Kalmar FF - MFF 2-3: Vi är i cupfinal
En trög start och ett tidigt underläge hindrade inte Malmö FF från att vinna cupsemifinalen mot Kalmar.
Äntligen dags för cupen att flytta in på gräs. Dagens semifinal spelades inne på Guldfågeln Arena, och Markus Rosenberg hade pratat om hur skönt det skulle bli att få springa omkring på ett riktigt underlag. Och ja, man får väl säga att han med all önskvärd tydlighet visade att han trivs bättre på gräs än plast.
MFF-laget var det väntade:
Wiland - Tinnerholm, Kari Arnason, Brorsson, Yotún - Rodic, Lewicki, Christensen, Berget - Rosenberg, Vidar Örn Kjartansson.
Kalmar ställde upp följande startelva:
Ole Söderberg - Emin Nouri, Sebastian Starke Hedlund (ny från GAIS), Marko Biskupovic (också ny för i år, och som trots ett östeuropeiskt klingande namn är chilenare), Stefan Larsson - Tobias Eriksson, Ismael, Rasmus Elm, Lumala Abdu (förre Mjällbyspelaren) - Romario - Marcus Antonsson.
Första halvlek
Kalmars idé kring hur man bäst straffar oss var tämligen tydlig redan inledningsvis. Man sökte djupledsbollar över backlinjen mot framförallt Antonsson. Smålänningarna började bäst, medan vi mest tycktes konfunderade över planen: Anton slog bollen rakt upp i luften det första han gjorde, passningarna var mest långa och utan adress, och var de nån gång något så när adresserade så tappade Rodic eller Berget ut dem över linjerna.
Tidigt syntes det också att gräset släppte. På skuggsidan, vår högerkant i första, poppade tuvor stora som mullvadshögar upp redan under de inledande minuterna.
Hursomhelst, Kalmars mer ordnade start betalade sig. Ismael lyfte in en boll i straffområdet, Franz hamnade på fel sida och blev alltför passiv, och Romario kunde halvliggande rulla in 1-0. Mörker. 0-1-underläge för tredje gången på fem cupmatcher.
Baklängesmålet innebar ingen omedelbar uppryckning. Vi försökte, men anfallen strandade snabbt. Det såg lite klumpigt och valhänt/fotat ut. Ändå var Rosenberg ganska nära i 18:e, när han sköt direkt från just utanför straffområdet på en Vidar Örn-tillbakarullning. Skottet touchade en Kalmarförsvarare och gick just utanför.
KFF såg lite tryggare ut, som om de hade bättre fotfäste - inte minst illustrerat av Anton Tinnerholm, som stöp som en klubbad oxe när han trampade ner i en av groparna nere vid höger hörnflagga.
Men långsamt åt vi oss in i matchen. Yotún skickade in ett par hyfsade frisparkar. Rodic hittade Lewicki som krutade bollen över. Vidar Örn borde haft frispark just utanför straffområdet när han blev manglad i 32:a. En del inte så tokiga inlägg droppade in i straffområdet, men aldrig där nån var plats.
Sista minuterna av halvleken var Kalmars. Först två varningar på lika många minuter - Rosenberg efter en nickduell och Lewicki efter att ha hållit fast Romario - och en ny stor chans för Kalmar i slutminuten: Franz tappade bollen i eget straffområde, Tobias Eriksson såg för någon halvsekund ut att kunna rulla in den i tomt mål, men kom dessbättre ur vinkel. Istället klackade han till Romario, men Wiland kom ut och kunde avvärja.
Paus, och rent spelmässigt/objektivt sett får man nog säga att Kalmars ledning var motiverad. TV-kommentatorerna formligen vräkte beröm över allting Rasmus Elm tog sig för. Och visst, han var bra. Men hans innermittfältskollega Ismael var sannerligen inte så tokig han heller; vårt mittfält fick inte alls grepp om deras. Framförallt hade Lewicki det kämpigt. Klart godkänd halvlek av Rosenberg, men inte så mycket att glädja sig åt i övrigt. Mycket långbollar, inte mycket ordnat spel, och inga lyckade insatser av våra yttermittfältare - de hade sällan rätt adress på inspelen.
Andra halvlek
Dags för uppryckning? Faktum är att det kunde gått riktigt illa direkt. Antonsson vann bollen på mittplan, vände bort och sökte en helt fri Abdu på högerkanten. Bollen blev för illa slagen och Anton kunde bryta. Men vi låg lite närmare dem, försökte spela mer på marken, så vissa positiva tendenser kunde skönjas. Detta kulminerade i 57:e minuten: boll fram mot Vidar Örn, som med ryggen mot målet lade tillbaks mot Rosenberg - som vrickade fram i djupled mot Berget. Emin Nouri hamnade på fel sida och rev ner vår norrman. Straffen var solklar.
Markus Rosenberg stegade fram och slog bollen mitt i målet. Ole Söderberg lade sig mot sin vänstra stolpe, men hann ändå vara på den med fingrarna. Men strunt samma!
Sen gick det undan. Rasmus Elm tog det lite väl lugnt och ett aggressivt Malmö vann bollen (Lewicki och Rosenberg hjälptes åt). Rosenberg växelspelade med Berget, tvåfotade undan Nouri och lade med vänstran in 2-1. Kort därpå hade Biskupovic problem med stödjefoten, han fumlade grovt, Berget stal bollen, rundade Söderberg och tryckte upp bollen i nättaket. Jubel från den röststarka Malmöklacken, och inte svårt att tänka sig ett unisont ”va gö han å de då va!” från hemmapubliken.
Andra målet kom i 62:a minuten, tredje i 64:e. Tre mål på i runda slängar sex minuter.
Med denna urladdning, där vi förvisso hjälpts till ganska lättvunna mål, drog vi oss tillbaka. Kalmar fick, förståeligt nog, lite mer av initiativet - men utan att skapa några riktigt heta lägen. Känslan var, trots några Kalmarhörnor och -frisparkar, att vi hade kontroll.
Rosenberg gick ut i 70:e och ersattes av Molins. En riktigt bra insats av vår kapten. Några minuter efter inhoppet gjorde Molins en snygg tunnel i Kalmars straffområde. Värd minst ett mål, men Berget var avvinkad för (tveksam) offside i momentet innan. Även Vidar Örn byttes av. Eikrem ersatte honom i 75:e och Berget gick upp på topp.
Med tio minuter kvar kunde Rodic definitivt avgjort. Framspelad av Christensen kunde han helt fri löpa från nästan halva plan. Det såg ut som om bollen fastnade lite innan han skulle skjuta, han fick titta ner, och avslutet blev svagt. Kort därefter byttes Rodic ut till förmån för Erdal.
I 84:e blev Ismael utvisad, då han i frustration sparkade ner Lewicki. Han var tidigare varnad för protest. Minuten senare hördes vansinnesvrål från Kuhn, efter en felpass från Kari Arnason.
Matchen kändes klar. Det tyckte Allan Kuhn också, för efter knappt 92 minuter syntes han ta alla på bänken i hand, som för att tacka för segern. En jinxning så god som någon: sekunderna senare halvmisslyckades Brorsson med en nick, Antonsson fångade upp bollen, vände bort Kari Arnasson och curlade in den till höger om Wiland. Kanske inte rätt match att gnälla över bortskänkta mål, men det såg mer än lovligt enkelt ut. En knapp, men icke desto mindre plågsam, minut kvar av tilläggstiden återstod. Mer än ett par tjong- och höjdbollar hann det emellertid aldrig bli.
3-2 slutade det. Och hoppet om Europaspelet lever; i allra högsta grad därtill.
Halvknackigt spel emellanåt, ingen övertygande och totalöverlägsen seger kanske … men briljans (eller, ja, riktigt fina insatser i alla fall) i ett par moment, och en mer distinkt arbetsinsats i andra, räckte.
Cupfinal i maj väntar. Imorgon kväll får vi reda på om vi ställs mot Hammarby eller Häcken. Var matchen spelas lottas på måndag. Teoretiskt sett är det alltså 50 procents chans att vi får hemmaplan.
Ja, vi får väl se.