Malmö FF - IFK Göteborg
Inför Malmö FF - IFK Göteborg
I morgon möts Sveriges två storklubbar. Två föreningar som är de enda svenska fotbollslag som nått internationella framgångar och två föreningar vars inhemska meriter är sådana att inga andra svenska fotbollslag är värdiga att putsa deras skor.
Det är något alldeles specielt med matcherna mot IFK Göteborg. Ända sedan min barndom har jag bävat inför de här drabbningarna och jag är formad under ett 1980-tal där Blåvitt vann två UEFA-cuper och MFF med en Europacupfinal i bagaget vann fem allsvenska seriesegrar i rad.
Två svenska superklubbar som under 1970, 80- och 90-talen på allvar fanns med och utmanade i den europeiska toppfotbollen. MFF var först ut under 70-talet och IFK Göteborg avslutade eran med starka Champions Leagueinsatser på 90-talet. Sedan dess har svenska lag fört en mer tynande internationell tillvaro fram till 2014 då MFF påbörjade sin nuvarande internationella era.
För Blåvitt har det varit tuffare under 2000-talet, och bortsett från senaste SM-guldet 2007 har det varit mycket magert med framgångar för storklubben. Dock kan man skönja en klar ljusning över Kamratgården 2019. Man har haft tålamod och mod att låta duktige unge tränaren Poya Ashbagi utveckla en mycket ung trupp och i år har det gett utdelning.
Blåvitt har, trots att man tippades lågt av så gott som samtliga experter innan premiären, hängt med i toppen ända fram till för några omgångar sedan. Att man inte når ända fram till Europaplats är ingen katastrof om man ser till den utvecklingspotential som finns i truppen och med tanke på att ekonomin åter är i balans efter några tuffa år. Tiden talar för IFK och det gör också att man kan spela klassikermatchen i morgon utan större press på sig.
För Malmö FF är läget ett annat. Di Blåe är på grund av Djurgårdens stabila segerform piskade att vinna. Poängtapp mot Göteborg skulle sannolikt innebära att vi får mycket svårt att vinna allsvenskan. Dessutom är MFF skuggade av både Hammarby och AIK vilket gör att även Europaplatsen kan vara i fara om vi inte fortsätter att vinna.
Positivt för MFF är att formen är väldigt god, vilket underströks av en stark insats i torsdags i slaget om Norden mot Köpenhamn. Framför allt i andra halvlek visade MFF klass och borde med lite bättre skärpa kunnat avgöra.
Negativt är att den matchen även kostade på när det gäller skador. Anders Christiansen skadade sig så pass illa att han inte finns med i truppen och Behrang Safari och Sören Rieks känns tveksamma efter att de också drabbades av skador i axel respektive fotled.
Vad som bekymrar mig mest är att AC i de två senaste matcherna i allsvenskan har haft en direkt avgörande betydelse med det enda målet mot AFC och med sin individuella prestation som ledde fram till 0-1 i den låsta matchen borta mot Elfsborg.
Nu måste MFF luckra upp ett bra IFK Göteborg utan sin superdansk.
Oavsett vilket kommer det att krävas en bra insats för att komma åt Poya Ashbagis bollskickliga lag. Sätter vi inte pressen ordentligt har Blåvitt definitivt kvaliteten att spela sig igenom och straffa oss. Här hoppas jag att Uwe Rösler fortsätter att låta Jo Inge Berget och Marcus Antonsson fortsätta spela då de tillsammans med Markus Rosenberg är några av våra skickligaste presspelare. Jag hoppas även att Erik Larsson får starta, i synnerhet om det visar sig att Sören Rieks inte kan starta och Berget startar till vänster.
Det kommer att bli en tuff holmgång på Stadion i morgon och som jag skrev i måndags, det här är inte vecka för de nervöst lagda MFF-supportrarna.
Alldeles för mycket ligger i potten, ära, guldstrid och prestige. Jag hoppas att spelarna förstår matchens dignitet och betydelse så att man kan tända på alla cylindrar trots den tuffa matchen i torsdags. Kan vi det kommer vi förmodligen slå Blåvitt.
En spelare som jag tror lite extra mycket på i morgon är inte oväntat vår kapten, Markus Rosenberg. Han är i fin form och han är en man som kan skrämma varje göteborgare till sömnlöshet vilken natt som helst.
Jag säger som Mackan dagen efter FCK-matchen: Nu gör vi oss redo för ännu en final!
Framåt Malmö!