Lagbanner
Inför Celtic - MFF
Under förra Champions League-kvalmatchen hände det mycket kul.

Inför Celtic - MFF

Då var det snart dags för första mötet med de skotska mästarna.

Imorgon kväll står ett antal ungdomar och viftar med en cirkelformad fana i mittcirkeln på Celtic Park, Champions League-hymnen spelas och Malmö FF vandrar in för ett första playoff-möte med Celtic. Ruggigt värre.
 
Storpublik väntas, och ett tusental MFF:are har gjort resan över för att stötta de våra. Jag läser att det är samling på trevliga Merchant Square, ett sorts ganska stort inomhustorg, imorgon.
 
Om motståndet
Om vi nu var några stycken som reagerade lite över att vår förra kvalmotståndare var en klubb byggd på premisser som kanske inte känns alldeles genomgenuina, gäller det motsatta för Celtic FC. Klassisk och anrik är två ord som ligger nära till hands för att beskriva klubben. Grundad 1887, 46-faldiga skotska mästare, Europacupvinnare 1967, supportrar som rankas bland de bästa i världen - där har ni några av meriterna.
 
Man har alltså en gång vunnit den finaste av de europeiska cuperna. Det är snart femtio år sen det lag som förärades smeknamnet ’Lisbon Lions’ besegrade Inter med 2-1 i finalen på Estadio Nacional i Lissabon. Man nådde också final tre år senare, men då blev Feyenoord för svåra. Ove Kindvall – ja, Niclas far – avgjorde för holländarna med en klassisk tåfislobb i förlängningen. Celtic nådde också finalen i UEFA-cupen 2003. Trots två inknoppade mål av Henrik Larsson stod ändå motståndarna Porto som slutsegrare, återigen efter förlängning. Det avgörande 3-2-målet kom i 115:e minuten.
 
I modern tid har Celtic, tillsammans med Rangers, kopplat ett järngrepp om skotsk ligafotboll. De senaste 30 åren har ligan vunnits av antingen Celtic eller Rangers – inte sedan Aberdeen tog hem den 1985 har ligatiteln hamnat utanför Glasgow. Numera är Celtic tämligen ensamma herrar på täppan. Rangers gick som bekant i konkurs för några år sedan, rekonstruerades och tvingades börja om i fjärdedivisionen (de har klättrat, men återtåget avbröts (tillfälligt?) i våras när de förlorade mot Motherwell i kvalet upp till Premiership).
 
Celtic har tämligen ohotade vunnit fyra raka titlar. I våras blev avståndet ner till tvåan 17 poäng, vilket med grönvitrandiga mått mätt inte kan ses som någon anmärkningsvärd överlägsenhet. De tre föregående åren var marginalerna 20, 16 respektive 29 poäng.

Min gode vän Lyle (som förvisso bor i Fife och inte är någon Celtic-supporter, utan stöttar Dunfermline AFC (efter två omgångar FÖRKROSSANDE ÖVERLÄGSNA ledare av skotska League One), men som har brottarkoll på skotsk fotboll) berättar dock att det ifjol var jämnare än vad poängdifferensen säger - Aberdeen utmanade under stora delar av säsongen.
 
Celtic har några Champions League-gruppspel bakom sig de senaste åren. Både 2012 och 2013 efter att ha avfärdat svenskt motstånd – HIF respektive Elfsborg – i kvalet. Ifjol lyckades man inte kvalificera sig, trots att man tog sig till playoff med stor tur. Egentligen fick Celtic stryk mot Legia Warszawa med sammanlagt 6-1, men Legia hade satt in en avstängd spelare under slutminuterna på Celtic Park. Vips förvandlades 0-2 till 3-0, de sammanlagda 1-6 blev 4-4 och Celtic gick vidare på sitt bortamål i Warszawa. Det var för övrigt andra gången på relativt kort tid de grönvita var så alldeles extraordinärt lyckosamma. 2011 tog man sig till Europa League efter att egentligen fått stryk av schweiziska Sion – som sedan blev diskade för att ha använt två icke-spelklara spelare.

I fjolårets CL-playoff åkte Celtic ut mot Maribor och fick hålla till godo med Europa League. Där lyckades man bärga andraplatsen i sin grupp efter inga mindre än Red Bull Salzburg, men fick sen respass mot Inter i sextondelen.
 
Dagens lag leds sedan ifjol av norrmannen Ronny Delia. I mål hittas skotske landslagsreserven Craig Gordon (på bänken i samtliga Skottlands matcher under det pågående och för skotsk del hittills hyfsat lyckade EM-kvalet). I backlinjen återfinns exempelvis Mikael Lustig, holländaren Virgil van Dijk, som Southampton ryktas vara ute efter; belgaren Boyata samt Izaguirre från Honduras. På mitten märks Skottlands landslagskapten Scott Brown, före detta landslagsmannen Kris Commons, norske Stefan Johansen, israelen Nir Bitton och nyförvärvet från häromdan, Scott Allan. I forwardsbesättningen har man kanske inte längre något namn av samma dignitet som Giorgios Samaras, men Leigh Griffiths lär nog kunna ställa till med en del bekymmer för oss.
 
Celtic spelade ligamatch både i onsdags och lördags, och Delia praktiserade viss rotation. Lördagens startuppställning skilde sig till fem elftedelar jämfört med onsdagens. Matcherna slutade för övrigt 2-2 (mot Kilmarnock) och 4-2 (mot Inverness).
 
I Champions League-kvalet har man tämligen enkelt avfärdat isländska Stjärnan – 2-0 samt 4-1 – men hade det sen jobbigare med Qarabag från Azerbajdzjan. 1-0 hemma och 0-0 borta räckte dock.
 
Jag kollade runt lite på Celticska forum dagen efter lottningen, och även om åsikterna såklart går isär tycks den vanligaste uppfattningen vara att man bör klara av Malmö. Några luftar till och med synpunkten ”vinner vi inte över dem har vi inte i Champions League att göra”. De får dock finna sig i en del tillrättavisningar om att det inte handlar om det, att de inte kan förvänta sig att Celtic på allvar ska kunna hävda sig i CL, men att de behöver kvalificera sig för pengarnas skull.

Pengamässigt skuggas såklart Skottland av sin TV-avtalsgödda granne i söder. Många spelare flyttar till Premier League, och lönemässigt kan inte ens Celtic konkurrera. Lyle igen:

- Kvalificerar sig inte Celtic till Champions League får det stor inverkan på deras budget, och de dras närmare alla andra skotska lag. De publiksiffror de har är mycket större än något annat skotskt lags, så de har mer pengar att spendera ändå, men CL-pengarna gör gapet så stort att om något annat lag - som Aberdeen och Dundee Utd ifjol - ser ut att kunna utmana på allvar kan Celtic köpa deras bästa spelare. I januarifönstret förra säsongen köpte de till exempel Stuart Armstrong och Gary Mackay-Steven från Dundee Utd. Och så var Dundees chans bortblåst. Nu när Rangers är borta är ligan ett "one horse race", men även om Celtic kanske aldrig skulle erkänna det, så saknar de Rangers. Derbyna var förmodligen huvudorsaken att många fans köpte årskort, men numera är Celtic Park väldigt sällan fullsatt vid en inhemsk match. Att vi inte har några Old Firm-derbyn har haft en kraftig ekonomisk effekt på skotsk fotboll, eftersom de flesta utländska TV-bolag bara var intresserade av de matcherna och inte resten av ligan. Att mindre pengar rullar in till den skotska ligan har påverkat Celtic mer än andra lag, då sättet TV-pengarna fördelades på favoriserade Rangers och Celtic. Resten av klubbarna fick bara småsmulor av TV-avtalet.

Med tanke på diskussionen om spelår, som ju blossar upp här hemma då och då, är en intressant passus här att det finns allt fler röster i Skottland som förespråkar sommarfotboll. Alltså, att ligaspelet läggs om till samma modell som vår säsong. Det bistra skotska vintervädret är inte optimalt för fotboll - "it generally involves standing freezing your nuts off for about 4 months of the season which does nothing to encourage fans to attend," formulerar Lyle det (vilket låter så fint att jag låter bli att översätta).

Lite övriga inifrån-Skottland-insikter:

- Jag måste erkänna att Celtic Park är väldesignad och att atmosfären vid europeiska matcher blir speciell. Celtic kan framstå som lite arroganta i det att de förväntar sig att kunna vifta undan lag från länder som Sverige ganska lätt. Ronny Delia menar att Malmö inte kommer att kunna klara av dem om Celtic spelar på sin högsta nivå. Men Celtic har inte spelat på sin "högsta nivå" särskilt ofta de senaste åren, och returmötet nästa vecka kan hursomhelst bli en helt annan historia. Scott Brown har missat ett par matcher i år - han är viktig för dem, skulle han saknas i någon av matcherna kommer det att hjälpa Malmö vinna mittfältskampen.
 
Hursomhelst har ju Celtic lite otäckt bra facit mot svenska lag på senare år. Å andra sidan är våra resultat mot skotskt motstånd under innevarande decennium inte så tokiga de heller.
 
Vårt eget lag
Om vår form skulle jag vilja säga så här: Dagens lag känns mer välbalanserat och stabilare än vad som var fallet för några månader sen. Mindre vimsigt, helt enkelt.
 
Matchtruppen:
Wiland, Fredrik Andersson.
Tinnerholm, Rasmus Bengtsson, Arnason, Carvalho, Yotún, Vindheim, Pa Konate.
Lewicki, Rakip, Eikrem, Sana, Rodic, Berget, Djurdjic, Agon, Molins.
 
Varken Pawel, Franz Brorsson eller Kroon får alltså plats.
 
Jag läser att Rosenberg och Adu är med i Skottland, men båda är som bekant avstängda. Det är ett rejält avbräck. Markus Rosenberg har alltsomoftast burit laget genom Europaspelet, och med sin rutin, smartness och internationella elakhetsnivå varit en trygg hand att hålla i när motståndaråskor mullrat.
 
En kvalificerad gissning är förstås att Åge ställer upp en defensivt inriktad startelva. Gissningsvis 5-3-2, som gissningsvis formeras så här:
 
Wiland – Tinnerholm, Bengtsson, Arnason, Carvalho, Yotún – Lewicki, Erdal, Rodic – Berget, Djurdjic.
 
Klart möjligt att Eikrem, som ju känns som den spelartyp som rent teoretiskt får ut mest som den offensivaste av de tre i ett 5-3-2, startar. Men då skulle förmodligen den för tillfället så hete Rodic börja på bänken. Hm. Och vi har för övrigt kunnat läsa att Åge finslipat taktiken via ett Celtic-match-maraton nu i helgen, så det är ju inte alls otänkbart att han plockar fram ytterligare en av sina berömda bakom-örat-rävar. Kan han våga sig på att nöja sig med fyrbackslinje, inleda utan Carvalho och spela både Eikrem och Rodic? Med Berget som lite släpande anfallare?
 
Imorgon får vi svaren.
 
Man kan såklart spekulera i skotskt tryck och frenetiskt full fart framåt från hemmalaget. Och visst, att vi får det jobbigt är ingen särskilt kontroversiell gissning. Men samtidigt, på nåt sätt känns det upplagt för en målsnål tillställning, med två lag som inte vill ta några risker bakåt.
 
Med det sagt – en titt på mitt Unibetkonto indikerar att tippande inte är någon av mina paradgrenar. Så nu blir det väl fem lika eller nåt i den stilen.
 
Jaja. Ett resultat som gör att det lever till returen, det känns i alla fall som en ödmjukt rimlig önskan.

Henrik Zackrisson2015-08-18 20:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF