Himmelrikets favorit i november: Vi har saknat de som brukar vara där
Redaktionen har åter talat... Månadens spelare heter Anders Christiansen!
Anders Christiansen, du har blivit framröstad till Himmelrikets favorit i november… Grattis!
Det var fint, tack så mycket!
November var ju en speciell månad, du fick både SM-guld och en släng av Covid-19. Hur mår du idag?
Jo tack, jag mår ganska bra. Det är inga större bekymmer, jag är helt återställd.
Själva guldfirandet fick ett abrupt slut för hela laget när smittan upptäcktes. Men antagligen var det snöpligast för dig. Nu, några veckor senare, har guldet kunna landa hos dig?
Mmm, det tycker jag nog. Ett SM-guld är alltid SM-guld, oavsett hur det går till när man tar det. Det blev ingen stor fest samma kväll, men det har märkts på träningarna de senaste veckorna. Vi tränar lite annorlunda, det är mer skratt och skoj. Även om vi fortfarande jobbar hårt, så är stämningen lite mer… loose, så att säga.
Det är tredje gången gillt för dig, du var ju med om gulden 2016 och -17 också. Hur står sig årets serieseger? Går det att jämföra?
Det är svårt att jämföra, varje säsong har sin charm. Det är klart att 2016 var speciellt eftersom det var min första gång. Samtidigt så gick jag på kryckor när den avgörande matchen spelades. Kanske blev det lite mer känslor i själva guldmatchen året därpå när jag var med på plan. I år har serien verkligen levt sitt eget liv i och med coronan, saknaden av publik och ett tätare matchande. I och med det har det varit en jobbig säsong, och därför extra skönt att vinna den. Jag rankar mina tre guld lika högt, men de har alla sin egen historia.
När du tog med dig spelarna och tackade den tomma ståplatsläktaren… Det var en märklig syn som på något sätt sammanfattar hela säsongen. Kan du berätta lite om hur det har varit?
En av många märkliga ting… Jag brukar kolla en hel del fotboll på tv, men i år har tyckt att det varit riktigt tråkigt när den vanliga inramningen varit försvunnen. Allsvenskan sticker ut, åtminstone bland de skandinaviska ligorna, med sin publik och atmosfär. Det blir en jättekontrast och särskilt för oss i Malmö som är vana att ha Sveriges bästa publik med oss. Kanske har det varit ett större problem för oss än för andra lag att spela inför tomma läktare.
Som du sade, det var märkligt att applådera en öde kortsida. Men vi har saknat de som brukar vara där.
Att det varit negativt för Allsvenskan och klubbarna att inte kunna släppa in åskådare är självklart. Har det kommit ut något positivt ur det? Har du lärt dig något nytt från detta konstiga år?
Hmm… Nej, tyvärr. Jag kan inte komma på något, det är bara minus. För oss, supportrarna, staden, Allsvenskan… Alla.
Som TV-tittare har en i alla fall fått lära sig att Jonnie Fedel sitter inne på seriens kraftigaste stämma…
Haha… Ja, men det är dessvärre inget nytt för oss spelare.
Markus Rosenberg slutade förra året och du tog över lagkaptensbindeln. Hur har den uppgiften påverkat dig?
Det har varit positivt för mig. Det är klart att det blir en utmaning att ta över efter en sådan ikon och legend. Det var jag tydlig med, att jag inte kan bli en ny Mackan. Det var viktigt för mig göra det på mitt sätt. En ny erfarenhet och jag tycker själv att jag blivit bättre och bättre under året. Det är skoj, jag känner att det finns ett stort intresse för vem som är kapten och det finns mycket stolthet i att vara kapten i Malmö FF. Är det något jag överraskats av så är det att det också är en stor sak för omvärlden vem som bär bindeln i MFF. På ett positivt sätt!
Vi är förstås många som vill se dig i den himmelsblå tröjan även nästa år. Jag tvivlar på att jag kan formulera en fråga som får dig att berätta precis hur landet ligger just nu… Så om du får prata fritt, vad kan du säga om framtiden?
Sedan jag kom hem från Belgien har jag försökt att njuta av varje dag och inte fundera så mycket på framtiden. Att vara glad när jag går upp på morgonen och att vara glad när jag lägger mig på kvällen med känslan att av att ha gjort allt för att få ut det bästa av dagen… Det är det viktigaste för mig, det är sådan jag är. Jag tycker att man kan se det på min prestation i år, jag har blivit bättre och jag känner att jag fortfarande kan bli bättre. Därför funderar jag inte så mycket på vad morgondagen har att komma med utan försöker att leva i nuet.
Det hör till säsongsavslutningar att efter den sista slutsignalen sätter ryktena igång om försäljningar och värvningar inför nästa år igång. Anel har det pratats om länge, ingen vet hur det blir med Isak, Behrang och kanske också Rasmus försvinner… Hur mycket håller ni spelare koll? Spelar det in i era egna beslut eller tar man det som en överraskning vilka som dyker upp efter semestern?
Utan att avslöja för mycket vad vi pratar om kan jag väl säga att vi spelare vet internt mer, eller åtminstone tidigare, än vad utomstående gör. Ofta sker saker snabbt. Men som med Isak vet ju alla att det handlar om Anderlecht vill behålla honom eller om MFF kan köpa loss honom. Om han lämnar saknar vi en anfallare och det är klart att det blir ett samtalsämne.
Avslutningsvis, känner du till France Gall?
Nej, ingen aning.
Fransk schlagersångerska, slog igenom väldigt ung på 1960-talet och gick bort förra året. Anledningen till att jag frågar att hon har gjort en låt som heter Christiansen* som jag brukar spela för icke-himmelsblå kollegor dagen efter tre poäng. Inte hört den heller?
Nej, den får du skicka till mig!
Det gör jag. Återigen, grattis till Himmelrikets novemberfavorit och god jul så småningom!
Tack ska du ha, och detsamma till alla supportrar!
* France gall - Christiansen
***
Spelare (och antal poäng)
1. Anders Christiansen (35)
2. Eric Larsson (25)
3. Erdal Rakip (11)
4. Jo Inge Berget (5)
5. Sören Rieks (4)
6. Anel Ahmedhodzic (2)
7.Marko Johansson (2)
***
Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare. Den bäste får fyra poäng, den näst bäste två och den tredje bäste får en.