Inför Hammarby - Malmö FF
Mycket står på spel i allsvenskans nionde omgång då vårens succélag möter vårens stora flopp. Kan det nyligen gjorda tränarbytet leda till den förändring som så desperat behövs?
Det har varit en omtumlande vår för den himmelsblåa fotbollsfamiljen. 2018 har känts mer som 2008, men inte ens då inledde vi väl så här uselt? Till slut gick det så uselt att klubbledningen frångick traditionen och sparkade huvudtränaren under pågående säsong, vilket gör att det imorgon är sportchef Daniel Andersson och inte Magnus Pehrsson som kommer stå vid sidlinjen och ropa ut direktiv. En speciell afton blir det, men huruvida det blir en av många, eller endast en fotnot i den 108-åriga MFF-historien, ja det vet vi inte än. En skymt av svaret kan vi dock troligen få se efter slutsignalen imorgon. Tre pinnar, och Ninja-Danne är back in business. Ännu en 0-3 fadäs, och då vetefan om ens Swidde går säker.
0-3 var det ja, eller 3-0 om man ska vara petig. Så har det alltså slutat de två senaste gångerna MFF besökt huvudstadens plastborg, och vem har inte längtat tillbaka? Det skulle kanske gå att likna vid i mellanstadiet när man stegade fram mot katedern för att redovisa inför klassen om Sydamerikas biologiska mångfald, efter att man de senaste gångerna fått avbryta på grund av svårartade målbrottsattacker. Detta medan resten av klassen tittar på varandra med förväntan i ögonen.
En sak att glädjas över är att vi iallafall inte behöver möta samma lag igen. Djurgårdens blå-blå ränder har bytts ut mot Hammarbys grönvita, allsvenskans nia mot allsvenskans serieledare. Så snabbt gick det att beta av de glädjeämnena. Om MFF inlett säsongen ovanligt dåligt så har det varit 360 graders omvända tongångar hos bajare runt om i landet. Vilket ju för dem är relativt ovanligt. På mitten har de en herre vid namn Jiloan Hamad som plockar poäng med samma lätthet som en speedad Super-Mario, där bak har de ytterligare en ex-malmöit i Johan Wiland, och längst fram har de en målsprutande Pa Dibba som inte ens får starta alla matcher. Hur ska vi komma ifrån detta med hedern i behåll?
Med tanke på att Hammarby hittills vunnit sju av åtta matcher och förlorat noll så är det en rimlig fråga. Men samtidigt får man ta ett steg tillbaka och försöka tänka nyktert. De har släppt in tio mål hittills, dvs över ett per match. Gör Fredrik Andersson sitt livs match är segern säkrad med andra ord. Sedan har det trots allt bara gått åtta matcher. Sliten jävla klyscha, men så är det trots allt. Malmö FF ska vara bättre än såhär, Hammarby... ja hur bra är de egentligen? Hyfsat bra skulle jag ändå tro, men någon gång måste det ju dyka upp ett trendbrott, och varför inte imorgon?
Med det sagt hade Daniel Andersson kunnat ha bättre förutsättningar inför sin debutmatch. När domaren blåste till spel på Vångavallen var det redan illa nog, men under första halvlek skadades även Arnor Traustason. Varken han eller någon av de andra som missade den matchen åker med bussen upp till Stockholm. Inte mycket utrymme att experimentera är väl då att anta. Den stora frågan är troligen vem som får kampera ihop med Oscar Lewicki på det centrala mittfältet; får Bonke förtroendet igen efter det klart godkända inhoppet senast, blir det Samuel Adrian istället, eller kanske rentav Mattias Svanberg, vars eventuella positionsflytt isåfall kan öppna upp för ett nytt namn på en av kanterna? Den som lever får se, brukar det ju heta.
Men nog spekulerat, nu är det bara att hålla tummarna. För att försvaret ska skärpa till sig, att mittfältet ska hitta ny rytm och kreativitet, att anfallet ska förvalta chanserna de serveras. Carlos har två mål på de tre senaste allsvenska matcherna, kanske kan han bli räddaren i nöden i en... ska vi säga 2-2-match?
Var? Tele2 Arena
När? 19:00
TV? Cmore Fotboll/Sportkanalen
