höllviken, så det är verkligen inte så att vi jagar något annat.

Det låter bra. Som sagt, grattis i förskott till de 30 och grattis igen till att ha blivit Himmelrikets favorit i augusti!
– Tack, tack. Och så satsar vi på att det inte blir fyra år till nästa gång.

Låt du bara bli att flytta till New York igen så ökar ju chanserna.
– Hahaha, det är sant.

***

Spelare (och antal poäng)
1. Jo Inge Berget (30)
2. Franz Brorsson (21)
3. Sören Rieks (17)
4. Anders Christiansen (11)
5. Isaac Kiese Thelin (8)
6. Erdal Rakip (4)
7. Anel Ahmedhodzic (3)
9. Eric Larsson (1)
9. Marko Johansson (1)

***

Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare. Den bäste får fyra poäng, den näst bäste två och den tredje bäste får en.