Inför Malmö FF - IF Elfsborg: Hexenkessel i allsvenskan efterlyses
På söndag spelas matchen vi väntat på i veckor, matchen som efter Häckenmatchen inte längre existerade och matchen som nu återuppstått. Det är seriefinal i Allsvenskan.
De allra flesta Malmösupportrar skulle nog skriva under på att det här guldracet har varit extremt känslosamt. I våras kändes guldet nästan klart för att bytas ut mot en känsla av att allt var förlorat. Sedan ledde vi plötsligt serien igen och så vips var allting kört efter brakförlust mot ett BK Häcken som offrade sitt Europa League-äventyr för att sätta käppar i de himmelsblå hjulen. Bara några timmar senare hade IF Elfsborg tappat poäng mot tabelljumbon och när de gula föll till marken och slog i det gräs de så föraktar väcktes hoppet i Skåneland. För första gången på väldigt många år kommer det spelas en riktig seriefinal i Allsvenskan, inget tjafs om seriefinal i omgång 17 utan en riktigt seriefinal där segraren kommer att tillskrivas SM-tecknet.
I Malmö FF pratar vi alltid om vinnarmentalitet. Vi pratar om att det sitter i väggarna och när det verkligen gäller är det vi som står starka, “ute i Europa pratar de om Malmö” och så vidare. Den kanske viktigaste allsvenska matchen på 10 år och det är upp till bevis. Kommer spelarna palla trycket och kommer publiken göra det vi kan? Det var någon på X som i veckan skrev att om vi förlorar på söndag har något gått förlorat i Malmö FF. Jag kan hålla med om det. Det är i de stora matcherna vi visar vilka vi är och som de himmelsblå kliver fram.
För första gången på väldigt länge känns det som att en allsvensk match som ska spelas kommer kunna få legendstatus i Malmökretsar. Sopar vi banan med Elfsborg tror jag att det kommer kunna pratas om detta på samma vis som vi påminner oss och gläder oss åt matcher som RB Salzburg, Celtic och Rangers. Det handlar bara om att vi måste prestera först. Vinner vi matchen startar Rydströmeran på ett fantastiskt vis men skulle vi förlora kommer pressen vara stor inför nästa år, eller i och för sig, kan den någonsin bli större?
Efter Häckenmatchen är det svårt att veta om Rydström kommer göra några ändringar i startelvan. Omgång 30 är sällan omgången när man börjar flytta runt och testa nya saker men iochmed att vi släppte till så mycket chanser förra helgen, speciellt på kontring, vore det inte heller jättekonstigt om den gode Henrik ville förändra något, kanske på mittfältet? Många känns sugna på ett innermittfält med Otto Rosengren och Lasse Berg Johnsen men jag har väldigt svårt att tro att Pena i egenskap av Rydströms favoritspelare skulle bänkas. Om något vore det Rosengren som skulle få ge plats åt norrmannen.
Med en oerhört osäker träffsäkerhet gissar jag ändå på att startelvan kommer se precis likadan ut som den gjorde förra matchen.
Innan jag knyter ihop säcken vill jag be alla läsare att hålla ett extra öga på Nanasi. Han blev nominerad till Allsvenskans stora pris som årets spelare (och mittfältare för den delen) i fredags, ett pris han verkligen skulle kunna förtjäna. Om han går in och är bäst på plan och matchavgörande imorgon så kan han etablera sig som en av våra viktigaste spelare i post Rosenbergeran. Jag tror på Nanasi, hoppas du också gör det.
Avslutningsvis så vill jag bara understryka att inget kommer spela någon roll på söndag förutom huruvida vi vinner eller ej. Det är dags att kliva fram och nedrans svängpipa vad jag är nervös.
Vi vet vi kan.