Himmelsblå minnen: När MFF vände 0-3 till seger mot Göteborg
Den nionde maj 1994 låg MFF under med 3-0 i paus mot IFK Göteborg. Håkan Malmström var på plats och berättar nu drygt 20 år senare vad som sen hände.
1994 kom Malmö FF trea i Allsvenskan. IFK Göteborg vann, Örebro kom tvåa. Var guldet skulle hamna avgjordes på Malmö Stadion i den sista omgången, där IFK dessvärre besegrade MFF med 2-1 inför drygt 25 000 åskådare. Men det är inte om den matchen detta ska handla, utan om när lagen möttes i Göteborg den nionde maj tidigare samma säsong. Det har blivit en klassiker i himmelsblå kretsar.
Om det inte hade varit för att det var IFK Göteborg som stod för motståndet, om det inte hade varit för att det laget då var Sveriges bästa, om det inte hade varit för rivaliteten, som fortfarande håller i sig, mellan de två giganterna i Allsvenskan – ja, då hade den här drabbningen troligtvis inte blivit det minne som många fortfarande vårdar ömt.
På plats på Gamla Ullevi den måndagen var journalisten Håkan Malmström, utskickad av sin dåvarande arbetsgivare Sydsvenskan.
”Göteborg var bra i första halvlek. De ledde med 3-0, och det var inte mycket att säga om. De hade pressat på hårt och varit överlägsna MFF. Dessutom hade de varit effektiva när chanserna dök upp och gjort mål på det mesta kändes det som. Då var det inte mycket som talade för att Malmö skulle komma tillbaka.
Men sen gjorde Jonas Wirmola 3-1 och Niclas Nyhlén 3-2 tidigt i andra halvlek och då kände man att det nog skulle kunna bli oavgjort i varje fall. I och med att det hade varit så överlägset från Göteborgs sida i första halvlek, så vågade man ändå inte tro på en fullständig vändning. Därför är mitt främsta minne från den matchen Anders Anderssons mål som betydde 3-3.
Då var äran räddad kände jag. Oavgjort efter att ha legat under med 3-0 var ju minst sagt okey. Sen gjorde Jocke Persson segermålet också, och då var det ju knappt att man kunde tro sina ögon.
Till hela bilden hör att IFK Göteborg var riktigt bra vid den här tiden. Så det skulle egentligen inte ha gått att gå från 0-3 till 4-3 på deras hemmaplan. Nere i Malmös omklädningsrum efter matchen var det närmast karnevalsstämning, för det är klart att inte ens spelarna eller tränaren Rolf Zetterlund väl kunde ha trott i pausen att detta skulle vara möjligt.
Själv minns jag att jag tänkte att ”det här har inte hänt.” Det var en sådan sak som man behövde smälta, innan det riktigt gick upp för en vad man hade varit med om. Och likadant verkade det vara med spelarna. De var euforiska, men det syntes på dem att de inte riktigt hade tagit in allt.
När IFK Göteborg gjorde 1-1 på MFF i sista minuten i fjor, sa deras tränare Mikael Stahre att det kändes som att hans lag hade vunnit Champions League. Samma känslor upplevde MFF:arna efter sin match 1994. Det här är ett klassiskt ögonblick i MFF-historien.
Min paradberättelse från den matchen är när jag träffade Stig Svensson i halvtid. Han var Östers ordförande på den tiden och hans barnbarn Joakim Björklund spelade i IFK Göteborg. Han sa till mig: - Du, jag har aldrig sett Malmö FF så dåligt som idag.
Sen hände allt det i andra halvlek, och då skulle jag ha fatt i honom efteråt, men då var han plötsligt försvunnen.”
***
Målskyttar i matchen:
1-0 Mikael Martinsson (6)
2-0 Magnus Erlingmark (19)
3-0 Thomas Andersson (34)
3-1 Jonas Wirmola (47)
3-2 Niclas Nyhlén (51)
3-3 Anders Andersson (67)
3-4 Joakim Persson (74)
***
Fotnot: Bilden ovan är tagen efter MFF - Nottingham Forest i UEFA-cupen 1995.
