Karlsson möter Håkan Lindman: Gaisaren som fick ett ljusblått hjärta
Med ojämna mellanrum kommer Himmelriket att publicera texter av gästskribenten Mikael Karlsson, som träffat spelare från förr. Först ut: Håkan Lindman.
Håkan var sju år då han började spela fotboll i Gais. Det var ett gäng fotbollsintresserade grabbar från Biskopsgården som tog spårvagnen in till gamla Ullevi för att träna med Gais.
Lindman är född och uppvuxen på Hisingen i Göteborg, och blev en riktig gaisare då han började i klubben som sju-åring, och gick hela vägen upp till A-laget. I ungdomslagen var Håkan mest en försvarsspelare och fick där spela på alla platserna. Håkan lirade även lite handboll och basket som ung grabb, mest för han hängde med kompisarna. Som ungdomsspelare i Gais var Håkan med om att vinna premiären av Gothia cup.
Debuten i Gais A-lag gjorde Håkan som 17-åring 1978. Gais spelade i division 2 södra, på den tiden landets näst högsta serie. Håkan debuterade även i landslaget under 1978. Tord Grip som var förbundskapten för pojklandslaget hade tagit ut Lindman till en turnering i Nyköping. Håkan spelade sin första landskamp som mittback då Sverige spelade 1-1 mot Norge. Håkan deltog även i de två andra landskamperna. I den sista av dessa förlorade Sverige finalen mot Västtyskland efter straffar.
Året efter debuterade Lindman i juniorlandslaget. Den 22 augusti 1979, förlorade Sverige mot Finland med 0-1. I laget spelade även Lasse Larsson från IFK Trelleborg (Lasse och Håkan skulle hamna i samma lag några år senare). Håkan fick sedan i Gais spela på mittfältet och gjorde även en match som målvakt (1981 då den ordinarie målvakten var skadad).
Året var 1980 och det var då IFK Malmö skulle ta klivet upp i allsvenskan igen. Laget hade under nästan 20 år varit borta från den högsta serien. Men Håkan Lindman och Gais satte stopp för detta. Inför sista omgången räcket det med oavgjort för IFK för att di gule skulle gå upp. Håkan stod i spelargången på väg ut på Malmö Stadion då de hörde i högtalarna: ”Välkomna till Kronprinsen på Guldmiddag” efter matchen.
– Hur fan kunde de vara så korkade? Bättre tändvätska kunde vi inte få, säger Håkan i dag.
Det fanns hela 20 943 åskådare på Malmö Stadion och det såg länge ut som att IFK skulle ta steget upp i allsvenskan. Men när det endast återstod två minuter av matchen fick Gais en straff. Sten Pålsson gjorde inget misstag utan satte säkert straffen, 1-0, vilket även blev slutresultatet. Gais var nu i allsvenskan, men Örgrytes match var ännu inte slut. På övertid fick även de en straff och kunde vinna med 3-2 mot Grimsås. Därmed var ÖIS i allsvenskan och Gais blev tvåa, snacka om dramatik in i det sista. Två förlorande lag lämnade Malmö Stadion.
Gais som var ytterst nära att gå upp i allsvenskan 1980 gjorde en plattsäsong året efter. Laget hamnade sist i serien (1981) och ramlade ner i trean. Håkan Lindman fick hela säsongen 1982 spolierad p.g.a. en skada, spelade inte en enda seriematch då Gais vann trean men misslyckades i kvalet. Det var både yttre och inre menisken i vänstra knät som hade pajat och som behövdes opereras.
Tränaren Bosse Falk flyttade upp mittfältsspelaren Lindman som forward. Bosse tyckte Håkan skulle passa som anfallare och det blev succé direkt. Gais vann trean och kvalet (två matcher mot Mönsterås, med målskillnad 9-2, Håkan var målskytt i båda matcherna). Håkan Lindman vann seriens skytteliga med sina 19 mål på 22 matcher
Gais var tillbaka i tvåan och blev ett topplag 1984. Håkan gjorde 7 seriemål i division 2. Lindman och hans fästmö från Karlstad sökte lägenhet i Göteborg. Samtidigt spelade Karlstads BK kval till tvåan och någon bekant föreslog att Håkan skulle börja i KBK.
Håkan Malmström skrev om detta i boken 100 MFF-ARE:
– Jag ville flytta på mig, eftersom Gais värvade spelare som jag tyckte var sämre än jag. De fick helt andra villkor och när sedan Gais inte ens kunde fixa en lägenhet till mig, så fick det vara, säger Håkan.
Håkan hamnade i Karlstad och division 3-laget KBK, och han funderade egentligen på att varva ner från fotbollen och satsa på den civila karriären. Karlstad BK blev ett topplag även 1985, och vann serien överlägset. KBK fick Malmö-laget Kirsebergs IF (som tränades av Tom Prahl) i kvalet.
I den första kvalmatchen blev det förlust hemma med 0-1. En vecka senare stod Karlstads BK som segrare efter en 2-1-seger i Malmö. Bland de 4300 (mestadels besvikna) åskådarna fanns det två betydelsefulla herrar. Dessa var MFF:s Tord Grip och Roy Hodgson och de blev mycket intresserade av Håkan Lindman. Tord Grip hade haft Håkan tidigare i pojklandslaget.
En vecka senare ringde de och erbjöd Håkan en plats i MFF:s trupp, som Håkan naturligtvis tackade ja till. Håkan packade sina saker och reste ner till Malmö. MFF hade 1986 ett väldigt starkt lag.
Jon Nordström skrev i en artikel på Himmelriket om Håkan som var väldigt imponerad av MFF när han kom till klubben:
– Det var en fantastisk stämning i laget, det var professionellt och seriöst rakt över. Vinnarinstinkten satt i väggarna och att bara få prata med Kjell Rosén var stort. Jag kände mig nästan lite som Fimpen när jag gick ut på planen med spelare som Ingemar Erlandsson, Hasse Borg, Janne Möller, Kent Jönsson och Magnus Andersson, säger Håkan.
Malmö FF som hade vunnit allsvenskan 1985 men inte lyckats i slutspelet, hade ett mycket bra lag. Det var inte lätt för Lindman att ta en plats i startelvan när det fanns forwardsspelare som Björn Nilsson, Lasse Larsson och Mats Magnusson. Håkan fick spela i reservlaget.
Debuten i MFF-tröjan skedde den 1 mars då MFF reste till Bahrain och där mötte dess landslag. Matchen slutade 0-0. MFF ställde upp med följande lag:
Jonnie Fedel, Magnus Andersson, Mats Arvidsson, Kent Jönsson, Torbjörn Persson, Jonas Thern, Ingemar Erlandsson, Leif Engqvist, Anders Palmér, Björn Nilsson, Håkan Lindman, Ulf Johansson och Lasse Larsson.
Första målet i den himmelsblå tröjan gjorde Håkan mot danska Bröndby. MFF åkte över till Danmark den 8 mars för att spela en träningsmatch mot Bröndby. Det blev seger med 3-2 för di blåe med tre målskyttar: Lindman, Leif Engqvist och Anders Palmér. Håkan gjorde ytterligare tre mål i träningsmatcher fram till den allsvenska premiären som spelades mot AIK på Råsunda. Håkan som fick sitta hela matchen på bänken kunde se på när MFF vann med hela 5-2.
I den femte omgången av allsvenskan fick Håkan göra allsvensk debut. I den 86 minuten fick Håkan hoppa in i stället för Lasse Larsson. Malmö FF spelade 0-0 mot Kalmar FF på Fredriksskans, inför 3788 åskådare. I nästa match, som var mot Hammarby IF, spelade Håkan från start hemma på Malmö Stadion den 22 maj. Håkan lämnade planen mållös men MFF vann med hela 5-0.
Håkan kommer säkerligen alltid att minnas när han gjorde sitt första allsvenska mål! MFF vann mot Norrköping hemma på Malmö Stadion den 29 maj med 3-0. Samtliga mål gjordes av Håkan som valsade runt bland IFK-försvar lite som han själv ville. Hattrick, vilket betydde att Håkan fick en stilig hatt från Tipstjänst.
Den 2 juli blev MFF cupmästare genom att ha besegrat IFK Göteborg med 2-1. Håkan som satt på bänken fick hoppa in i den 84 minuten då han ersatte match-hjälten Anders Palmér (som gjorde 2-1 målet). MFF gick även vidare i cupvinnarcupen och Håkan gjorde sitt första mål i Europacupen när han nätade MFF:s mål i borta matchen mot Apollon från Cypern (1-2 borta, sammanlagt blev det 7-2).
Håkan var även uppe i Karlstad och mötte sitt gamla lag KBK i svenska cupen. MFF segrade med 6-2 utan mål från Lindman. Gaisaren och göteborgaren Håkan Lindman hade blivit en populär spelare bland MFF-fansen och fick snabbt en plats i deras hjärta.
Under säsongen 1986 spelade Håkan 11 allsvenska matcher och gjorde 4 mål, totalt 31 matcher och 13 mål i A-laget. Det blev 11 matcher och 4 mål i reservlaget. Malmö FF vann allsvenskan och även slutspelet. I finalen besegrade man AIK med sammanlagt 5-3. Håkan spelade ingen av slutspelsmatcherna. I finalen på Malmö Stadion satt både Håkan Lindman och Jonas Thern på bänken då MFF vann mot AIK med 5-2 - snacka om en stark bänk! Det blev inga allsvenska medaljer för Håkan under sitt första år i MFF, men han fick ett cupguld.
Malmö FF satsade på kvartsfinalen mot Ajax i cupvinnarcupen. Första matchen skulle spelas i mitten på mars och innan dess spelade MFF träningsmatcher mot tufft motstånd. På topp hade man Mats Magnusson och Lasse Larsson. Håkan fick hoppa in lite då och då och fick även spela en del på mittfältet. I kvartsfinalen mot Ajax på Malmö Stadion satt Håkan på bänken och såg på när MFF vann med 1-0 (Tobbe Persson målskytt). I returen fick dock Lindman starta, men det blev mycket tufft i Holland och Ajax kunde slutligen vinna med 3-1. MFF:s målskytt var Lindman.
Det skulle dröja till i början på september innan Håkan tog en ordinarie plats som forward. Mats Magnusson hade blivit proffs i Benfica och Håkan och Lasse Larsson bildade forwardspar under hösten. MFF blev lottade mot belgiska Anderlecht i Europacupen, och där åkte man ut i första omgången efter man hade spelat 0-1 hemma och oavgjort 1-1 borta.
Håkan fick sin första allsvenska medalj efter MFF:s seger i allsvenskan. I slutspelet lottades MFF mot Öster. Det blev bortaseger med 2-1, vilket även blev slutresultatet hemma (Håkan gjorde båda målen på Malmö Stadion). I finalen blev det förlust mot IFK Göteborg borta med 0-1. I returen såg det lovande ut. Håkan gjorde 1-0 till MFF och Tobbe Persson ökade till 2-0. MFF var svenska mästare tills den 83 minuten då Tord Holmgren reducerade till 2-1, vilket även blev slutresultatet. IFK blev svenska mästare med fler mål gjorda på borta plan. Tungt, tungt för Håkan och MFF.
Ett mål som inte Håkan glömmer i första taget gjorde han mot Blåvitt. Den 16 augusti 1987, spelade MFF mot IFK Göteborg på Malmö Stadion i allsvenskan. Det fanns 19 226 åskådare på plats för att se drabbningen mellan Sveriges två största klubbar. IFK tog ledningen med 0-1 efter en kvart. Lasse Larsson gjorde det omöjliga, efter en tvåfotsdribbling i IFK:s straffområde satte han sedan bollen under Thomas Wernersson, och det stod 1-1.
Håkan fick sedan en boll från Per Ågren i den 27 minuten och Håkan hann höra publiken skrika "skjut inte, skjut inte”, Håkan som befann sig på mittplan klippte till på halvvolley. Han fick själv inte se målet utan hörde bara hur publiken skrek ”MÅL!”. Bollen for spikrakt mot krysset, göteborgsmålvakten Wernersson slängde sig förmodligen mest för syns skull, han var inte alls i närheten. Kulan dunkade ribbans underkant, ner på Wernerssons ryggtavla och in i mål, ett av Stadions vackraste mål!
Håkan Lindman blev proffs i Belgiska Anderlecht efter säsongen. Anderlechts forwardsstjärna Eduard Krncevic hade insjuknat i gulsot och laget var ute efter en ersättare. Eftersom man tidigare under hösten spelat mot MFF så fanns det ett intresse av Håkan, som hade imponerat på tränaren. Klubbarna kom överens om att Anderlecht skulle låna Håkan Lindman under fem månader. Håkan hade flyt i inledningen där han gjorde sitt första mål i sin andra match.
Jon Nordström skrev på Himmelriket om Håkans proffstid i Anderlecht:
– Det var en spännande tid och det gick hyfsat. Jag spelade både som mittfältare och forward men efter en tid fick tränaren George Leekens sparken och den nye tränaren placerade mig på bänken. Klubben var inne i en kris och låg ”bara” på en tredje plats. Det var stark press på oss spelare och mer egoistiskt än i Sverige men vi kunde även gå ut för att ha kul tillsammans på de fina belgiska pubarna, berättade Håkan.
I genrepet inför den allsvenska premiären 1988 mot Örgryte IS, spelade MFF en träningsmatch mot danska Tips ÅBO i Malmö. Det blev en övertygande seger för di blåe som vann med 6-0 och Håkan som var tillbaka i Malmö efter sin proffsutflykt visade att han var i bra form genom att göra tre av målen.
Håkan är tillbaka i MFF och Patrick Ekwall skrev i MFF-aren:
Sedan han har kommit tillbaka till MFF har han förvandlas till en målspottande dynamitpaket! Aggressivare, snabbare och tre kilo lättare. Idag är Håkan Lindman 26, en av allsvenskans mest fruktade innanför straffområdet. Vad har hänt?
– Proffstiden i Anderlecht var mycket nyttig. Den hårda fysiska träningen har gjort mig till en starkare, rörligare och mera aggressiv fotbollsspelare, berättar Håkan.
Martin Dahlin och Håkan Lindman spelade på topp under säsongen. Det visade sig tidigt att de skulle bli ett mycket vasst anfallspar. MFF ångade på i allsvenskan och befann sig som vanligt i toppen. Malmö FF vann allsvenskan för fjärde året i rad och till slutspelets semifinal lottades man mot Örgryte IS. Håkan gjorde matchens enda mål i bortamötet (1-0). I returen på Malmö Stadion segrade MFF med 2-1. Efter sammanlagt 3-1 mot ÖIS fick MFF möta Djurgårdens IF i finalen.
Efter att första finalmatchen slutat 0-0 på Stockholms stadion var det returmatch på Malmö Stadion den 19 november. Matchen MFF – DIF slutade 7–3. Målskyttar: Dahlin 4, Håkan 2, Ljung 1
Redan efter 40 sekunder nickade Håkan kraftfullt in 1-0. MFF fick tidigt en hörna som Jocke Nilsson med sin känsliga fot och goda precision hittade Håkans huvud. Knappt tio minuter senare slog Håkan till igen, med ett kraftfullt högerskott som betydde 2-0: vilken härlig start. Håkan var det perfekta komplementet till stjärnskottet Martin Dahlin. Håkan, kanske inte lika vass framför mål men oerhört viktig som klok och stark huvudspelstarget. Martin gjorde sedan fyra mål och Roger Ljung ett innan Håkan och pågarna kunde guld-festa loss långt in på natten.
1989 blev Malmö FF:s Sveriges första professionella fotbollsklubb, vilket betydde att spelarna nu kunde satsa helhjärtat på fotbollen. Tidigare tränade man fyra gånger i veckan, nu blev det 7-8 pass. I början av februari genomförde MFF en turné som inleddes i Hongkong med tre matcher och avslutades i Melbourne med ytterligare två matcher (mot Australiens landslag).
Malmö FF var även detta år ett topplag. Håkan spelade mestadels med Martin Dahlin på topp, men även med Leif Engqvist och Lasse Larsson. Malmö FF gick till final i svenska cupen och Håkan blev cupens bäste målskytt med sina fyra mål.
Den 29 juni spelade MFF mot Djurgårdens IF på Råsunda och vann rättvist med 3-0. Håkan gjorde 2-0 målet strax innan halvtidspaus, fick en lång crossboll från ”Champa” och sprang sig loss och sköt bollen förbi DIF-målvaktens högra sida in i mål. Leif Engqvist väggspelade i andra halvlek med Håkan och satte 3-0. Håkan jobbade hårt i matchen igenom och hade även 3-4 vassa chanser men missade.
Lindman blev utsedd till matchens bäste spelare. Jocke Nilsson gjorde MFF:s första mål. MFF hade vunnit sin fjortonde cuptitel.
I första omgången av Europacupen lottades Malmö FF mot Inter, den värsta motståndare man kunde tänka sig. MFF inledde på Malmö Stadion den 13 september inför 20 033 åskådare, och det stod 0-0 långt in i matchen. I den 75 minuten slog Jocke Nilsson en frispark som Håkan nicktouchade. Inters målvakt Zenga blev helt ställd och var chanslös.
De flesta av åskådarna på Malmö Stadion var mycket nervösa efter målet. Men MFF lyckades hålla undan och vann matchen. Efteråt kom tv-sportens reporter Agne Jälevik fram till målskytten Håkan Lindman och frågade:
– Förstår du att du har avgjort mot Inter?
– Ja du, så dum är jag inte, svarade Håkan.
I returen på San Siro inför 55 000 åskådare fick MFF bekänna färg. Inter gjorde det första målet och Håkan har berättat att det kändes som om det var 100 000 på läktaren men att MFF-spelarna inte blev stressade av detta.
När sedan Leif Engqvist nickade in 1-1 var det som om hela stadion var tom. MFF lyckades hålla 1-1 och skrällen på San Siro var ett faktum. MFF hade slagit ut ett av Europas bästa lag.
Malmö FF vann allsvenskan för femte året i rad och lottades mot Gais i semifinalen. MFF inledde borta med att spela 2-2. Håkan som var tillbaka på sin före detta hemmaarena gjorde ett av MFF:s mål. I returen på Malmö Stadion vann MFF med matchens enda mål. Håkan snappade upp en retur från GAIS-målvakten och frispelade Leif Engqvist som säkert satte bollen i mål.
I finalen fick MFF möta IFK Norrköping. Årets finaler skulle avgöras i bäst av tre matcher. IFK-målvakten Lasse Eriksson var rena väggen och såg till att IFK vann 2-1 i matcher. Det var bittert för alla oss MFF-are.
Tränaren Roy Hodgson lämnade MFF efter säsongen 1989, och ny tränare blev Bob Houghton som var tillbaka till klubben efter 10 år. Till Jon Nordström berättade Håkan:
– När Bob kom 1990 kanske vi inte var riktigt så bra längre. Vi kom inte upp i samma standard längre. Bob är en fin människa och bra tränare liksom Roy, och jag förstår inte riktigt varför det inte funkade. Många lag hade fått in nya spelare medan vi hade tappat våra allra bästa. Marginalerna är väldigt små.
Roger Ljung och Jonas Thern hade blivit proffs under 1989, och efter sommaren försvann även Stefan Schwarz och Jocke Nilsson utomlands. MFF värvade Dan Corneliusson från italienska Como.
Det blev inte sjätte raka seriesegern i allsvenskan för Malmö FF, MFF hamnade på en sjätteplats och i Europacupen lottades laget mot Besiktas JC. MFF vann första matchen på Malmö Stadion med 3-2, målskyttar: Lindman, Patrik Sundström och ett självmål.
MFF gick vidare genom att spela 2-2 borta. Dynamo Dresden blev nästa motståndare och MFF spelade 1-1 borta och 1-1 hemma. Förlorade dock sista matchen eftersom den fick avgöras på straffar. Därmed var 1990 års säsong över. MFF avslutade året med att ta med spelarna över till Mexico.
Årets sista match skulle även bli Håkans sista match i den himmelsblå tröjan. Den 20 november spelade MFF en vänskapsmatch mot Tuzos del Pachua. Malmö FF förlorade matchen med 0-4.
I början av januari gick ledbrosk i ena knät sönder, månaden efter gick även ledbrosken i det andra knät sönder. Det visade sig att Håkan hade förslitningsskador i båda knäna och det såg inte alls bra ut enligt MFF:s läkare Nils Westlin.
Håkan blev borta från fotbollen under hela året. Skadorna gjorde att Håkan varken kunde simma, cykla eller springa, han fick inte alls belasta sina knän. Håkan kämpade i träningslokalen med styrketräning för övriga kroppen och benmusklerna håll han igång med statisk träning. Håkan ville absolut inte sluta sin fotbollskarriär på grund av skador, han var då trots allt bara 30 år.
Men så kom det bistra beskedet, förslitningsskadorna gjorde att han tvingades avbryta sin fotbollskarriär. Trots ett helt år som han hade slitit och kämpat för att åter komma tillbaka på fotbollsplanen, fick han inse att det var färdigspelat.
– Det är naturligtvis aldrig roligt att behöva sluta på grund av en skada, men visst hade jag det på känn. Under de sista åren har det slitit hårt på kroppen och man fick kämpa hårt och bita ihop för att hänga på; det hade varit trist att behöva sluta tidigare, berättar Håkan för mig drygt 20 år senare.
Malmö FF slutat på en tredjeplats i allsvenskan 1991, och ordförande Hans Cavalli Björkman sa efter säsongen:
– Hade vi haft med Håkan så hade vi helt säkert varit med och krigat om guldet.
Karlstads BK hörde av sig till Håkan och erbjud honom ett tränarjobb i klubben, samt en tjänst på kansliet. Håkan tackade ja till tjänsten och var tränare tre år i klubben. Efter några år i Karlstad gick flyttlasset åter till Göteborg.
KBK spelade i division 2. Håkan tränade sedan FBK Karlstad under två år och tog laget från trean till tvåan. Jobbade även med talangutveckling och var fotbollsinstruktör i Värmland.
Håkan valde att flytta ”hem” till Göteborg igen 2006. Fotbollen släppte han inte utan blev tränare för Sandarna BK en kort sejour innan han hamnade i Askim. 2013 var han alltjämt aktiv i föreningen, som tränare för både pojk- och tjej-juniorerna.
***
Janne Möller om Håkan Lindman:
”Håkan var en viktig kugge i vårt lagbygge med sin roll som spexare och stämningshöjare bland alla stjärnorna”.
Calle Palmér, före detta MFF-spelare och sportjournalist:
”Håkan var en duktig och trevlig fotbollsspelare som jag tyckte om, gillade att intervjua honom för han var alltid glad och lättsam att snacka med”.
På Himmelriket den 20 februari 2013 kunde man läsa vad Henrik Zackrisson skrev:
”Vissa hjältar är till och med större än spelet de presterade – även om det egentligen var stort så det räcker. Men det finns de som liksom är symboler för en lyckligare, enklare och rättvisare tid. Håkan Lindman är en sån. Han är mannen bakom några oförglömliga mål – nicktouchen mot Inter, halvvolleyn mot Göteborg som rammade ribban och sen gick i mål via Thomas Wernerssons rygg, bollen han bökade loss från Ravellis famn och sen lade in i tomt mål … och så andra härliga minnen, som när han hånade en förvirrad linjeman genom att hålla handen för ögonen och i blindo vifta med en låtsasflagga. Inte snällt, men roligt.
Lindman spelade med oss när vi var som allra bäst – men blev aldrig riktig aktuell för landslaget, aldrig riktigt aktuell för utlandet. Han stannade kvar hos oss. Och han var helt fantastisk.
Och vadan denna nostalgi-tårögda svada? Jo, Håkan Lindman var på OB-matchen i fredags. En halvgud bland vanligt folk. Iklädd Malmö FF-halsduk. Några kamrater till mig språkade lite med honom, tryckte hans hand – och en av dem lade till och med upp en bild på sig själv tillsammans med Håkan på Facebook. Lindman gör V-tecken, kamraten fånler lyckligt. Det är stort. Och jag är avundsjuk.”
Jag ville höra vad personen ifråga, Håkan Lindman, själv har att säga om sin karriär. Jag slog honom en signal.
Vad visste du om MFF innan du kom till Malmö och MFF?
– Att MFF är Sveriges största fotbollsförening och jag följde laget under deras Europacupspel 1978-79. Mycket stort att laget kom ända fram till finalen, blev mycket imponerad. Sedan fanns ju Tord Grip i klubben, honom hade jag som förbundskapten i pojklandslaget.
Hur var det att komma som göteborgare till Malmö och MFF?
– Det var konstigt men samtidigt mycket roligt. Det var väl bara jag och Hasse Borg och Jonas Thern som inte snackade skånska. Jag trivdes snabbt i laget. Samtidigt var det stort att få prata med gamla MFF-spelare som Kjell Hjertsson, Kjell Rosén och Egon ”Todde” Jönsson med flera som var väl insatta i klubben.
Hade du något jobb under den tid du spelade i MFF?
– Jag jobbade lite på ett dataföretag, hjälpte till med både det ena och andra. Jag jobbade där tills MFF blev ett proffslag.
Hur var det att bli proffs i Malmö FF?
– Det var stort. Vi tränade två pass om dagen, tre dagar i veckan, träningsmängden utökades och det gav resultat i och med att vi var ett topplag i allsvenskan och spelade i Europacupen varje år.
'
Hur var det som MFF:are att möta ditt gamla lag Gais?
– Det kändes naturligtvis konstigt, eftersom man hade spelat så länge i klubben, vi förlorade matchen på straffar.
1989 möttes MFF och Gais på Ullevi och du gjorde ditt första mål på din f d klubb. Kommer du ihåg matchen?
– Jag minns matchen lite extra, jag blev vald till MFF:s bäste spelare och efter matchen tog mina kompisar från Göteborg ut mig på en svensexa (matchen slutade 1-1).
Har du kontakt med någon av dina tidigare lagkamrater i MFF idag?
– Några stycken: Mats Magnusson, Jonnie Fedel, Per Ågren, Niclas Nylén, Martin Dahlin och ”Champa”.
Hur mycket MFF-are är du?
– Jag måste berätta att den känslan som det var att få ta på sig den ljusblå MFF-tröjan var grymt stor, det var mycket speciellt kan jag lova. Man var mycket stolt. Malmö FF är den klubb jag följer mest. Jag besöker Malmö då och då och ser då naturligtvis på MFF.
***
Fakta: Håkan Lindman
Född: 27 november, 1961
Bor: Göteborg
Klubbar: Gais, Karlstads BK, Malmö FF, Anderlecht, Malmö FF
Guld: 1986, 1988
Serieguld: 1987, 1988, 1989
Cupguld: 1986, 1989
Landskamper: 1 OS, 1 U, 2 J, 3 P
Debut i Malmö FF: 1/3-1986 Bahrains landslag – MFF 0 – 0
Debut i allsvenskan: 19/5-1986, Kalmar FF – MFF 0 – 0 (inhopp 86 min)
204 matcher och 65 mål i MFF
86 matcher och 33 mål i allsvenskan
***
Jon Nordströms intervju från 2007 hittas här.
