Inför AIK - Malmö FF
I morgon är det äntligen dags för årets första toppmatch. MäCktiga AIK står för motståndet och förutsättningarna är långt ifrån optimala. Då syftar jag inte på de diskreta högtalarnas vara eller icke vara. Det är nämligen ett skadeskjutet MFF som besöker Friends Arena för första gången.
Truppen
Eländet började redan i söndags. Johan Dahlin drabbades av ryggskott innan matchen mot KFF. Ivo Pekalski fick också stå åt sidan med diskbråck. Samtidigt var Pontus Jansson febersjuk. Man trodde kanske att oturen hade nått sin absoluta topp i det läget. Så var inte fallet. Concha hade krampkänningar i slutet av matchen. Erik Johansson vrickade foten i andra halvlek och ersattes av Alexander Blomqvist. Den sistnämnde hade bara varit på planen i ett par minuter när han gick in stenhårt i en duell. Han behandlades kvickt därefter och allt verkade vara okej för stunden. Då tog det stopp. Alexander lade sig ner på planen och fick bäras ut på bår. Senare visade det sig att han hade skadat främre korsbandet. En mardrömsdebut för den lovande mittbacken som garanterat kommer tillbaka igen, starkare än någonsin. Se bara på Jasmin Sudic. Han sänkte Helsingborgs IF med sitt Mjällby igår. Efter alla dessa skador trodde jag att Norling skulle ta hjälp av det gamla gardet. Daniel Andersson kommer inte att finnas tillgänglig för spel i morgon. Vi får helt enkelt lita på att vi har tillräckligt med bredd i truppen för att kunna klara av morgondagens batalj. En trolig startelva (4-4-2):
Olsen
Concha-Halsti-Helander-Ricardinho
Forsberg-Hamad-Friberg-Thern
Rantie-Eriksson
Truppen i sin helhet:
Målvakter: Robin Olsen, Sixten Mohlin
Backar: Filip Helander, Pontus Jansson, Pa Konate, Ricardinho, Matias Concha
Mittfältare: Jiloan Hamad, Simon Kroon, Simon Thern, Markus Halsti, Erik Friberg, Emil Forsberg, Pawel Cibicki
Anfallare: Dardan Rexhepi, Magnus Eriksson, Tokelo Rantie, Benjamin Fadi
AIK
Två poäng på tre matcher. Oavgjorda resultat mot Elfsborg och Syrianska, förlust mot Åtvidaberg. Där har ni AIK:s facit så här långt. Inför säsongen trodde många, inklusive mig själv, att AIK skulle tillhöra toppen från början till slut. Med en ny arena och ett par fina spetsvärvningar (Bahoui, Igboananike) kändes de oerhört starka på förhand. Men det har inte lossnat riktigt. Mohamed Bangura är givetvis en tung spelarförlust som man lätt glömmer bort när man inspekterar AIK:s breda trupp.
Henok Goitom pekades ut som ny frälsare när han anlände förra säsongen, men han har varit ytterst skadebenägen. Han inledde positivt genom att göra mål mot Elfsborg, sedan åkte han på en ny skada som höll honom borta från hemmapremiären. En premiär som för övrigt var pinsam att skåda. Inramningen lämnade mer att önska och spelet var stundtals horribelt. Syrianska var i ärlighetens namn närmare en seger än hemmalaget. Matchen slutade dock 0-0, vilket innebär att MFF har chans att bli historiska i morgon. Man kan alltså bli det första allsvenska laget som gör mål på Friends Arena. Jag skulle vilja påstå att det är en hyfsad morot.
Med det sagt är Andreas Alms största styrka trots allt att formera en solid defensiv. Genom åren har MFF knappt mäktat med att göra ett enda mål borta mot AIK. Senaste segern kom 2009 när Agon Mehmeti tryckte in bollen. Annars har det sett mörkt ut. AIK får dock klara sig utan sin, enligt mig, bästa mittback i morgon. Niklas Backmans knä håller inte för spel. Alexander Milosevic och Per Karlsson bildar istället mittlås. På ytterbacksplatserna finns gott om rutin hos N-E Johansson och Martin Lorentszon. En trolig startelva (4-4-2):
Turina
Lorentszon-Milosevic-Karlsson-Johansson
Quaison-Daníelsson-Borges-Bahoui
Goitom-Igboananike
Nyckeln till seger
Personligen nöjer jag mig med en pinne borta mot AIK, men MFF ska alltid gå för tre poäng. Så enkelt är det. Först och främst vill jag se Hamad på det centrala mittfältet. Kung Halsti tar naturligtvis plats bredvid Helander då Pontus har skadat vristen. Konstellationen Friberg-Thern har visat sig vara fruktlös tidigare. Jag tror att Jiloan kan axla det ansvar som krävs av en central mittfältare på ett bättre sätt än Thern, som fortfarande är lite väl tunn. På högermittfältet ser jag gärna Kroon, men känner vi Norling rätt så väljer han Forsberg. Det känns ändå tryggt på ett sätt eftersom Forsberg har börjat växa in i spelet allt mer. Dessutom stod han för ett riktigt vackert mål mot AIK förra året: http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=Pl4agaQYWvg#t=155s
Prio nummer ett: Vi måste hålla tätt bakåt. Låt inte Halsti hamna i löpduell mot Igboananike för allt i världen. Norling har förhoppningsvis en listig plan som förhindrar det. Concha har en tendens att hamna på efterkälken ibland. Mot en spelare som Bahoui kan det straffa sig direkt. Håll dig i skinnet, Matias. Ricardinho ser bättre ut för varje match som går, men vi har inte råd med några indianare mot AIK. Helander kan inte reparera alla misstag.
För att kunna luckra upp ett kompakt AIK-försvar måste vi vara i ständig rörelse. Första halvtimmen mot KFF bådade gott. Kombinationsspelet mellan mittfält-anfall var strålande – mycket tack vare Thern och Hamad som alltid hittade nya lösningar. Där såg vi även hur lätt man kan såra ett försvar när innermittfältarna följer med upp. Fribergs djupledslöpningar är extremt viktiga. De skapar alltid oreda hos motståndarna. I övrigt vill jag att Magnus Eriksson ska delta mer i uppbyggnadsfasen av anfallen. Ge honom bara bollar längs marken. Hans fina blick och spelförståelse kommer att gynna andra, inte minst Tokelo Rantie.
Förresten. En MFF:are gjorde första målet på Friends Arena. #DVBD
Forza Malmö!
