Kalmar - MFF 1-1: Isaacs första
Från Guldfågeln arena brukar Malmö FF åka hem med tre poäng, men så inte denna gång. Vi fick se ett kryss, en hyfsad insats och ett snyggt första mål av nyförvärvet Isaac Kiese Thelin.
Jag har en del Kalmarsupporters i bekantskapskretsen. Mest för att min fru, som dock får betraktas som naturaliserad malmöit vid det här laget, har sitt ursprung där uppifrån. Smålänningarna har en märkligt sorglös inställning till sitt lag. De förväntar sig att Kalmar ska vinna alla matcher lätt, oavsett motstånd. Och när de förlorar reagerar de med uppriktig förvåning, rycker på axlarna, ler oskuldsfullt och tror glatt på kassaskåpsseger nästa gång. När KFF vann allsvenskan 2008 köpte min svåger en minnestavla från KFF:s kansli och satte upp den allra längst upp i vänstra hörnan på sin jättestora och i övrigt tomma vardagsrumsvägg. När jag undrade varför han placerat den där svarade han att det på så vis fanns plats för alla kommande års vinnartavlor.
Inför dagens match led Kalmar av tre tunga avstängningar - Elm, Ring och Nouri - men å andra sidan vilade Åge några av våra tyngsta pjäser, luftade alla de tre hittills spelklara nyförvärven och ställde upp med följande lag:
Robin - Tinnerholm, Hammar, Erik Johansson, Ricardinho - Kroon, Amin, Erdal, Forsberg - Agon och Kiese Thelin.
En djärv uppställning mot en toppkonkurrent. Men samtidigt väldigt glädjande att se den under försäsongen så brännhete Simon Kroon på plan igen.
Första halvlek
Det började lite trevande. Johan Hammar drog på sig frispark och varning efter bara fem minuter, då han missbedömt en studsande boll och sett sig tvingad till att riva ner Sebastian Andersson. Frisparken blev farlig - den nådde Andersson vid bortre stolpen, men han fick dessbättre inte ordning på benen och bollen rann ut.
Istället slog Malmö till först. Forsberg plockade ner en boll på mitten och lyrade fram den till Kiese Thelin, som bröstade med sig den i fart, tryckte sig förbi Marcus Nilsson och lade in den i Kalmarmålvakten Kramers vänstra hörna. En högkvalitativ prestation av Isaac, som alltså inte behövde mer än drygt tio minuter för att bli målskytt i den ljusblå tröjan.
Även om Kalmar sedan gjorde sitt bästa - och till viss del lyckades - sätta press på och stressa vår backlinje, kändes det som att vi hade kontroll. Vi var bättre, spelade oss ur, kom loss. Därför kändes Måns Söderqvists kvittering i den 21:a minuten helt onödig. Det ska dock påpekas att den till stora delar var frukten av att Erik Johansson fastnade med foten i marken, och vi kanske mest ska vara glada över att det inte var värre med honom. Hursomhelst: Erik var klart före Söderqvist på en djupledsboll, vågade inte vänta på Robin, fastnade och fick inte ut bollen över linjen. Istället gick den ut till Sebastian Andersson på kanten, och Erik blev liggande i mitten. Anderssons inspel nådde Söderqvist, helt fri i mitten. Han missade nästan skottet, men med knapp styrfart överraskade bollen Robin och rann förbi hans händer och långsamt in i mål. En skriande felträff från tre meters håll - ett klassiskt Hans Eklund-mål, med andra ord.
Av TV-reprisens bilder kunde man frukta att det gått riktigt illa med Erik. Wilner var inne och gjorde det där korsbands-knädragstestet, och TV-soffan ångade av ångest. Dessbättre kom Erik upp igen, fortsatte och spelade matchen ut.
Mer Kalmar nu, men böljande spel, från straffområde till straffområde. Diouf sköt över, Sebastian Andersson gjorde detsamma. Agon, som dittills varit ganska osynlig, avslutade ett bra anfall med en rökare i burgaveln. I sista ordinarie minuten avslutade Kroon ett jättefint anfall med att slå ett alldeles för långt inlägg. En ganska signifikativ avslutning - en hel del bra initiativ, definitivt positivare än den håglösa (för att använda ett snällt ord) insatsen mot Ventspils i onsdags, men också en del slarv, okoncentration och felbeslut.
Det märktes att Agon var sugen, men han kom inte till riktigt. Anton Tinnerholm gjorde det OK på sin högerback, men han hade också en del problem med Diouf. Forsberg lite för osynlig, Kroon aktiv även om han mattades något. Innermittfältet kom fel ibland, Erdal använde lite för små marginaler emellanåt, men Nazari-Rakip gjorde det som helhet godkänt.
Med tanke på den orutinerade uppställningen en hyfsad halvlek - även om det kändes lite surt att Kalmar fått ett skräpmål (som de visserligen sedan gjorde rätt för retrospektivt) när vi var på väg att ta hand om matchen.
Andra halvlek
Låt oss konstatera det direkt: utan att vara direkt överlägsna var vi det bättre laget i andra. Innanför de fem första hade vi två bra chanser - Kiese Thelin tryckte undan sin bevakare och sökte Agon, som dock missade skottet. Några minuter senare serverade Agon Kroon med en snett-inåt-bakåt-pass. Kroons avslut rammade en Kalmarförsvarare. Och i 56:e trixade sig Forsberg - aktivare och synligare i andra - fram i mitten och fick med sitt fina och lite bisarra tillslag iväg ett bra, fladdrande skott som Kramer boxade undan.
Agon tackade för sig i 61:a. Rosenberg kom in. Några minuter senare gick Erdal ut och ersattes av Halsti. Här kändes det som att matchen vägde över åt vår fördel, Amin tog stundtals för sig bra i andra och briljerade med att vända bort motståndare ett par gånger om, vi fick ytor framför Kalmars backlinje och Kroon provade skott på ett par snett-inåt-bakåt-inspel till - tyvärr fortsatt utan att träffa bollen riktigt. Den stora chansen blev dock Kalmars. I den 73:e minuten nådde ett Solheim-inlägg Måns Söderqvist bara några meter framför mål. Nicken gick högt och mitt på mål, Robin sprattlade till och klarade.
Vi stack upp med några nästan-anfall och hörnor. Kalmar fick en chans till, när Erik Johansson sågade Sebastian Andersson (kunde blivit Eriks andra gula - han hade blivit varnad några minuter tidigare efter att ha kapat Söderqvist) just utanför straffområdet. Nenad Djordjevic stegade fram och lade bollen löst och högt över.
På övertid vaskades det fram två chanser till för Simon Kroon. Särskilt den sista, en volley på ett Ricardinho-inlägg i 93:e, kunde ju faktiskt lika gärna gått in istället för som nu, nån halvmeter utanför.
1-1 slutade det, och personligen har jag svårt att vara missnöjd. Vi ställer upp med ett i princip helt nytt lag, och spelar jämnt borta mot seriens - enligt tabellen - tredje bästa lag. Och vi tar ett sjumilakliv framåt från i onsdags. Gott så.