Inför premiär: Himmelsblå hälsningar från framtiden

Undertecknad har knäckt koden till tidsresande och ni får äran att få läsa den första rapporten från framtiden.

Människan har sedan urminnes tider drömt om få röra sig fritt i tid och rum; att som genom ett vingslag färdas tillbaka till våra förfäders dagar eller resa till en plats och tid framåt i tiden. Einstein funderade och framställde teorier i ämnet, oräkneligt antal filmer har skapats på temat och Anders Limpar har lurats till att tro att vi har lyckats med faktiska försök (se för Guds skull länk). Men faktum kvarstår - människan har som art inte genomfört resor varken framåt eller bakåt i tid och rum. 

Fram tills i förra veckan.

Då lyckades nämligen jag av misstag färdas framåt i tiden (hur man reser bakåt har jag ännu inte lyckats luska ut, men här får ni för fan ha TÅLAMOD). Ingen är mer förvånad än jag. Hur jag gjorde kan jag av patentrelaterade skäl inte heller uppge, men kan avslöja att historien bakom försöket inkluderar en overkligt sen och blöt onsdagsnatt på Möllan, yra feberdrömmar och ett förvirrat och gråtfyllt samtal till min mor.  

Skitsamma, nu står jag här. Det är den 12 november 2018, Malmö FF har precis spelat årets sista allsvenska match och jag skriver detta brev från framtiden (det är tydligen Postnord som levererar tidspost. Det här brevet kan alltså vara inaktuellt när ni läser det). Det är fruktansvärt kallt. Ni trodde kanske att våren trots allt skulle komma till slut? Någon gång efter påsk? Det gjorde den inte. Och nu har vi börjat om. Vi är alla förstörda. 

Men det är inte för att avlägga väderleksrapport som jag skriver till er. Jag skriver till er för att avslöja hur det allsvenska året kommer gå. Så att ni slipper gå omkring och oroa er. Som den omtänksamma och tvåstjärniga himmelsblå broder jag är. För tydlighetens skull har jag valt att sammanfatta året genom en rad punkter:

• First things first: Lennart stannade självklart där han hör hemma. Matchen idag var en ren formalitet, då guldet säkrades redan uppe på Friends för fyra omgångar sedan. Den matchen vanns med 3-1, efter två sena mål av Ola Toivonen och Markus Rosenberg. Om den senare firade genom att hyscha hemmaklacken? Svar ja.
• Ola, ja! Tillsammans med sin kompis Jimmy presenterades han som nyförvärv på innerplan i pausen av hemmamatchen hemma mot Östersund i mitten av juli. Ola gjorde en fantastisk höst, Jimmy likaså.
• Jimmy värvades förresten som Mattias Svanbergs ersättare. Efter en sinnessjuk vår, med 5 mål och 7 assist på 11 matcher, såldes Mattias för rekordpengar till Napoli mitt under brinnande VM.
• Markus Rosenberg startade säsongen poängmässigt svagt och hade vid "sommar"-uppehållet endast mäktat med 2 mål. Triggad av alla de som då undrade om han var slut, stod han för en enastående höst och slutade säsongen på 10 mål och med ytterligare en guldmedalj runt halsen. Höjdpunkten betraktas vara bortamatchen mot Östersund i september, då Markus stod för ett så kallat "Gordie Howe-hattrick" under första halvlek. En oskyldig men tydlig armbågsrörelse riktades då åt en Östersundsspelares håll. Domare Johannesson såg men signalerade med den numera vedertagna SvMFF-handrörelsen och lät därmed händelsen passera.
• Annars då? Jo, Rasmus Bengtsson förblev skadefri och bäst i serien, Alexander Jeremejeff slutade vara förbisedd och Sören Rieks avgjorde bortamatchen mot Göteborg i näst sista omgången. Sören firade sin andra balja för kvällen med trippla kullerbyttor framför den himmelsblå klacken och cementerade med sina mål Göteborgs elfteplats i tabellen.
• Jag förstår ju att ni för närvarande emellertid främst fokuserar på den stundande premiären mot Elfsborg, men även här kan ni vara lugna. Efter en mållös första timme avggjordes matchen genom en frispark från Arnór Traustason. Med två minuter kvar av matchen fastställde Behrang Safari slutresultatet genom att med ändalykten styra in en felriktad Oscar Lewicki-volley.

1 kommentarer

Carl Angerborn2018-03-31 13:00:00