Ingen är större än klubben, men…
Vi är framme i juli och så tillhör då inte längre Guillermo Molins Malmö FF.
Så blev det då till slut så att Guillermo Molins lämnade MFF i och med att kontraktet gick ut, och det går inte att undvika känslan att det bara finns förlorare här.
Ingen spelare är större än klubben…
Jag kan inte påstå att det kom som någon överraskning. Det har länge varit på gång och även om många tidigt förklarat att man i princip är överens har jag egentligen hela tiden känt att det skulle sluta såhär. Nu står vi där och förlorar Guillermo Molins. Igen.
Ingen spelare är större än klubben…
Jag tänker inte här fördjupa mig i varför jag tror att det har blivit som det har blivit, för det är väl just det – Vi har inte en aning. Vi vet inte vad Guille krävde, och vi vet inte vad Malmö ville erbjuda. Vi vet bara att de inte har värderat Guille på samma sätt. De har inte kommit överens. Vi kan egentligen nöja oss med det nu. Vem som eventuellt har felat går inte att reda ut om man inte har alla korten på bordet, och vi har knappt något kort. Men i min värld slutar det här med att Malmö FF (och då inkluderar jag oss supportrar) och Guillermo Molins förlorar.
Ingen spelare är större än klubben…
Det Guille har gett Malmö under sina två sejourer tror jag inte att vi kan överskatta. Han bidrog med kvalitet, under perioder var han, i mina ögon, seriens absolut bästa spelare, attityd och ledarskap. Det han bidrog med och tog till bordet var grunden till SM-gulden och Champions Leagueäventyren även om han själv inte fick vara med om turerna i Europa direkt.
Guille var Malmö. Inte tvunget Malmö FF alltid. Utan Malmö. På gott och ont.
Ingen spelare är större än klubben…
... men helt klart är att vissa spelare når längre än andra i den statusen de vinner hos många av oss på läktaren. Ofta är det spelare som fostrats i Malmö med omnejd (Todde, Krister, Staffan, Hasse, JO exempelvis), men ibland kommer de utifrån (Johan Dahlin, Markus Halsti och Joseph Elanga). Det är i sig inte var man kommer ifrån som är det viktiga utan vad man ger laget och vad man ger oss. Vissa spelare kommer längre där. Vissa betyder mer för oss, för laget och för klubben som helhet.
Ser man till spelarna vi har i dag är det förmodligen Markus Rosenberg och tidigare då Guillermo Molins som bäst symboliserade de här tre – kvalitet, attityd och ledarskap.
Guillermo Molins var inte större än klubben och jag, och rimligen de flesta andra, kommer att komma över att han lämnade oss.
Men jag, och förmodligen några till, kommer att tycka att det är konstigt och jobbigt att han inte längre bär den himmelsblå tröjan. Vi kommer att sakna honom.
Jag kommer att sakna Guille.
Jag kommer att sakna honom på planen.
Jag kommer att sakna hans attityd.
Jag kommer att sakna hans intervjuer.
Jag kommer att sakna Guille.
Lite beroende på var du nu väljer att fortsätta karriären önskar jag, av hela mitt hjärta, dig stort lycka till, Guille. Jag hoppas innerligt att du kommer tillbaka till den spelaren du var innan knäskadan. Jag är övertygad om att du kan nå dit igen.
Lycka till Guille!
Kanske, förhoppningsvis, kommer du en dag att dra på dig vår tröja igen.
Tills dess – Vi ses Guille!
----------------
Nu sätter jag på Springsteens fantastiska Bobby Jean
” Well I came by your house the other day, your mother said you went away
She said there was nothing that I could have done
There was nothing nobody could say
Me and you we've known each other ever since we were sixteen
I wished I would have known I wished I could have called you
Just to say goodbye….
And I'm just calling one last time not to change your mind
But just to say I miss you baby, good luck, goodbye"