Himmelrikets Favorit i september: "Varför skulle jag inte lyckas med det"

Två spelare som håller till på Malmö FF:s högerkant stod ut när september månads bästa spelare röstades fram. Till slut tog Anton Tinnerholm titeln.

Grattis, Anton! Månadens spelare i september.
– Jaha. Fan vad roligt!

Det tycker vi också. Du vann knappt före Erdal (Rakip), ni var i särklass.
– Ja, Erdal har haft en fantastisk månad och är i riktigt bra form han också. Det är roligt att ni visar mig uppskattning.

När Anton ringer mig strax efter 13 på onsdagen berättar han att han har ställt upp på många intervjuer de här dagarna. Senast var det Corren (tidning i Östergötland) som ringde. Blir det ungefär samma frågor hela tiden frågar jag. Det får man nog säga, svarar Anton, det är om matchen i måndags och kontraktet. Är det någon idé att fråga om det sistnämnda, undrar jag. Han skrattar och säger: Nej, egentligen inte.

Men jag vill ändå gå tillbaka till måndagens match även om du har pratat om den till i stort sett all media. Hur är känslan i kroppen så här några dagar senare?
– Det är fortfarande en härlig känsla. Det var en magisk kväll får man ändå säga. I halvtid var jag glad att jag ordnat två mål även om de registreras som självmål. I andra kändes det som att jag kunde göra precis vad jag ville bara jag fick bollen. Vanligtvis kommer man inte på tanken att dribbla när man kommer ensam mot tre motståndare, men i det stimmet jag var så tänkte jag bara ”varför skulle jag inte lyckas med det”. Det var bara att köra.

När du gjorde ditt fjärde mål började jag skratta och jag skrattar fortfarande. I brist på bättre ord, det var en sjuk kväll.
– Ha ha ha, det var det verkligen.

Fast du har kommit till många lägen hela säsongen.
– Ja, fast det har blivit en hel del bollar som gått utanför eller på målvakten. Men nu lossnade det rejält. Det kändes som att det bara var att få bollen på mål så skulle den gå in.

Har du koll på hur du ligger till i den interna skytteligan?*
– Nej, inte mer än att jag har gjort fyra mål fast egentligen är det ju sex.

Du ligger femma. Fast om man räknar de två första i måndags så ligger du delad trea tillsammans med Markus Rosenberg.
– Det låter bra. Vi räknar så tycker jag.

Hur kommer det sig att du kommer till så många lägen i år?
– En anledning är att vår högerback ska ha ett mer offensivt utgångsläge än tidigare. Att vi har tre backar där bak och en högerback som skjuter upp lite i planen, vilket automatiskt gör att jag i det här fallet kommer närmare motståndarnas mål. Självförtroende spelar också in, med ett ökat sådant blir det att man vågar ta fler initiativ. Och när man känner att man har ett stort ansvar på planen växer man som spelare. Det är väl de sakerna sammantaget tror jag är svaret på din fråga.

Känner du att du dessutom tagit kliv i utvecklingen det här året?
– Det stämmer. Jag känner att jag har tagit några steg och blivit en bättre fotbollsspelare i år. Det kändes bra redan på försäsongen och jag var i bra form tidigt. Kanske hade jag en dipp… eller dipp är fel ord, jag var inte lika bra under sommaren, men nu på slutet har jag kommit tillbaka. Men jag vill säga att det har känts väldigt bra genomgående faktiskt. Sen gör man kanske inte liknande matcher som den mot Elfsborg varje vecka.

I så fall hade Real Madrid och Chelsea med flera ringt sönder din agent, eller hur?
– Ha ha ha, det skulle jag inte tro, men du pratar fint för min självkänsla.

Eller så kan man säga, att det finns inga lag som är tillräckligt bra för dig.
– Nej, då är det lika bra att avsluta karriären (skratt).

Med Erdal Rakip, som ofta viker in i planen, framför dig så har du runt 105 meter i längdriktningen att leka på. Det blir några kilometer per match för din del.
– Det blir det. Och det känns som att det passar mig väldigt bra. Erdal vet vad han ska göra defensivt, för man kan såklart inte vara helt ensam på högerkanten konstant under en match, så han måste ge mig understöd. Men det känns som att vi har hittat varandra väldigt bra, framför allt här på slutet. I det offensiva spelet jobbar han brett och vi har kommit till många bra kombinationer.

Finns det någon som helst trötthet i kroppen efter en match som den i måndags?
– Jag var ruggigt trött ska jag erkänna. Men sen när man gjorde assists och mål så kunde jag inte visa det, det finns inte. Då vill man bara spela vidare och hoppas att göra ännu fler mål.

Ha ha, det förstår jag. Förutom att du ligger delad trea i skytteligan och att du bidrar med passningspoäng och offensiva straffar, så finns det andra sätt att se på din betydelse för laget. Nio spelare har i år spelat 20 matcher eller fler. Åtta har varit med om två eller tre förluster, en enda spelare har bara en förlust. Det är du.
– Ja, det stämmer.

Det är bra jobbat.
– Ja… Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Norrköping hemma, när jag var avstängd, gjorde vi faktiskt en riktigt bra match så det var lite oflyt på slutet som gjorde att vi förlorade. Örebro var kanske ingen bra match, men det handlar nog om lite tillfälligheter att jag varit avstängd i två av tre förlustmatcher.

Eller så tar du inga fler avstängningar i år för att vara på den säkra sidan. Du ligger på åtta gula kort just nu.
– Mm, jag vet. Det är alldeles för många tycker jag. Jag brukar få tillsägelse av både morsan och farmor efter en del matcher, de tycker jag får lugna ner mig lite.

De skällde inte på dig efter måndagens match antar jag.
– De var helt lyriska faktiskt. De har fått en hel del samtal från folk som vill berätta hur glada de är för min skull. Jo, familjen var väldigt lyckliga, och undrade lite vad fan det var jag sysslade med.

När du vann den här titeln i maj så berättade du i den efterföljande intervjun att det brukar åka folk från Östergötland till Malmö för att se MFF spela, tack vare att du finns i laget. Var det några som var nere i måndags?
– Inte några som jag känner i alla fall. Tyvärr, de hade önskat att de varit här. Det kan jag lova. Däremot kommer det en hel busslast när vi möter Häcken i sista omgången. Så jag får väl göra om Elfsborgs-matchen då helt enkelt.

Ja, det är väl det minsta man kan begära.
– Eller hur?

I rollen som högerback är det lätt att glömma bort att du har en defensiv uppgift också bland alla mål och framspelningar. Tycker du att du har tagit kliv i utvecklingen även där?
– Ja, det tycker jag. Nånstans anser jag ändå att mina främsta styrkor ligger i defensiven. Som högerback är ens främsta prioritering att hjälpa till att hålla tätt bakåt, och det är min viktigaste uppgift om man ser på det stort över en säsong, men för det får man inte riktigt lika mycket rubriker.

Efter två raka bortaförluster har det lyckligtvis gått bättre. Magnus Pehrsson berättade för Fotbollskanalen att efter Örebro-matchen började det kommuniceras mer i termer av inställning och attityd, att den stora serieledningen kanske gjorde alla lite mer bekväma. Håller du med?
– Vi hade ett snack om att vi skulle fokusera på vårt, och hur vi skulle göra. Naturligtvis tar vi hänsyn till motståndarna, men vi hade ett bra snack om att det var mer vi som gjorde dåliga insatser än motståndarna som var så bra.

Är det lätt att falla in i någon slags lunk, i en bekvämlighet, när man leder serien stort och alla pratar om att Allsvenskan redan är avgjord?
– Jag kan bara prata för mig själv, och jag brinner precis lika mycket om vi leder med 20 eller med en poäng. Men visst, kanske smyger det sig på en känsla nånstans att… Och det är inte bra såklart. Men samtidigt tycker jag att vi har legat på en hög nivå hela säsongen och inte haft några dippar, förutom borta mot Vardar. I övrigt har vi varit befriade från formsvackor och någon gång kommer en sådan. Om det var en svacka vi hade där eller om det var beroende på att vi ledde ligan med 13 poäng; det låter jag vara osagt.

Sen kom 4-0 hemma mot Hammarby.
– Ja, där lämnade vi ett rakt besked till alla som tvivlade på oss. I de tre sista matcherna har vi spelat som vi vill göra, även om det bara blev oavgjort mot Östersund. Passningsspelet stämde inte alltid i den matchen, men vi visade en jäkla inställning och karaktär. Vi stod upp för varandra och krigade. Och så då urladdningen mot Elfsborg.

Du är 26 år och några månader. Om du tittar 10 år framåt till du är 36, hur hoppas du att de 10 åren har varit för din del som fotbollsspelare?
– Oj, det var en svår fråga. Men jag hoppas att jag kommer att få vara skadefri och fortsätta i samma form. Sen vet man aldrig var i världen man hamnar, bara man trivs och är skadefri. Det var kanske ett tråkigt svar?

Du förstår att jag ändå försökte smyga in i en annan ingång till ditt utgående kontrakt?
– Ha ha, jaså, du försökte en fuling. Men för 10 år kommer jag i vilket fall inte skriva på, vad som än händer.

Varför inte? Du är ju bara 36 då.
– Bara?

Kolla på ”Berra” (Safari), han är väl snart där, i alla fall när hans kontrakt med MFF går ut.
– Jag vet inte. ”Berra” börjar bli gammal och ”Mackan” fyller 35 idag, men det vete katten om jag kommer att orka hålla på så länge. Fast man ska aldrig säga aldrig.

Innan vi avslutar Anton, vill jag bara höra med dig hur du hanterar all den kärlek som fullkomligt öses över dig. Det är sånger att du ska skriva på, det ligger lappar utanför din bostad med ”Passa Anton” och så vidare.
– Det är väldigt uppskattat. Det ska alla veta, att jag uppskattar det något alldeles oerhört. Det känns som att jag inte riktigt vet hur jag ska ge tillbaka, och det är svårt att besvara alla som hör av sig. Det hörs tydligt på planen vad som skriks från läktarna. Tidigare har det varit att man absolut inte vill att jag ska skjuta till att nu vill alla att jag ska skjuta, helst från egen planhalva. Men det är klart att det är jätteroligt att få så mycket uppmärksamhet och kärlek på planen och i sociala medier. Det är något som man som spelare blir väldigt påverkad av.

Igen, grattis till att ha blivit månadens spelare i september!
– Stort tack.

***

* Interna skytteligan:
1. Erdal Rakip och Jo Inge Berget, 8 mål
3. Markus Rosenberg, 6 mål
4. Pawel Cibicki, 5 mål
5. Anton Tinnerholm, Anders Christiansen och Alexander Jeremejeff, 4 mål

***

Spelare (och antal poäng)
1. Anton Tinnerholm (41)
2. Erdal Rakip (39)
3. Anders Christiansen (12)
4. Jo Inge Berget (8)
5. Markus Rosenberg (5)
6. Johan Dahlin (3)
7. Alexander Jeremejeff (2)
8. Oscar Lewicki (1)
8. Rasmus Bengtsson (1)

***

Varje redaktionsmedlem lägger sina röster på tre spelare. Den bäste får fyra, den näst bäste får två och den tredje bäste får en poäng.

Ni som följer Himmelriket på Facebook har också haft möjlighet rösta på era favoriter. De tre spelare som fick flest röster sammanlagt har därefter tilldelats 4, 2 respektive 1 poäng och läggs till redaktionens val. Dessa tre var i tur och ordning: Anton Tinnerholm, Erdal Rakip och Anders Christiansen.