Inför Malmö FF - Dalkurd
Vi summerar den sämsta vårsäsongen sedan Gud vet när genom att ta emot nykomlingen Dalkurd på Malmö Stadion. Don Daniel och pågarna har en fin vinst i bagaget. Nog fasen är det dags att rada upp segrar om man vill nå ut i Europa nästa år?
Sedan Magnus Pehrsson lämnade skutan har vi fått se ett modigare MFF. Det är inte lika invecklat längre och framför allt så vågar spelarna ta snabbare beslut utan att tänka på konsekvenserna. Om det är en effekt av Daniels justerande av detaljer eller något annat låter jag vara osagt. Faktum kvarstår dock. Mot Hammarby förtjänade vi åtminstone en pinne, men Lasse Nielsen tappade huvudet. Hemmamatchen mot Häcken var stundtals krampaktig. Det var tydligt att vi saknade många viktiga pjäser i laget. Bortalaget skapade tillräckligt med chanser för att göra mål, men Fredrik Andersson var en jätte i målet och Bonke Innocent visade att han kan kötta. Var detta vändpunkten då? Jag vågar faktiskt inte säga mer än att det knappast kan bli mycket sämre än det har varit.
Mycket hänger antagligen på hur MFF agerar under det kommande transferfönstret. Mackans ersättare behövde vi igår (Ola?). En ytter som kan göra sin gubbe är önskvärt (Durmaz?). En mittback som inte går sönder efter ett par matcher är livsnödvändigt. Sedan behöver vi självklart en tränare som kan förvandla oss till ett spelande lag igen. Det är garanterat den viktigaste pusselbiten om vi vill bibehålla vår dominans i Allsvenskan. Slut på rant.
Dalkurd
Många röster trodde att Dalkurd skulle gå in och göra avtryck direkt i Allsvenskan. Så har det verkligen inte blivit. Man ligger tvärsist i tabellen och har endast skrapat ihop fyra poäng på tio matcher. De senaste fem matcherna har man dessutom förlorat. Detta toppat med att tränaren Valentic avgick så sent som igår gör att krisen är total i Borlänge/Gävle-laget. Ett tränarbyte tenderar dock ett ge omedelbar effekt. Vi får hoppas att den effekten blir aningen fördröjd. Stjärnorna i Dalkurd heter Mohammed Buya Turay och Yukiya Sugita. Den förstnämnde målade mot MFF ifjol. Gamle MFF:aren Rawez Lawan vill gärna styra spelet och han bär även kaptensbindeln. I målet finns också ett bekant ansikte i Sixten Mohlin. Samtliga ska vara tillgängliga för spel imorgon.
Förväntad startelva (3-4-3):
Mohlin
Löfkvist - Ceesay - Jasarevic
Berg - Amin - Lawan - Moenza
Bertilsson - Turay - Sugita
Malmö FF
Hemmalaget har fortsatt oändligt med skadebekymmer. Till morgondagens möte saknas följande skara: Dahlin, Traustason, Bachirou, Binaku, Vindheim. Det är däremot glädjande att få se Rasmus och Behrang i tillbaka i truppen. Frågan är om Rasmus är redo för spel? Tveksamt, skulle jag säga. Det är knappast värt att chansa i sista matchen innan VM-uppehållet.
Troligtvis får vi se följande elva (4-4-2):
Andersson
Larsson - Nielsen - Brorsson - Safari
Svanberg - Lewicki - Innocent - Rieks
Rosenberg - Strandberg
Försvarsmässigt behöver MFF ha stenkoll på Buya Turay. Han är snabb, irrationell och framför allt målfarlig. Får han komma rättvänd mot våra virriga mittbackar så kan vad som helst hända. Jag tyckte mig skåda ett fint samarbete mellan Svanberg och Rosenberg i perioder mot Häcken. De är båda löpvilliga och spelförståelsen finns där. Om Larsson också kan hänga med på ett hörn så vore det alldeles lysande. Har inga större förhoppningar på vänsterkanten med en ringrostig Safari och en förutsägbar Rieks, men den senare stod faktiskt för ett vackert mål senast. Kanske visar han mer framåtanda imorgon. Bonkes arbetsradie är enorm och Lewickis likaså. Är de tillräckligt bra med bollen för att kunna kontrollera matcher? Det återstår att se. Känslan säger ändå att de kan komplettera varandra väl. Lewickis bolltrampande vägs förhoppningsvis upp av Bonkes vilja att spela rakt på våra anfallare. En kan ju bara hoppas.
Vi ses väl på Stadion imorgon kl. 15:00? Framåt Malmö!
