Himmelrikets Favorit i juli: "Jag gillar att folk bryr sig"
Redaktionen och läsarna är överens: Malmö FF:s lagkapten Jiloan Hamad är Himmelrikets Favorit i juli. Här berättar han själv om bland annat 7-0, 3-1 och 0-2.
Grattis ”Jille”!
– Tack så mycket.
Du vann förkrossande överlägset.
– Jasså. Skönt att höra.
Känner du att du är i absolut toppform?
– Det är ju lite svårt att hävda det efter gårdagens match mot Gefle. Jag tror att… Det kanske var lite dumt att skylla på att man var trött, för vi är ändå professionella och ska klara av det. Men, om jag ska vara ärlig mot mig själv och dig, så kände jag att jag inte hade pigga ben. Men bortsett från det, så är jag i den bästa form som jag har varit i på länge. Så som jag har utvecklats som spelare och som person, hoppas jag att det syns på planen också.
Absolut, det är därför som…
– Jag hade i början av säsongen en 5-6 matcher, där många var negativa, som undrade ”vad har hänt med ”Jille”? och så vidare. Men där försökte jag tänka positivt, och jag vet ju vad jag kan. Efter uppehållet bestämde jag mig för att nu jävlar, och sen har det gått hur bra som helst.
Om jag då ställer frågan som många ställde: Vad hade hänt med ”Jille”?
– Det blev lite som att… Gjorde jag en mindre bra match så undrade folk, eftersom det snackades om att jag ska bli utlandsproffs. Jag tycker nog att man var lite hårdare mot mig än mot många av de andra spelarna. Att det ställs andra krav på mig. Och även om jag själv inte tycker att jag var sämre än någon annan, så avgjorde jag ändå tre matcher där på våren. Och jag gjorde annat som var mycket viktigt för laget. Det skrev ingen om utan alla menade att jag borde vara ännu bättre.
– Men sen är form inget som kommer gratis, det kan ta sin tid innan man kommer upp i riktigt bra sådan. Och där är jag nu.
Jag skrev för några veckor sen så här om dig: ”Jiloan Hamad är idag en av Allsvenskans största stjärnor och den senaste tiden har han visat att han också är Allsvenskans bästa. Han har nu nått en nivå där vi tar det för givet att han ska dominera, vara avgörande. Dagar då han är på en normal allsvensk nivå kritiserar vi honom och undrar när formen ska komma tillbaka.”
– Jag läste det, och jag uppskattade det väldigt mycket. Jag brukar faktiskt vara inne och läsa på er sida. Men det här med att jag fått en del kritik; det är lugnt alltså. Jag gillar att folk bryr sig, att man undrar vad som hänt med mig om jag har en dag som inte är helt på topp. För en månad sen var det lite negativt, och nu är jag höjd till skyarna. Det är rätt skönt, det är så med fotbollen. Och nu mår jag väldigt bra – det går bra för både laget och mig personligen. Men jag vet också att det kan växla jävligt snabbt.
Om vi lägger den första matchen i juli (Drogheda borta) och den sista (Gefle i går) åt sidan för en stund, så har det varit en lysande månad. Många mål, övertygande segrar och avancemang i Europakvalet gånger två. Vad är din kommentar?
– Det känns som att vi har växt för varje match som vi har spelat. Speciellt i Europamatcherna. Okey, Drogheda borta var kanske ingen höjdare, men det är samtidigt ett lag som man skulle kunna åka ut mot. Så dåliga är de inte. Vi har skött det bra och lyckats hålla fokus på serien också. Och vi är med och slåss i den allsvenska toppen. Nu ska vi möta Swansea och det är en belöning: det kommer att bli två fantastiska matcher. Nej, det har varit en väldigt bra månad för Malmö.
Det har spelats sju matcher i juli. Om jag påstår att tre av dessa står ut, Åtvidaberg hemma och de bägge mot Hibernian – är jag rätt på det då?
– Jag håller med.
I vilken av dessa har laget varit som allra bäst?
– Jag tycker faktiskt att Gefle hemma är rätt så bra också. Vi sköt mycket och träffsäkert, vi hade fina instick och vi gjorde många mål. Där plockade vi isär Gefle ordentligt. Med det sagt, det är klart att man måste nämna Hibernian borta. Det är inte lätt att åka dit, hålla nollan och vinna med 7-0.
Ni skapade historia där?
– Exakt, bara en sån sak.
En kommentar från en Hibs-supporter löd: ”Jag trodde vi hade dödat den klubben efter det att vi vann med 6-0 i början av 70-talet”.
– Ha ha.
Jag vill inte ens tänka på hur han och andra i och runt den föreningen mår i dag. Hur går man som spelare vidare efter en sån förnedrande förlust?
– Om jag ska jämföra, så är min värsta förlust Häcken borta förra säsongen. De var på gång och blev ett topplag, men det visste ju ingen då. Häcken är Häcken liksom, ett lag man inte ska förlora mot bara. Efter en sån förlust… Det sitter i. Även om man vinner nästa match, som vi gjorde, så sitter det i. Du börjar ifrågasätta dig själv, du börjar ifrågasätta laget, hur bra är vi. Det är som när man inte är i form; självförtroendet är inte på topp då. Och när man börjar ifrågasätta både sig själv och laget, då blir det jobbigt. Då måste man vara väldigt stark. Både som person och som lag. Där har tränaren en viktig roll. Nu ska deras säsong börja, så nu kan de börja tänka på det i stället för på oss. Men jag lovar dig, det sitter i länge hos dem.
Du var inne på det tidigare, hur väl ni löste den parkerade Gefle-bussen hemma. Varför såg vi inget av det i går?
– Dels är Malmö FF på hemmaplan, med publiken, större plan och gräs att spela på, ett lite annat lag. Där kan vi rulla runt och såra våra motståndare. Vi var då inte heller lika märkta av alla matcherna. Men varför? Vi spelade inte bra alls, och de har spelat lika många matcher som vi. Jag är medveten om det. Men vi lyckades inte plocka fram vårt jävlaranamma och rätt inställning. Det är så lätt att säga att man ska göra det, men… Och vi är ett sådant lag, vi måste vara pigga och fräscha. Vi spelar en one-touch-fotboll och är där några eller flera i laget som inte är uppe på 100 procent, så blir det som det blev i går. Vi skapade några chanser i andra, men på det stora hela tog vi inga löpningar för varandra, vi offrade oss inte så som vi skulle ha gjort.
– När de gjorde 2-0 i början av andra så kunde de leva lite på det. Matchbilden blev som den blev där. Vi har ändå frilägen och skottet från Tokelo, så det hade kunnat se annorlunda ut. Tyvärr tyvärr.
Mot Gefle hemma sköt ni det stackars laget sönder och samman. Simon Thern hade ett långskott i går. Var det medvetet att ni sköt mindre eller kom ni inte till lägen?
– Det var att vi inte kom till några lägen där det lönade sig att skjuta. Vi vet ju precis hur vi ska spela mot lag som Gefle, med mycket rörelse, inlägg så att de inte kan parkera sig och ta skott utifrån. Men vi kom aldrig igång med något av detta egentligen. Tyvärr kan jag bara konstatera att vi var för dåliga och att det inte var vår match i går. Det blev en riktig käftsmäll. Nu gäller det att gå vidare och ta oss an Swansea.
Du har märkt att jag inte har ställt en enda fråga om intresset från utländska klubbar, va?
– Jag har märkt det. Och jag har tyckt det har varit gott att slippa få en för en gångs skull.
Du är trött på att få frågan?
– Det är klart att det blir tröttsamt. Det går inte många dagar utan att en tidning ringer. Om eller när det blir klart, så kan jag ju själv ringa en journalist och berätta. Jag känner mig tråkig som inte svarar på frågan eller kommer med intetsägande svar, men samtidigt har min agent och jag kommit överens om att vi håller tyst. Den dagen något blir klart – då snackar vi. Jag förstår att journalister gör sitt jobb och att många vill veta vad som händer, men om jag inte kan berätta något så är det ju rätt svårt för mig att svara.
Så jag behöver alltså inte ställa frågan?
- Ska jag svara off the record eller on the record?
Ha ha, ja du. Det vore något. Swansea på torsdag. Lika mycket som ni, vill även vi att Europaresan ska fortsätta. Så stort lycka till!
– Tack så jättemycket. Förresten. Är detta första eller andra gången som jag blir månadens spelare i år?
Du blev i mars också, så andra gången.
– Då var det väl mest träningsmatcher.
Nej, det var Svenska Cupen.
– Ah, okey. Men det räknas ju knappt.
Jodå. Lika mycket som den här månaden.
– Säger du det så. Men jag blev gladare nu, Magnus.
Så bra. Stort grattis än en gång, ”Jille”.
– Tack, tack.
***
Spelare (och antal röster)
1. Jiloan Hamad (40)
2. Markus Halsti (17)
3. Magnus Eriksson (12)
4. Simon Thern (11)
5. Emil Forsberg (7)
6. Ricardinho (2)
6. Tokelo Rantie (2)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare, där den bästa får 4, den näst bästa får 2 och den tredje bästa får 1 poäng.
Nytt för den här månaden är att ni läsare på Himmelrikets Facebooksida har kunnat rösta på era favoriter. De tre som fick flest röster sammanlagt har därefter tilldelats 4, 2 respektive 1 poäng. Dessa tre blev i tur och ordning Jiloan Hamad, Emil Forsberg och Markus Halsti.
