Himmelrikets Favorit i maj: "Märker att många bara väntar på att vi ska förlora"

Månadens bästa spelare i maj heter Anders Christiansen. För Himmelriket berättar han om EM-uttagningen och om kaptensrollen bland annat.

Grattis, Anders! Du är maj månads bästa spelare enligt Himmelrikets redaktion.
- Tack så mycket.

Och ett jättegrattis till landslagsplatsen och ett kommande EM-slutspel.
- Ja, tack för det.

Om vi börjar där. På onsdag väntar träningsmatch mot Tyskland. Hur ser tiden ut från nu och framåt i övrigt?
- I detta nu (igår fredag klockan 14.20, reds. anm.) är jag på väg till Kastrups flygplats, där vi ska samlas klockan 3. Vi ska flyga ner till Österrike där vi har vårt läger inför matchen och där den också ska spelas. Fram till dess, ja det blir väl liknande förberedelser som man brukar ha inför matcher och mästerskap.

Går det att beskriva din glädje när du fick beskedet att du var klar för den danska truppen?
- Nej, det var närmast overkligt. Det känns fortfarande lite surrealistiskt, och det är väl först när mästerskapet drar i gång som… Eller det kanske inte blir förrän det är över som man riktigt kommer att förstå till fullo. Vi får se. Men det var givetvis oerhört glädjande.

En pojkdröm har du tidigare beskrivit det som om du skulle bli uttagen?
- Ja, och det tror jag alla fotbollsspelare skulle säga att det är. Det är trots allt väldigt få som får chansen så det är stor stolthet och glädje jag känner.

Det är väldigt roligt att det är möjligt trots att du ”bara” är allsvensk spelare.
- Haha, exakt. Komma från ”lilla” Sverige och ta en plats tillsammans med spelare som kommer från La Liga, Premier League, Bundesliga med flera. Det är ganska coolt faktiskt.

Om vi tar oss vidare till MFF och vad som har varit en stund.
- Ja.

Månaden började med förlust mot Djurgården men därefter har det blivit fyra segrar och en oavgjord samt serieledning. Hur ser du på de här matcherna och de här resultaten?
- Resultatmässigt i maj, och i alla de nio matcherna, vi har 20 poäng ändå, tycker jag är ganska positivt. Det är klart att förlusten mot Djurgården och sättet vi förlorade på, är det som stör oss allra mest. Förlora matcher kan alla göra, men på det sättet vi förlorade går det inte vara annat än missnöjd.

I efterhand, går det att förklara varför det blev som det blev?
- Kort sagt så spelade vi inte matchen på vårt vis utan alldeles för mycket på Djurgårdens premisser. Man kan säga att de fick utnyttja sina styrkor medan vi spelade på våra svagheter. Helst hade vi förstås sett att det omvända hade skett. Det är lite svårt att förklara varför vi förlorade, att peka på specifika punkter, men ibland händer sånt här. Jag tycker vi visade kollektiv moral efter den matchen och kom tillbaka, vilket också visade sig på resultaten.

Precis. Sen blev det seger mot Varberg, 1–1 borta mot AIK, samt vinster mot Kalmar, Elfsborg och Örebro.
- Både jag och hela laget är förstås nöjda med hur vi tog oss an de här matcherna, och resultaten vi fick med oss. Där skapade vi chanser, fick vårt presspel att fungera och dominerade matcherna rätt så totalt vill jag säga.

Kanske allra bäst var ni mot Kalmar?
- Ja, och där lyckades vi väldigt bra med vårt presspel som inte alls fungerade mot Djurgården. Så det var skönt att vi kunde studsa tillbaka på det sättet som vi gjorde.

I månadens näst sista match, mot Elfsborg, blev det inte många minuter innan du satte dig ner och visade att du inte kunde fortsätta. Hur orolig för att missa EM blev du där?
- Jätteorolig. Jag tänkte bara ”åh nej, om fyra dagar är det uttagning”. Om det verkligen hade varit en skada som satt stopp för det, det hade varit fruktansvärt. Då hade det varit bättre att inte bli uttagen och inte skadad. Men som tur var det så att jag både blev uttagen och skadan var lindrig.

Hur lång tid tog det innan du förstod att det inte var så allvarligt som befarat?
- Runt söndag, måndag vill jag säga. Fast redan direkt efter matchen förstod jag att det inte var en stor bristning, sånt känner man ganska tydligt.

Trots att du alltså missade de två sista matcherna tycker vi i redaktionen att du var bäst. Ett styrkebesked från din sida.
- Tack, det var vänligt sagt.

Som lagkapten är du den som oftast får svara på frågor om varför inte nollan hölls, varför ni inte vann med 4-0, varför spelet hackar och så vidare. Är det baksidan med att vara kapten, för jag tänker att det kan bli lite tjatigt att svara på samma frågor om och om igen?
- Nej, det vill jag inte påstå. Det ingår i uppdraget att vara den som pratar mer med media, framför allt runt matcher. Man ska ta ansvar för både sitt eget spel och lagets resultat. Och det gör jag gärna. Det ligger i min persons natur att vilja ta det ansvaret. Det är klart att det inte alltid är roligt att göra det, men det är en del av jobbet.
- Vi analyserar givetvis själva vad vi gjort bra och mindre bra, och det lägger vi mycket tid på. Men det är svårt att stå och prata om vad vi kommit fram till där i intervjuer, och jag inser att det kan vara svårt för utomstående att se alla detaljer. Därför var vi lugna trots försäsongen, för vi tittar på väldigt mycket mer än bara resultaten när vi analyserar. Där lutar vi oss mer på våra egna slutsatser än vad som står i media.

Samtidigt, tänker jag, är det här något av ett lyxproblem för oss MFF-are. Vi, och då menar jag dig och mig och Daniel Andersson och Oscar Lewicki och alla andra som är himmelsblå, vi blir nästan aldrig riktigt nöjda. Saker kan alltid bli lite bättre och segrar kan alltid vinnas med större siffror. Håller du med om det?
- Haha, absolut. Så är det. Som spelare blir man sällan nöjd för har du vunnit en match så vill du vinna två, titlarna vill vinnas och man vill åt ännu fler Europamatcher. Så man är hungrig, ja.

Har du lagt märke till om du ändrats i ditt sätt rörande kravbilder och liknande sen du kom till MFF? Har atmosfären här gjort något med dig?
- Jag tror alltid att jag har varit sådan som person som du ser nu. Men den största skillnaden är att min omgivning här i MFF är precis likadan. Tidigare kan det ha varit mina egna förväntningar och min egen besvikelse efter förluster. Här är man inte ensam med det, utan det är hela Malmö som förväntar sig att alla matcher ska vinnas. Hela mediabranschen och andra i Sverige tänker samma sak, att MFF ska vinna sina matcher annars är något fel. Man märker att många bara väntar på att vi ska förlora och vi inte ska vara bäst längre.

Jag har pratat med många spelare genom åren, och några av dem som varit i andra allsvenska klubbar har berättat hur föreningen där varit nöjda med året efter en andra- eller en tredjeplats, medan de i Malmö upplevt att det bara är guldet som är bra nog.
- Exakt, så är det ju. Ta ”Bajen” som kan tycka att de haft en jättefin säsong och alla gjorde dem till favoriter bla bla bla, och så blev de typ trea. Det hade aldrig hänt hos oss. Det är den stora skillnaden mellan stora svenska klubbar och oss; vinner vi inte guldet så är både vi och människor runt omkring missnöjda.

Vad bidrar du till laget som kapten? Vad är dina styrkor tycker du?
- Det är svårt att säga, men som person tycker jag det är viktigt att man jobbar hårt och jag försöker alltid ge hundra procent både i matcher och på träningar. Dessutom anser jag att verka hellre än att prata är viktigt, att man hellre visar hur man vill ha det än att prata om det. Om du förstår vad jag menar.

Jag förstår precis. Och du gör det väldigt, väldigt bra, Anders. Igen ett stort grattis till att ha blivit månadens spelare och lycka till med Danmark i EM.
- Tack så mycket. Vi hörs. Eller ses, för förhoppningsvis kommer det fler människor till Stadion när Allsvenskan drar igång igen om en dryg månad. Vi får verkligen hoppas det.

***

Spelare och antal poäng
1. Anders Christiansen: 18
2. Erdal Rakip: 17
3. Lasse Nielsen: 16
4. Pavle Vagic: 15
5. Jo Inge Berget: 14
6. Anel Ahmedhodzic: 9
7. Jonas Knudsen: 6
8. Antonio Colak: 3

Varje redaktionsmedlem röstar på tre spelare, där ettan får 4 poäng, tvåan får 2 och trean 1.