Himmelrikets Favorit i november: "Det känns surt att vi inte fick med oss ett skit"

För sista gången i år har det röstats om vem som har varit månadens bästa spelare. För andra gången på kort tid blev det högerbacken Anton Tinnerholm.

Grattis, Anton, månadens bästa spelare enligt Himmelriket!
– Jaså, igen? Vad roligt.

Den klassiska sportfrågan måste ändå ställas: Hur känns det?
– Nästan lika förvånande som förra gången. Men framför allt är det skitkul och extra roligt är det när det är fansen som tyckt till.

Vilken månad det har varit. Du har gjort mål mot din tidigare klubb Åtvidaberg, men ändå förlorat matchen. Sen har det varit matcher mot Atlético Madrid ena dagen och Halmia den andra. Det har varit rätt omväxlande, eller hur?
– Ja, det är som du säger, det har varit lite olika matcher sett till motstånd. Men samtidigt är varje match unik och det gäller att gå in med inställningen att vi ska vinna dem alla, oavsett vilka vi möter. Nu förlorade vi två av dem, så det känns väl inte så bra. Fast även om vi hade problem med Halmia, så gick vi ändå vidare vilket var huvudsaken. Så nu ska vi försöka ta hem cupen nästa år.

Trots förlust med 2-0 fick ni mycket beröm för insatsen mot Atlético Madrid. Håller du med om att det var månadens bästa match?
– Så är det ju. Och för egen del var det en av mina bättre matcher i karriären. Det var bara målet som saknades där.

Du var nära vid några tillfällen?
– Ja, jag hade nästan fler chanser än vad hela deras lag hade. Men det gäller att sätta dem, framför allt när man möter sådana här lag; man får inte så många lägen när man möter världslagen. Så det var synd.

Vi leker med tanken att ni hade gjort samma match, det vill säga presterat exakt likadant, mot Juventus som mot Madrid; hade ni vunnit då tror du?
– Ja, det tror jag faktiskt. Om vi hade satt chanserna den här gången vill säga. Sen tycker jag faktiskt att Juventus var snäppet bättre än Atlético. Det kan ha att göra med vår prestation också, för jag tycker inte att vi kom upp i den standard som vi kan riktigt. Mot Atlético tycker jag att vi gjorde en i stort sett hundra-procentig insats. Fram till avsluten då. Därför känns det också extra surt att vi inte fick med oss ett skit egentligen. Efteråt stod det 0-2 på resultattavlan och då spelar det ingen större roll hur bra vi spelat.

Det är som så ofta det här med å ena sidan och å andra sidan. Å ena sidan var det en hedersam men sur förlust, å andra sidan visade ni att det går att rubba de här riktigt stora lagen.
– Sant. Det är ju gott att få det kvittot på att om vi spelar på hundra procent, så har vi chansen mot alla lag egentligen. Det får man ta med sig. Men samtidigt känns det skit när man förlorar och då spelar det ingen roll mot vem det är.

Om vi bara kort återkommer till matchen mot Halmia i Svenska Cupen. Hur svårt är det egentligen att ladda till en sådan match? Jag vet att spelare säger att alla matcher är lika viktiga och att man aldrig underskattar några lag. Men det är samtidigt uppenbart att det finns problem, när ett lag som MFF har stora svårigheter att besegra ett mittenlag i division 1.
– Det är klart att det är en skillnad beroende på vilka vi möter. Mot Halmia var det också en extremt dålig plan och för dem var detta årets match. Det är lite för dem som för oss när vi möter Atlético; det blir en helt annan inställning. Man kan vända och vrida på sådant i all oändlighet. Vi gjorde väl ingen jättebra match direkt, men vi var eniga om efteråt att huvudsaken var att vi skulle ta oss vidare. Och det gjorde vi, så nu har vi cupspel att se fram emot innan den allsvenska säsongen. Och som jag sa tidigare, förhoppningsvis kan vi gå hela vägen nästa år.

Jag träffade en väldigt god vän häromdagen, han är elfsborgare för övrigt, och han undrade redan nu hur hans lag ska kunna ta guld 2015. Han argument var att MFF är fyllt av stjärnor som dessutom gjort bra ifrån sig i Champions League, medan hans eget lag än så länge har värvat Simon Lundevall. Från Gefle. För att gaska upp honom sa jag ”vem vet, Lundevall kanske gör en Tinnerholm”. Då blev han på bättre humör. Du förstår vad jag menar med att göra en Tinnerholm, eller hur?
– Ha ha, jo, ja, det förstår jag. Det kan gå snabbt, absolut. Men samtidigt gillar jag inte att prata om det som har varit, utan jag föredrar att blicka framåt. Jag vet var jag var för några år sen, men nu är jag i Malmö och stortrivs med livet. Och det är ju uppenbart att jag fått en fin utveckling här. Det är bara att kolla på Isaac (Kiese Thelin) också, som knappt fick någon speltid i Norrköping och nu gör succé i MFF. De förädlar väl talangerna här i Malmö jäkligt bra.

Om du då får chansen att blicka framåt, vad tycker du själv att du behöver bli ännu bättre på?
– Det är främst i offensiven, i passningsspelet, som jag måste jobba med. I Åtvidaberg var vi sällan särskilt spelförande och det handlade mycket om att ligga lågt i positionsspelet, och det är en grund i defensiven som jag fått därifrån. I MFF är vi nästan alltid spelförande och där har jag fortfarande en del att lära. Och så får jag göra några fler mål kanske.

Du får sikta på att bli som Johan Larsson som blev Elfsborgs bästa målskytt i år.
– Jo, det hade väl varit något. Fast skämt åsido, det är inte det viktigaste för mig att göra mål.

Det är extremt att en högerback blir ett lags mesta målgörare.
– Så är det.

Jag ska inte fråga dig om du längtar efter semestern. För svarar du ja, kommer en del att mena att du redan lagt av några procent för säsongen. Och svarar du nej kommer du att kunna bli anklagad för att vara en lögnare av vissa för det är klart att du, liksom de andra i laget, ser fram emot ledigheten efter en lång säsong. Berätta i stället bara vad du tänker göra efter att matchen mot Olympiakos är färdigspelad.
– Jag ska åka hem till nära och kära i Linköping och tillbringa en del tid där. Sen ska jag och några polare till London och se Chelsea-Tottenham. Det är väl det som är planerat. Dessutom kanske jag och sambon drar iväg på något, men det är inget som är bokat eller så.

Det är lite speciellt att vara ”spelar-hustru”, inte sant? Ni reser och är borta mycket, som nu när ni är en vecka på Kanarieöarna och snart blir det några dygn i Grekland.
– Ja, det är lite udda. Hon får sköta mycket av sysslorna där hemma och knega på, men det får hon väl stå ut med helt enkelt. Vilket hon också gör, som tur är.

Man vet vad man får när man blir tillsammans med en fotbollsspelare på den här nivån?
– Lite så. Och vi har varit tillsammans i fyra år, så jag tror inte att hon ser det som ett stort problem.

Men som sagt, innan semestern är det en sista urladdning om en dryg vecka. Hur ser du på den matchen?
– Att det inte blir en enkel match för oss. De har slagit både Atlético och Juventus där nere, så det kommer att bli en tuff match. Samtidigt så mötte vi dem hemma och slog dem med 2-0. Nu gäller det att inte ge dem något gratis i början av matchen så att de får ännu mer energi, utan vi får se till att ligga tätt på dem, sparka dem lite på hälarna och ta tillvara på våra egna chanser. Det är viktigt att inte ge deras publik någon extra energi heller.

Du låter optimistisk på rösten, så jag antar att det inte blev någon knäck för självförtroendet efter förlusten senast mot Juventus?
– Nej, det tror jag inte att vi fick. Även om vi inte gjorde en bra match, så tror jag inte att det påverkade oss till den kommande matchen. Och nu är vi här på Gran Canaria och får spela fotboll på fina planer och njuta av solen och värmen, så vi fyller på med kraft här. Vi ser fram emot att åka till Aten, och göra bra ifrån oss.

Det är egentligen rätt bisarrt att jag ställer den frågan, blev det en knäck att förlora med 2-0 mot Juventus. Om jag hade ställt den för ett år sen, hade folk undrat vilka droger jag tagit.
– Ha ha, verkligen. Det är som jag sa tidigare, det gäller att alltid blicka framåt. Men visst är det en rätt hisnande resa vi har gjort med laget.

Sista 45 mot Juventus såg ni trötta ut. Är det beroende på att det har varit en lång säsong eller för att ni gått ner i varv efter att Allsvenskan slutat och det riktigt täta matchandet upphört?
– Jag vet inte om det har med något av det att göra. De var väldigt skickliga, den credden måste man ge dem. De hittade de där passningarna på tredje-fjärde spelare, och vi kom inte upp lika tätt mot dem som man kan göra mot andra lag. De var oerhört duktiga på att hitta ytor och inte bara slå en passning på den närmaste spelaren, och då fick vi springa och jaga väldigt mycket. Så vi blev slutkörda där och ett-nollan tog lite knäcken på oss kändes det som.

Jag ska snart släppa iväg dig till pool-livet, men du kan väl bara berätta först hur en dag ser ut för dig nere i Maspalomas.
– I dag (lördag, reds. anm.) åt vi frukost halv 9, sen tränade vi vid 10. Ett hårt pass för övrigt där vi spelade sju mot sju. Jag vill inte berätta hur det gick där…

Jag förstår.
– Nu här på eftermiddagen är det häng här vid poolen och lite solande. Här är väl en 20 grader i skuggan så det känns rätt behagligt. Snart väntar kortspel, där det brukar vara ”Mange” (Eriksson), Zlatan (Azinovic), ”Mackan” (Rosenberg) och jag som spelar. I kväll ska vi ut och käka på en restaurang, som Erik (Johansson) har hittat. Vi får se vad det blir.

Lycka till med både korten och maten. Och grattis än en gång och ett stort lycka till mot grekerna nästa vecka.
– Dubbelt tack.

***

Spelare (och antal poäng)
1. Anton Tinnerholm (37)
2. Enock Kofi Adu (18)
3. Robin Olsen (12)
4. Zlatan Azinovic (10)
5. Markus Halsti (9)
6. Magnus Eriksson (8)
7. Erik Johansson (4)
8. Emil Forsberg (3)
9. Ricardinho (2)
10. Erdal Rakip (1)
10. Pawel Cibicki (1)

***

Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare, där den bästa får 4, den näst bästa får 2 och den tredje bästa får 1 poäng.

Ni som följer Himmelriket på Facebook har också haft möjlighet rösta på era favoriter. De tre spelare som fick flest röster sammanlagt har därefter tilldelats 4, 2 respektive 1 poäng och läggs till redaktionens val. Dessa tre blev i tur och ordning: Markus Halsti, Enock Kofi Adu och Anton Tinnerholm.