Inför Malmö FF - IFK Göteborg: Supercupen
I morgon möts de bägge svenska giganterna i Supercupen. Titelns status kanske kan diskuteras, men en seger mot IFK Göteborg är odiskutabelt viktig.
En titel är en titel är en titel. Eller? Jo, så är det nog ändå, även om just Supercupen får rankas nästan i paritet med Distriktsmästerskapet. I alla fall än så länge; kanske blir statusen högre i framtiden även om jag tvivlar med tanke på hur svenska cuper behandlas av Svenska Fotbollförbundet. Minns någon vem som vann i fjor och vilka lag som möttes? Inte jag. Jag googlar och ser att Helsingborg besegrade AIK med 2-0 en kall dag i mars. Året innan, och det kommer jag ihåg, vann samma lag över MFF med 2-1. Då var det över 10 000 på Stadion, fortfarande rekord i Supercupen.
Sen lade Svenska Fotbollförbundet om spelschemat för Svenska Cupen. I stället för en final efter den allsvenska säsongen kom den från och med i år att spelas i slutet av maj. Då valde SvFF att lägga Supercupen efter säsongen i stället för veckan innan den allsvenska premiären. Tack vare tidsomläggningen av Svenska Cupen var det inget lag som vann den i fjor, varför det heller inte blev någon Supercup. Så Elfsborg, som allsvenska segrare 2012, fick aldrig chansen att ta hem den sistnämnda. Snopet? Kanske det. Om de brydde sig.
För inte många verkar bry sig, trots att morgondagens match är den sjunde i ordningen och så sakteliga borde börja få en viss status. Och hade det inte varit för tre saker så hade jag nog gäspat mig igenom de 90 minuterna i morgon:
1. Det är IFK Göteborg som står för motståndet. Ettan mot tvåan i Maratontabellen (även om den inte har med just den här tillställningen att göra). De två stora giganterna i svensk fotboll. Två lag som i dag ser på olika sätt hur fotboll ska spelas. Min och många, många andras stora rival. Det finns inget bättre, det finns inget skönare än att besegra IFK Göteborg, om det så gäller en vänskapsmatch, i Allsvenskan eller som i morgon: Supercupen.
2. Det är årets sista match. En fullständigt makalös säsong bör fullbordas med en vinst. Varken du eller jag kommer kanske att gråta över en förlust, men en seger är alltid så väldigt mycket bättre att ta med sig in i vintervilan än en förlust. Framför allt mot… Ja, se punkt 1. Och det ser så mycket bättre ut att vinna en titel, trots allt, än att förlora den. Och jag är av den åsikten att alla matcher som MFF spelar ska vinnas. Det ligger i föreningens DNA att segrar tar man, förluster ger man bort för att parafrasera Eric Persson.
3. Det är Kapten Hamads sista match i den himmelsblå tröjan för den här gången. På MFF:s hemsida förklarar han hur viktig matchen är för honom personligen, då han vill avsluta med ännu en titel. Även om han inte säger det själv, så tror jag nog att en ordentlig avtackning från oss supportrar hade värmt honom mycket.
Hur hemmalaget ännu en gång ska orka ladda om vet jag inte. Vi såg vissa problem mot Syrianska efter festandet post-Borås, då det mer var individuella prestationer parat med korta ögonblick av kollektiv kvalitet som bäddade för den till slut säkra segern. Fast samtidigt är jag ändå övertygad om att alla tre punkter ovan är morötter som får MFF att ge sig ut på sin hemmaplan för årets sista 90 minuter plus tillägg och ge allt för att det ska bli seger.
Sen kan de åka bort. Sen kan de vila. Sen kan de festa igen. Sen kan de ligga hemma och sova bort tiden, spela TV-spel, byta blöjor på sina barn eller hur de nu väljer att fördriva tiden. Sen, men inte förrän sen. 90 sista minuter att ta den där löpningen som kostar kraft, eller slänga sig in den där situationen som kommer att göra ont. Det är bara att bita ihop.
Eller vad vet jag. Kanske är det inte alls som för mig själv, där sista arbetsdagen innan semestern är årets tyngsta. Det är fullt möjligt att alla de 11 som startar inte kan vänta på att springa ut på den allt höstmjukare gräsmattan och visa upp sig, göra vad de är bäst på: Spela underhållande och effektiv fotboll. Magnus Eriksson säger till Kvällsposten i dag att alla i laget vill vinna den här matchen och att ingenting får lämnas slumpen.
Det låter bra.
I MFF saknas Filip Helander, och med största säkerhet ersätter Erik Johansson honom. I övrigt är det skadefritt (ja, Ivo Pekalski undantagen naturligtvis). Om startelvan ser ut som mot Elfsborg och Syrianska eller om Rikard Norling väljer att vila någon av Thern, Halsti och Friberg för att skapa utrymme åt Emil Forsberg återstår att se. Några andra förändringar lär inte ske.
I IFK Göteborg saknas Tobias Hysén. Det är, för att ta till en rejäl underdrift, en stor nackdel för bortalaget. Det är sällan det betyder så mycket för ett lag när en enskild spelare saknas som i det här fallet. Det är för övrigt nästintill omöjligt att svara på var laget står i dagsläget. Avslutningen av Allsvenskan kan inte betraktas på annat sätt än fiaskoartat, även om det blev seger mot IFK Norrköping i omgång 30. Med inte alltför många omgångar kvar stod guldstriden mellan just MFF och IFK; det slutade till slut med 9 poängs försprång i tabellen.
Till den egna hemsidan berättar assisterande tränaren Magnus Edlund att han förväntar sig ett starkt tryck på hans lag och att detta måste hanteras för att det ska bli blåvit-seger.
- Vi har en god känsla efter förra matchen, fortsätter han, och där vi slutade på Gamla Ullevi förra helgen ska vi starta på Swedbank. Kompakta, aggressiva, skickliga då vi har bollen och hota i djupled när rätt lägen dyker upp.
En titel är en titel är en titel? Ja, kanske är det så. Fast till ”en seger mot IFK är en seger mot IFK är en seger mot IFK” behövs inget kanske. Det är alltid välkommet. Eller nästan som luften vi andas: Livsnödvändigt. Så för att summera: en seger i morgon är ett måste, oavsett vikten på Supercupens status.
