Inför IFK Göteborg - MFF
Matcherna duggar tätt. Blott tre dagar efter holmgången med Djurgården åker Malmö FF upp till Gamla Ullevi för att ta sig an IFK Göteborg.
Spelbloggare.se kan i samarbete med flera av marknadens ledande spelbolag erbjuda unika bonusar. Klicka här för att komma till deras bonusguide. På så sätt kan du säkra en så stor startkassa som möjligt när du registrerar ett nytt bettingkonto.
I söndags inleddes en intensiv period med fem matcher på två veckor. Djurgården, Göteborg, Häcken, Häcken igen och HIF. Magen hinner knappt stilla sig innan matchnervositeten sätter den i olag igen.
Det känns inte bättre av att det är en svår match som väntar. Rentutav en av de allra svåraste, mot tvåan i den allsvenska maratontabellen. Fast den som gärna pekar på traditionens makt gillar nog ändå den här bortamatchen: faktum är att vi inte förlorat mot IFK uppe på Gamla Ullevi sedan 2009. För sex år sedan vann vi efter två rackarrökare från Daniel Larsson respektive Guillermo Molins. 2011 blev det mållöst. 2012 räddades kryss i 92:a minuten via Alex Nilssons halvvolley i burgaveln. 2013 var det Göteborg som på ett alls inte lika härligt vis fick in en boll på övertid, men värre än oavgjort blev det inte då heller.
De två senaste åren har vi vunnit. Två riktigt minnesvärda segrar därtill. 2014 var höjdpunkten Guillermo Molins lobb till 2-0: en boll Alvbåge kom åt med handen och fick ner farten lite grann på, och Mattias Bjärsmyr som rusade efter den och egentligen borde ha fått undan den - men kom fel och drösade tillsammans med bollen in i nätmaskorna på ett inte direkt ballerinagraciöst sätt. Där och då kändes det som om det nog skulle bli vår kväll. Det blev det också; som en liten extra tjusigt kolorerad och elegant ditspritsad gräddklick på moset utsmyckades aftonen också med Markus Rosenbergs första allsvenska mål sedan återkomsten.
Fjolåret var inte illa det heller. Tack vare en disciplinerad försvarsinsats och en sublim vristträff från Yoshimar Yotún åkte vi hem med 1-0 och tre poäng.
Men det var då det. Nu är nu, och vi har nått sjätte omgången av årets hittills rätt underliga allsvenska.
Så var står då vårt motstånd?
Ja, det är inte riktigt lätt att veta. Åtta poäng på fem matcher är inte jätteimponerande. I söndags, mot Örebro, spelade man egentligen ganska bra, såg ut att ha kontroll, när man plötsligt släppte in två mål och istället fick stryk med 3-2. Annars har man inlett med att städa undan Falkenberg på ospektakulärt men stabilt vis (2-0), slagit Häcken med uddamålet i en match där man ändå släppte till en hel del målchanser, kommit undan med kryss mot AIK i en match där man förlorade avsluten med 5-21 och nått 1-1 mot Kalmar efter att ha gjort mål på en minst sagt tveksam straff.
Även om Göteborg släppte in sina första spelmål (de fyra första kom alltså till efter fasta situationer) mot Örebro är känslan att försvaret hittills inte riktigt varit gjutet i samma betong som man vant sig vid på senare år. Och tittar man på skadesituationen i backlinjen är det kanske inte så konstigt. Thomas Rogne korsbandsskadade sig ifjol och är på väg tillbaks, men är ännu inte redo för A-lagsspel. Islänningen Hjörtur Hermannsson lånades in för att täcka upp under våren, men skadade sig under landslagssamlingen i mars och har ännu inte spelat i Allsvenskan. Han är tillbaks i truppen mot Malmö, dock. Vikarien Hjalmar Jonsson fick problem med ljumsken häromveckan, och Tom Pettersson (som väl i och för sig oftast agerat mittfältare i Göteborg, men som var mittback i Åtvidaberg) är även han skadad. Mot Örebro senast ryckte sista-minuten-lånet Mauricio Albornoz in i mittförsvaret.
Lämna mitten, och blicka ut mot kanterna. Där hittas allra yppersta allsvenska klass. Göteborg förfogar över seriens förmodligen bästa ytterbackspar i landslagsmännen Emil Salomonsson och Haitam Aleesami.
Och apropå det där med betongförsvar kan man kanske få för sig att Jörgen Lennartsson är en ospännande och försvarsinriktad tränare som idisslats runt i alla möjliga klubbar och förbundsroller. Oavsett vilket känns dagens Göteborg ganska framåtlutat. På Gamla Ullevis gräsmatta brunkas och tjongas det inte längre. Inte enbart, i varje fall. Mittfältet mot Örebro bestod av Sebastian Eriksson och tre danskar - Albaek, en riktigt bra bollspelare, Sören Rieks, som gör obehagligt mycket mål, och Jakob Ankersen, som i mina ögon är den mest ojämne av de tre.
Att Tobias Hysén återbördats till den numera externägda Kamratgården har förmodligen ingen missat. Han har levererat direkt och redan mäktat med tre mål framåt. Inledningsvis har Gustav Engvall agerat parhäst till Hysén, men han fick börja på bänken mot Örebro. Då startade istället Mikael Boman, en sån där klassisk svensk fotbollsforward som mest gör mål på nick eller retur. Gärna halvliggandes.
Om jag törs gissa på att Lennartsson vill spela in den nu friske Hjörtur Hermannsson kan man tänka sig följande startelva:
Alvbåge - Salomonsson, Bjärsmyr, Hjörtur Hermannsson, Aleesami - Ankersen, Sebastian Eriksson, Albaek, Rieks - Hysén, Boman.
Resten av truppen: Pontus Dahlberg, Adam Johansson, Mauricio Albornoz, Billy Nordström, Martin Smedberg–Dalence, Patrik Karlsson Lagemyr, Gustav Engvall.
Vårt eget lag då?
Efter en resultatmässigt genomångestoid inledning känns det trots allt lite bättre efter de senaste 1-0-segrarna. Vi åker upp med i alla fall nån centimeter luft mellan kniven och strupen.
Kári Árnason och Anders Christiansen är tillbaks från avstängning, men det är förstås rejäla avbräck att både Rasmus och Rosenberg saknas på grund av hjärnskakning respektive lårkänning. Det betyder alltså två in och två ut - i övrigt är truppen densamma som mot Djurgården. Enligt fotbollskanalen.se kommer vår startelva att se ut så här:
Wiland –Tinnerholm, Kári Árnason, Brorsson, Pa Konate –Rakip, Lewicki, Christiansen, Eikrem – Berget, Vidar Örn Kjartansson.
Låter inte alls otroligt, och skulle innebära att Fredrik Andersson, Yotún, Carvalho, Rodic, Adu, Sana och Guillermo Molins tar plats på bänken.
Kanske tycker en del att Carvalho borde få chansen från start efter sin fina insats mot Djurgården, särskilt som Kári Árnason fått en del kritik under inledningen av säsongen. Men islänningen var bra mot Elfsborg, och själv tycker jag nog det känns rätt att han spelar i en sån här match. Jag tänker att det är en sak att stångas och stötas med den i allsvenska sammanhang helt gröne Michael Olunga, och en annan sak att ligga steget före rutinerade rävar som Hysén och Boman. Där tror jag att Kári Árnason har större förutsättningar att lyckas.
Mittfältet innebär egentligen angenäma problem. Startuppställnings-teorin ovan innebär alltså att det löses genom att Berget flyttas upp. Hade jag inte läst runt innan hade min egen gissning varit att Molins startar bredvid norrmannen … men vid halv nio imorgon kväll vet vi om det lossnat för Vidar Örn.
Förhoppningsvis kan försvarsspelet förbli lika disciplinerat som i de två senaste matcherna. Pa, Erdal, Eikrem och Anton får i Göteborgs offensiva ytterbackar nåt att bita i. Framåt, och i omställningarna, får det gärna gå undan mer än vad det gjorde mot Djurgården. För där var det segt.
Jag gillar att vi har en bänk med namn som, vid behov, kan komma in och göra skillnad.
Vädret ska bli kass och avspark är redan 18.30, eftersom våra gamla gruppkompisar Atletico Madrid ska spela Champions League-semifinal.
Till Inför-formatet hör avslutningar som säger saker i stil med ’Forza Malmö!’ och ’Mot Seger!’. Och jo, javisst. Absolut. Måtte vi vinna. Men jag vet inte riktigt hur mycket optimism jag kan lufta utan att det tycks påklistrat utan häftkraft … men i alla fall, det känns som om det är två lag som fortfarande famlar lite efter formen. Och att det kan gå lite hur som helst.
Det får gärna gå väl.
