Inför IFK Göteborg - Malmö FF: Mer än en match
Det finns matcher. Det finns andra matcher. Och så finns det Malmö FF mot IFK Göteborg. Ettan och tvåan i Maratontabellen. Ettan och tvåan i serien. Sveriges två största klubbar. Klassikermöte.
Djurgårdens IF spelar som bekant en variant av fotboll som är tänkt att likna en kombination av Barcelona och Bayern München. Dit har förstås Malmö FF en lång väg att vandra, men kan MFF i morgon agera som MFF och inget annat, så finns det ingen anledning att inte se optimistiskt på torsdagskvällens drabbning mot IFK Göteborg.
Om Djurgården spelar en spansk- och tyskinspirerad modell, så har IFK av Simon Therns far beskyllts för att spela brottarfotboll. Jag skulle aldrig få för mig att beskylla Jonas för felaktigheter eller ifrågasätta hans kunnande, men personligen anser jag att Göteborgslaget gör helt rätt. Efter förra säsongens fiasko (nej, det finns inget annat ord för det), var det back to basics som gällde. Att sätta defensiven främst och likt pre-2012 förlita sig på Tobias Hyséns snabbhet och individuella skicklighet. Det är inte vackert att titta på, och jag svär ofta framför teven när laget vinner trots att man inte är förtjänt av 3 poäng - men det är effektivt.
Och 3 poäng är alltid att föredra framför 0 eller 1.
För att återkoppla till Barcelona så är morgondagens match en svensk version av El Clásico. Malmö FF och IFK Göteborg är det två stora giganterna i svensk klubblagsfotboll. Flest titlar, flest internationella meriter och etta respektive två i den allsvenska maratontabellen.
Även om Helsingborg i dag är den stora rivalen för Malmö, åtminstone bland de yngre, så är det för oss som är födda innan 90-talet i morgon mer än en match. IFK Göteborg är den stora rivalen, laget som jag har en motvillig respekt för, klubben som skulle saknas i Allsvenskan men som jag ändå helst ser befinna sig i en konstant bottenstrid.
IFK framkallar känslor hos mig och många andra som gör att det blir extra svårt att sova inför en match, som gör det extra surt vid förluster, men som får glädjerusen efter segrar att likna något som inte är möjligt att beskriva med några få ord.
Det är helt enkelt, som sagt, mer än en match.
Och den här kalla och sena våren är det ettan och tvåan i Allsvenskan som ska drabba samman på Gamla Ullevi. Bägge lagen har imponerat på olika sätt. Jag såg Göteborgs match mot Åtvidaberg senast, och även om de där inte var imponerande i spelet i första halvlek, kändes det ändå som att det hade rätt så bra koll. Till andra gick de ut och tog över och vann en rättvis seger. Segerreceptet? Hårt arbete, kontringar, tätt försvarsspel över hela planen, och några individuella prestationer i en hög skola (Hej Daniel Larsson, varför fick du inte lillebror Sam att komma till MFF?).
Det blir alltså troligtvis en tuff match för MFF i morgon. Men kan och vågar laget spela som mot Öster i måndags blir det också en väldigt tuff match för IFK Göteborg.
Efter HBK i premiären har MFF successivt spelat upp sig, och åker till Göteborg med fyra raka segrar i bagaget. Det är starkt. Ser man till skadelistan och vilka namn det rör sig om, så är det till och med mycket starkt gjort. Rikard Norling tycks ha fått ihop ett lag som kämpar för varandra, litar på varandra och där det inte verkar spela så stor roll vilka 11 som är på planen. Och likt IFK Göteborg finns där en hel del individuella insatser som har varit matchavgörande.
Frågan är om Rikard vågar spela lika offensivt och kreativt som mot Öster hemma i måndags. Han har själv sagt vid något tillfälle att hans spelare inte vet hur man spelar tråkigt eller säkert, fast å andra sidan motbevisades det uttalandet av insatsen mot AIK på Friends Arena. Så hur komponerar han laget i morgon? Min gissning, nu när Pontus Jansson troligtvis är tillbaka i startelvan, är att Simon Thern åter tar vänstermittfältsplatsen och Markus Halsti flyttas upp bredvid Friberg. I övrigt samma lag som senast. Det vill säga:
Robin Olsen
Miiko – Pontus – Helander – Ricardinho
Hamad – Friberg – Halsti – Thern
Rantie – Eriksson
Om MFF kommer att få/jobba sig till lika många målchanser i morgon som senast mot Öster känns rätt tveksamt så här i förhand. Därför hoppas jag att effektiviteten blir bättre, skarpare. För är det något som det finns frågetecken runt, så är det just det att laget haft svårt att förvalta de stora spelövertagen. Får man be om lite kyligare, lite mer kliniskt, i morgon alltså? Kan man hoppas att MFF spelar som bara MFF kan i Allsvenskan? Då ser jag framför mig en underbart vacker torsdagskväll, och eufori när domaren blåser av strax innan 20.30.
***
Jonas Eriksson dömer matchen. Sveriges överlägset bästa domare. Det känns bra.
***
De senaste 12 årens möten i Göteborg:
2001: 4-0 till Göteborg
2002: 4-0 till Malmö
2003: 3-0 till Göteborg
2004: 2-1 till Malmö
2005: 2-1 till Göteborg
2006: 1-0 till Göteborg
2007: 2-1 till Malmö
2008: 2-0 till Göteborg
2009: 2-0 till Göteborg
2010: 2-0 till Malmö
2011: 0-0
2012: 2-2
