Inför Djurgårdens IF - Malmö FF
MFF beger sig på söndagen till huvudstaden för match mot tabelljumbon Djurgården. I en tillställning där Malmö får anses vara stora favoriter är förhoppningarna om tre poäng stora.
Rivaliteten mellan MFF och Djurgården har de senaste åren bytt skepnad. I början av 00-talet var matcherna mellan lagen främst en kamp mellan Sveriges då kanske bästa lag, där båda lagen under flera år slogs i den allsvenska toppen och turades om att få lyfta Lennart Johansson pokal. Vem minns inte 4-3-segern 2002, eller Afonsos show i 2-0-viktorian 2004? De oftast jämna matcherna beskådades av storpublik och präglades av en hög spelkvalité och skickliga individuella prestationer. Det blir lätt så när spelarna på planen heter Kim Källström, Niklas Skoog, Stefan Rehn och Daniel Majstorovic.
De senaste årens möten har skapat en annan form av stämning mellan klubbarna och dess supportrar. Efter den avbrutna matchen och dess efterspel i Malmö för två säsonger sedan förargades inte minst Malmölägret som hävdade att de skulle tillskrivas segern i efterhand. Den här diskussionen har tidvis åter blossat upp under de senaste åren, inte minst i samband med andra avbrutna matcher och möten lagen emellan. Samtidigt har Djurgårdens resultat på planen varit minst sagt skrala de senaste åren, medan MFF slagits i toppen av tabellen. Sådant påverkar givetvis den sportsliga rivaliteten.
Lagens senaste fyra möten har alla slutat i himmelsblå seger. Minnena från förra årets möten är nog fortfarande tydliga och goda för de flesta malmösupportrar. Efter en strålande första halvlek (främst kanske från Simon Thern) och mål från Jiloan Hamad och Wilton Figueiredo uppe i Stockholm trodde nog de flesta att matchen var avgjord. Djurgården lyckades dock både reducera och kvittera innan Malmö kunde avgöra matchen i dess absoluta slutskede. Ranegie stor matchhjälte då.
Höstens möte i Malmö slutade också i dur för di blåe, som genom en 3-1-seger fortsatt hade vittring på guldet (Thern, Hamad och skyttekung Halsti målskyttar). Att Malmö sedan själva skulle slarva bort guldchanserna genom ett hemmakryss mot bottengänget Örebro veckan därefter kändes inte särskilt troligt där och då.
Senast Malmö förlorade mot Djurgården var guldsäsongen 2010, då Kennedy Igboananike kunde sätta matchens enda mål bakom tredjemålvakt Garaca på Stockholms Stadion.
Malmö FF
Efter en alldeles strålande inledning har vinsterna på senaste uteblivit för MFF som istället kommer med två oavgjorda i ryggen. Med lite distans känns inte längre den enda poängen mot Göteborg som ett misslyckande. Även om det sved med det sena kvitteringsmålet efter det tydliga spelövertaget under den första halvleken, kan en poäng borta mot serieledaren aldrig betraktas som en missräkning.
Det kan däremot krysset mot Norrköping göra. Peking var stundvis skickliga i sin press och behöver inte skämmas för sin poäng, men en hemmamatch mot Norrköping ska vi vinna. Punkt.
Förhoppningsvis fungerar de uteblivna poängen och det oacceptabla faktum att Helsingborg passerat oss i tabellen som tändvätska för laget som låter tabelljumbon få betala för detta.
Viss ljusning skymtar vad gällande skadeläget. Erik Johansson är på gång tillbaka från sin skada och bör kunna vara matchduglig inom ett par veckor. Pa Konate får fortsätta att vikariera för Ricardinho på vänsterbacksplatsen. Ett vikariat som han skött klanderfritt hittills. Med få (läs; inga) andra mittbacksalternativ tillgängliga på bänken, sitter Daniel Andersson ombytt och beredd om olyckan skulle vara framme.
Med Filip Helander avstängd och Erik Johansson ännu indisponibel är det rimligt att anta att Markus Halsti tar ett kliv ner i banan och bildar mittlås med Pontus Jansson. Thern tar Halstis innermittfältsplats och Thern ersätts i sin tur av antingen Simon Kroon eller Emil Forsberg. Min gissning ligger på Kroon som varit duktig i sina inhopp på sistone. Olsen lär få fortsatt förtroende mellan stolparna. Laget bör därför se ut som följer;
Olsen
Albornoz, Halsti, Jansson, Konate
Hamad, Thern, Friberg, Kroon
Eriksson, Rantie
Bänken: Dahlin, Andersson, Concha, Forsberg, Cibicki, Rexhepi, Fadi
Djurgårdens IF
Efter en svag och poängfattig inledning återfinns Djurgården på tabellens jumboplats med en ynka insamlad poäng. De svaga resultaten har lett till att lagledningen haft svårt att hålla händerna ur laguppställningstombolan och att de ofta skiftat i startelvan. Vilket såklart inte är märkligt. Senast kommer laget från storförlust mot Åtvidaberg och det återstår att se hur tränare Anders Johansson väljer att formera sitt lag för dagen. Med hänvisning till tidigare nämnda tombola vågar jag inte mig på en startelvagissning. Däremot ser truppen i sin helhet ut såhär:
Målvakter: Kenneth Höie, Hampus Nilsson
Försvarare: Peter Nymann, Emil Bergström, Mattias Östberg, Marc Pedersen, Philip Sparrdal Mantilla, Vytautas Andriuskevicius
Mittfältare: Yussif Chibsah, Martin Broberg, Daniel Amartey, Andreas Johansson, Simon Tibbling, Brian Span, Pablo Dyego Da Silva Rosa
Anfallare: Amadou Jawo, Godsway Donyoh, Luis Solignac, Tim Söderström
Notera att Erton Fejzullahu ännu är indisponibel, vilket inte kan tolkas som annat än en fördel för bortalaget. Dessutom utgår den skadade Jesper Arvidsson ur truppen, samtidigt som Daniel Amartey, Tim Söderström och Marc Pedersen åter återfinns i Johanssons trupp.
Utöver de dåliga resultaten på plan har det stormat rejält kring klubben även utanför densamma. Managern Magnus Pehrsson och ordförande Tommy Jacobsson ansåg sig tvingade att avgå efter hot och det inkastade päronet i mötet mot Mjällby innebar efter överklagan till besvärsnämnden från blekingarna till att Mjällby tilldömdes en 3-0-seger. Det är inte helt lätt att vara djurgårdare i dessa dagar, men sådana saker som drabbat klubben den senaste tiden kan som bekant även fungera som en enande kraft som får laget åter på rätt köl. Det blir därför självklart viktigt för MFF att på intet sätt utgå från att det här kommer bli en enkel tillställning där vi joggar hem poängen.
Underskattning sysslar vi inte med i Malmö.
Framåt Malmö – Heja di blåe!