Inför Champions League: Sju år har gått - detta är Juventus idag
Juventus FC är en av världens största klubbar och har ett digert prisskåp att luta sig tillbaka mot. Men hemma i Italien är dynastin bruten efter Inters ligaguld och säsongen kunde inte ha startat värre än vad den gjort. De senaste sju åren har varit en resa av både framgångar och misslyckade storsatsningar som har lämnat sina spår i klubben.
Malmö FF tar emot Juventus FC i premiären av Champions League. För sju år sedan spelade samma lag premiärmatch på Juventus Stadium, en match som slog rekord. Än idag är det den match som dragit minst åskådare av alla matcher någonsin på den relativt nybyggda arenan. Juventus har länge varit en klubb som delat Italien, inte minst sedan Calciopoli-skandalen 2006. Idag, femton år senare, uppfattas Juventus som en mer professionell och europeiskt anpassad fotbollsklubb.
Men det har inte bara mötts av jubel. Nytt klubbemblem, en ny och modern arena samt dyrare biljettpriser har delat supporterleden. Efter att man tog sig tillbaka till Serie A 2007, dröjde det till 11/12 innan man vann en ligatitel i Italien igen. Sedan vann man varje år fram till och med 2020. Förra säsongen slutade i en fiaskoartad fjärdeplats som säkrades i sista omgången tack vare ett fiasko från Napoli. Vad gjorde att Juventus vann nio raka titlar, är det så enkelt att det beror på bristen av konkurrens? Delvis, ja. Men vi får inte glömma att de förmodligen hade världens bästa sportsliga ledning med Giuseppe Marotta i spetsen.
2014 bestod laget av väldigt många bra spelare som hade en sak gemensamt. De var som gjorda för att spela i den upplagan av det italienska mästarlaget. Pogba stretchade ett stabilt mittfält och gjorde det explosivt offensivt. Kostnad? Gratis. Andrea Pirlo visade upp sina unika playmakerkunskaper i ytan mellan motståndarnas anfall och mittfält. Kostnad? Förstås även gratis. Arturo Vidal kompletterade med en förmåga att stöta och störa varje motståndare han stötte på. Ingen gillade att möta Juventus.
När Malmö FF och Juventus spelade relativt jämnt på Allianz Stadium för sju år sedan var det ett av världens bästa fotbollslag. De kunde varje år räknas med som en av Champions Leagues stora favoriter.
Men för cirka tre år sedan förändrades allt. 2017/18 tampades Juventus med ett mittfältsproblem som satte stopp för drömmarna om Champions League-pokalen. Det enda som saknades var en riktigt bra partner till Miralem Pjanic som ofta var briljant i Serie A men inte riktigt räckte till i slutrundorna av den europeiska mästarcupen.
Förlusten i kvartsfinalen mot Real Madrid var mycket nära att undvikas, trots förlust med 3-0 i Madrid. Returen i Turin slutade 3-1 och den italienska dominanten var nära att fälla de två föregående årens regerande mästare. Lösningen? En billig och skicklig mittfältare som kan det mesta, menade experterna. Över en natt förändrades Juventus strategi. Anledningen stavas Cristiano Ronaldo. Champions Leagues bästa målskytt genom alla tider skulle hjälpa Juventus ta nästa steg. Klubben var välkänd för att ha en scouting i särklass och för att fynda på transfermarknaden. Men på något sätt lyckades man göra laget mindre konkurrenskraftigt genom att värva en spelare av världsklass. Andra spelare fick betala för att göra plats för den stora, den omutliga, den odödliga. Visst skulle Bianconeri inte ge efter för en superstjärna efter alla år av att vara mästare i grenen att rätta jaget efter laget?
Svaret blev ett bestämt nej. Den mesta mästaren i Italien som inte har haft mer en ensam skyttekung på 36 år fick problem att hantera skyttekungarnas skyttekung. Från att man året tidigare gjort 87 mål, föll endast 70 mål framåt under Ronaldos första år. En anledning kan vara att hierarkierna, som tidigare varit tydliga, föll isär som ett korthus. “Gigi” Buffon och Giorgio Chiellini hade inte de tydliga huvudrollerna längre. Lönestrukturerna föll isär och Cristiano Ronaldo tjänade cirka tio gånger så mycket som en av världens bästa mittbackar på 2000-talet. Dessutom TJUGO gånger så mycket som Gianluigi Buffon. Dessutom valde man att införskaffa Aaron Ramsey, en hyfsat medelmåttig spelare på den nivån, och ge honom vad som då var en av Serie As högsta årslöner, 7.5 miljoner euro. Den tendensen började redan 2016 när man värvade Gonzalo Higuain till ett hiskeligt överpris, 90 miljoner euro från Napoli, året han skulle fylla 29. Det gick hyfsat bra första året men sedan lånades han ut till Chelsea och Milan för att de skulle slippa betala lönen själva.
Kort och gott går det att säga att Serie As första Premier League-idoliserande klubb gick bort sig när de började satsa. Till slut tröttnade direktören Giuseppe Marotta, mannen bakom de stora framgångarna, och hoppade av. I våras styrde han den värsta rivalen Internazionale till ligaguldet och i somras har han gjort ett transferfönster i gammal hederlig stil.
Transferresultatet? 160 miljoner euro plus samtidigt som han värvat spelare för att ersätta tappen av Achraf Hakimi och Romelu Lukaku. Samtidigt förlorade Juventus Cristiano Ronaldo för 23 miljoner euro och värvade en av Italiens guldhjältar till mittfältet Manuel Locatelli och lånade in egenfostrade Moise Kean från Everton. Mycket talar för att Juventus kan bli starkare i år med Massimiliano Allegri, tränaren som varit en garanti för Bianconeri tidigare.
Men det kunde nog inte ha börjat sämre för Allegri. Kryss mot Udinese borta i premiären, följdes upp av en högst förvånande förlust mot Empoli hemma i omgång två. Lördagens match borta mot Napoli slutade dessutom med förlust. Frågan är om inte Malmö FF kan hitta lite, lite hopp i det. Kontrasten mellan Juventus 2014 och 2021 är total och väldigt slående. Nu ska de försöka hitta sig själva igen, rekryteringen av Allegri talar ett tydligt och högt språk. Har han det i sig att vända den prekära situationen?
Malmö FF kunde inte be om ett bättre tillfälle att möta Juventus.