Malmö FF - Hammarby
Inför Malmö FF – Hammarby IF "Måstematch om Europa"
Två lag med trevande form gör upp om Europaplatserna när fyran Malmö tar emot tvåan Hammarby på ett sorgklätt Stadion som sörjer en förlorad son.
Det blev ett ovanligt mörkt landslagsuppehåll denna gång i dubbel bemärkelse. Förutom att vi inte fått se Malmö lira boll på snart två veckor så nåddes vi förra veckan av de oerhört tragiska beskedet att Labinot Harbuzi gått bort.
Labbe för mig var så mycket mer än en spännande talang som aldrig nådde sin fulla potential. Han var kronjuvelen i det Malmö som började byggas 2008 med Rolle Nilsson och klubbens nya linje med att satsa på unga talanger. Ett Malmö som peakade 2010 med guld och Europa League-gruppspel 2011 och som på många sätt banade vägen för den storhetstid vi lever i idag. När Labbe slog igenom så gjorde han det så himla självklart och där och då trodde man ju verkligen att vi skulle spruta ut oss megastjärnor som Zlatan några år tidigare och Labbe nu. Men det blev tyvärr aldrig så. Vila i frid Labbe…
Imorgon lördag möter vi passande nog Bajen. Passande för att det var mot just Bajen som Labbe en gång i tiden gjorde startdebut mot. Lördagens match handlar, förutom att hylla Labbe, om att knipa en av två kvarvarande Europaplatser (vi utgår ifrån att AIK tar den tredje). Hammarby ligger för närvarande på andraplats på 50 poäng, fem poäng före oss. Och det som såg så mörkt ut för några omgångar sen med förlust i årets guldmatch, derbyt mot AIK och sedan mot flopplaget Elfsborg har därefter vänts till två segrar mot först Götet och sedan BP. Inga jättemotståndare men jobbet ska göras.
Malmö då? Ja, formen ser inte så mycket bättre ut här heller. Inför den här matchen har vi faktiskt bara en seger på de fyra senaste, om vi bortser segern mot Besiktas i Europa League. De senaste tre matcherna i Allsvenskan har vi bara lyckats skrapa ihop två poäng, vilket såklart inte är godkänt, än mindre när kryssen varit mot Häcken och Sundsvall. Att dessutom ha förlorat mot Peking dessförinnan skvallrar om ett dåligt fokus i Allsvenskan. Och vi är väl för fan inte ÖFK som inte kan kriga på två fronter samtidigt!
Mot Bajen har vi dessutom revansch att utkräva. Sist vi mötte de grönvita från Söder var i maj när Malmö FF mådde som allra sämst. Vi hade på en och samma vecka förlorat mot Göteborg hemma, Djurgården i Cupfinalen och sedan Skånederbyt mot TFF. Fyra dagar senare stod vi åter på Tele2, utan MP men med en vikarierande Danne Andersson på bänken och såg Malmö göra årets dittills bästa halvlek men där och då var vi ett lag utan flyt och utan självförtroende och en fjärde rak förlust slutade den matchen med.
Men det var då och nu är nu! Inför morgondagens match har herr Rösler tagit följande trupp: Johan Dahlin, Walter Viitala, Eric Larsson, Hugo Andersson, Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson, Behrang Safari, Egzon Binaku, Sören Rieks, Samuel Adrian, Anders Christiansen, Oscar Lewicki, Bonke Innocent, Fouad Bachirou, Romain Gall, Arnor Traustason, Marcus Antonsson, Markus Rosenberg, Carlos Strandberg, Laorent Shabani.
Ett snabbt ögonkast på truppen visar att Carlos äntligen är tillbaka men att både Franz och Vindheim saknas. Ska vi gissa på en elva så tror jag på: Dahlin - Nielsen, Bengtsson, Safari - Larsson, Christiansen, Lewicki, Bachirou, Rieks - Rosenberg, Antonsson. Med andra ord: starkast möjliga elva, för Malmö måste, måste vinna om man ska ha en chans på Europa. För Bajen är kryss inte direkt en katastrof men frågan är om Bajen anno 2018 kan spela defensivt. Svaret är nog nej, vilket passar oss utmärkt. Vi kommer få se två lag som ger järnet från start.
***
Tidig match imorgon, redan klockan 13.00 då myndigheterna antagligen tror att det blir lugnare då. Stockholmspolisen ville senast i Cupfinalen att matchstarten skulle vara klockan 13.00.
MFF har gått ut med informationen om att man i matchminut 23 kommer att bryta spelet för att hylla Labinot med en varm applåd.
Alla till Stadion.
