Ivo Pekalski: "Jag ska komma tillbaka"
Tanken var att den här intervjun skulle ha gjorts i onsdags och handlat om lyckan att bli utlandsproffs. I stället fick den skjutas på och handla om en knäskada, men också om optimism och lärdomar.
När det ryktades förra helgen att Ivo Pekalski var aktuell för en övergång till engelska League One-laget Oxford United sms:ade jag honom och frågade om det var sant. Han bekräftade detta men ville inte gå ut med något innan den obligatoriska läkarundersökningen var avklarad. Några dagar senare skrev han att allt gått bra och att övergången var klar. Vi bestämde att jag skulle ringa honom på onsdagen för en intervju.
Det blev ingen intervju den onsdagen.
Jag skulle ha ringt dig då, och jag hade förberett exakt 17 frågor samt ett inledande stort grattis. Men så skrev du på förmiddagen att du hade skadat dig, troligtvis svårt, och nu sitter vi här fyra dagar senare och jag vet inte vad jag ska säga.
– Det kan jag förstå. Du var kanske inte den enda som hörde av sig och var glad för min skull. Något som jag uppskattar väldigt mycket. Det var väldigt många som skrev till mig, personer som jag har träffat, lärt känna och andra som jag inte känner alls men som bara vill mig väl.
– Samtidigt var det en extrem paradox, det är det mest maxade jag har varit med om. För efter att jag skrev på så åkte jag till träningen och hade bara knappt skummat igenom telefonen där emellan, så den var fylld av glädje och gratulationer för att jag hade skrivit på för Oxford. Och när jag läser detta har jag precis skadat mig och jag visste med en gång att jag kommer att bli borta länge från fotbollen. Så det var lite speciellt.
Hur upplevde du den stunden?
– Det var chockartat. Det var svårt att ta in att jag skadat mig. Samtidigt fortsatte det strömma in gratulationer, det var så många som brydde sig och visade kärlek utifrån den positiva nyheten som de visste om. När jag satt där och led över vad som hade hänt så bara fortsatte det att komma meddelanden från Sverige. Jag var till slut tvungen att lägga ifrån mig mobilen, jag var tvungen att koppla bort det ett tag.
Du bad mig att hålla nyheten om din skada för mig själv tills vidare, och även om jag givetvis gjorde det ville jag helst bara först skrika rakt ut och sedan berätta för varenda människa om det tråkiga. Var det svårt också för dig att låtsas som ingenting när människor visade dig sin glädje utan att veta vad du råkat ut för?
– Det var i vilket fall en väldigt speciell situation. Som två olika världar, med glada tillrop å ena sidan och med ett trasigt vänsterknä å den andra sidan. Samtidigt var det viktigt för såväl mig som klubben att få göra de praktiska bitarna först, och ta en sak i taget. Oxford har varit väldigt professionella och omhändertagande från första början. Jag var på röntgen samma dag och fick besked dagen därpå, åkte till läkaren på torsdagen, och som sagt, det var viktigt att göra de bitarna först innan man går ut med vad det var.
– De som står mig närmast, min familj och min flickvän och mina närmaste vänner, fick reda på det med en gång. Men det kändes konstigt att bemöta alla andras glädje med ett direkt negativt besked, så jag ville låta det gå en tid innan det blev allmänt känt. Därefter har det varit en process med detaljer från vad som hade hänt, och till slut gick klubben ut i går med vad för slags skada och hur länge jag blir borta.
– Det var chockartat de första timmarna och olyckligt för både mig och klubben, som ändå gjort en investering i mig som spelare. Men jag tycker att vi har löst detta bra.
Vad var det som hände under träningen när du skadade dig?
– Jag hoppade upp i luften för att i farten ta med en passning som landade på bröstet, och när jag landade så vred jag knät.
Det låter som ett moment som en fotbollsspelare gör några tusen gånger på en säsong?
– Ja, precis. Det är sådant som är vardag för en fotbollsspelare.
I gårdagens pressmeddelande från Oxford United skriver klubben att den första diagnosen är ett skadat ligament i knät och att Ivo blir borta året ut. Han berättar att det blir operation på torsdag, vilken görs i England. Sedan väntar rehabilitering. Något Ivo dessvärre fått vänja sig vid under årens lopp. Men likt tidigare skadetillfällen är han helt på det klara med vad som händer sedan.
– Jag ska komma tillbaka. Självklart. Det finns inte så mycket annat att välja på.
Han berättar att efter de första timmarna som var fruktansvärt jobbiga mentalt, så tittar han nu framåt.
– Jag vände perspektiv ganska snabbt för att se vad jag kan göra härnäst för att komma igång med processen för att komma tillbaka. Jag är beredd att göra jobbet för att klara av den här situationen på bästa möjliga sätt. Även om det är skilda världar mot hur det var för bara några dagar sedan, så ser jag fram emot att komma igång.
– Tyvärr har jag varit i den här situationen tidigare och det är för en del av livet som fotbollsspelare. Jag tror att jag är rätt så förberedd på vad som kommer framöver. Jag har varit med om värre saker så jag vet att jag kommer att ta mig igenom detta. Det är min ambition i alla fall.
När det var som värst timmarna efter skadan, kände du någonstans att detta är för jävla orättvist med tanke på din historik?
– Alltså, det… Vad ska jag säga? Det som hänt är väl inget man önskar sig precis, eller drömmer om att få göra. Det är som en dåligt skriven komedi om man säger så. Och jag har haft min beskärda del, så det är klart att jag gärna hade sluppit detta. Samtidigt, om man vänder på det, så får jag erfarenheter i livet som gör att jag känner mig starkare. Det är lätt att sitta här för mig nu och säga, men utifrån det jag har varit med om tidigare så känner jag att jag inte är lika bedrövad som när jag var sju år yngre.
– Jag har fått erfarenheter och lärdomar genom åren, och tagit mig ur situationer som jag på förhand inte trodde att jag skulle klara av. Det har gett mig en mental styrka på planen, men framför allt utanför den. Och det känner jag, att det trots allt viktigaste handlar om att man utvecklas som människa.
– Fotbollsspelare är man under en begränsad period, jag älskar den här sporten och det är min passion och jag njuter varje ögonblick när jag spelar och jag vet vad jag kan när jag i god fysisk form, vilket ingen kan ta ifrån mig, men när sådant här händer försöker jag se de här negativa händelserna som något utvecklande. För mig som människa. Jag vill se det som något jag kan växa av.
– Med tanke på vad jag har varit med om tidigare i min karriär så vet jag också att det finns inget sådant som rättvist eller orättvist. Det blir nästan aldrig exakt så som man önskar sig, och det finns inget sätt att mäta rättvisa. Fast det är klart att jag gärna hade sluppit detta.
Du sa att detta är lite som en dåligt skriven komedi. Så om man ska det positivt så brukar även sådana trots allt ha lyckliga slut.
– Ha ha, det är sant. Och det är så jag tänker faktiskt. Men det är upp till mig om det ska bli så. Jag vet att jag har möjligheten att komma tillbaka, och jag känner att kompetensen runt omkring finns. Både här i England och hemma i Sverige. Trots att jag är ny i klubben så har de tagit hand om mig på ett väldigt bra sätt. Det är något som jag uppskattar enormt efter mina år i fotbollsvärlden. Så trots att jag skadade mig direkt känner jag mig som en del av Oxford United. Det gör ju också att motivationen är väldigt stor att komma tillbaka.
Som ett exempel på hur väl omhändertagen han har blivit berättar Ivo att tanken var att han skulle ha bott på hotell de första nätterna för att sedan flytta in i ett gemensamt boende som klubben står för, ett så kallat ”players house”, i väntan på att en lägenhet skulle ordnas.
– Det blev bara en natt på hotell innan jag följde med klubbens sjukgymnast till Bristol där han bor eftersom även läkaren som ska göra operationen bor i den staden. Så jag sov hemma hos sjukgymnasten tillsammans med honom och hans hustru och två hundar. Vi åt en god middag på kvällen tillsammans och de tog hand om mig på ett fint sätt.
– Efter att vi träffat läkaren på torsdagen åkte vi tillbaka till Oxford och till hotellet där jag bor nu i helgen. I morgon måndag ska jag flytta in i det gemensamma boendet, där Ricardinho för tillfället bor, fram till operationen på torsdag. Och samma dag som den görs får Ricardinho sin lägenhet och han har sagt att jag gärna får bo hos honom innan hans familj anländer. Så det är möjligt att vi blir sambos ett tag.
Du har Pep Clotet Ruiz som tränare, som var samtidigt med dig i MFF 2010. Dina intryck av honom?
– Han var rätt avgörande för att jag tog steget och skrev på. Jag uppskattar och värderar honom väldigt högt. Under honom, i min Malmö-tid, har jag känt mig som allra friast och så nära mitt eget uttryck som fotbollsspelare som jag någonsin kunnat vara. Det kändes, och känns, väldigt bra trots att jag är skadad.
– När jag fick höra att det var Pep som ville ha mig till sin klubb så kändes det oerhört mycket mer intressant än om det hade varit någon annan.
Ivo, jag hoppas och tror att operationen och rehabiliteringen kommer att gå bra, och att du kommer vara tillbaka på fotbollsplanen snart igen.
– Det är jag övertygad om att jag kommer att vara. Det finns inget annat.
Så stort lycka till framöver!
– Tack så mycket, det värmer verkligen ska du veta.
