Krönika: Har vi sålt guldet?
Med bara dagar kvar av transferfönstret släpper MFF Tokelo Rantie till det engelska Championship-laget Bournemouth. Frågan supportarna då ställer sig är - Har vi sålt därmed även sålt guldet?
Med ett par dagar kvar av det transferfönster vi har längtat efter ska stänga, kom så beskedet. En av våra absoluta nyckelspelare har gjort sitt i världens vackraste himmelsblå tröja. Till de flestas förvåning är det inte Jiloan Hamad som packat väskan och lämnat, utan Tokelo Rantie. Mannen som vindsnabbt (bokstavligt talat) sprungit in i våra hjärtan och tagit plats som en av våra mest viktiga och omtyckta spelare.
Då det svenska transferfönstret inte matchar det internationella (tack för det, Elfsborg...) och är stängdare än Systemet en söndag är det inte heller möjligt för MFF att hitta en ersättare. Detta leder i sin tur till att diskussionen vi känner igen från förra året åter blossar upp. Ännu en gång funderar vi på om MFF-ledningen genom försäljningen även sålt chansen att få lyfta Lennart Johansson pokal längre fram i höst.
Förra året förlorade vi både Mathias Ranégie och Jimmy Durmaz under sommaren, två spelare som tveklöst tillhörde lagets absolut viktigast. Mycket av vårat spel kretsade kring deras spetskompetenser, och inte sällan avgjordes vårmatcherna till vår fördel antingen av Ranégies panna eller Durmaz gudabenådade vänsterfot. Detta innebar att vi framemot hösten blev tvungna att ändra på stora delar av det vägvinnande spelsystem dessa två herrar var essentiella delar av. Efter säsongen tillhörde jag också den skara som delvis skyllde det missade guldet på försäljningarna. På förhand är jag inte lika säker på så blir fallet i år.
Tokelo Rantie har självklart gjort en enastående säsong och i våras var vi ofta allt för beroende av hans kvalitéer för att kunna vinna. Men ju längre säsongen gått, desto mer har MFF hittat rätt med spelsystem, startelva och form. Därmed har vi även hittat sätt att vinna matcher utan att Tiki ska behöva snurra upp en backlinje på övre etage. Det fick han givetvis jättegärna göra ändå, men det var inte längre ett måste för att vinna matcher. Under den sensommar där vi krossat det allsvenska motstånd som kommit i vår väg, har det varit andra spelare som stått för de matchavgörande insatserna. Mot AIK avgjorde Markus Halsti och Johan Dahlin, mot Kalmar var Magnus Eriksson i en klass för sig och senast gjorde stod Pontus Jansson, Jiloan Hamad och Emil Forsberg för målen. Faktum är att Tiki bara gjort ett av våra senaste 18 allsvenska mål.
Att då styrelsen väljer att sälja när det kommer ett bud på (vad det ryktas) 35 miljoner kronor har jag full förståelse för. Den bittra sanningen är att klubben inte har den ekonomiska möjligheten att tacka nej till bud av den kalibern, oavsett vilken spelare det än handlar om. Utan att sitta i MFF:s styrelse tror jag inte heller att klubben har råd att chansa med att ha is i magen och vänta med att sälja till kommande fönster med förhoppningar om högre bud och ett ökat marknadsvärde. Risken är att spelaren plötsligt drar på sig en korsbandsskada eller bryter ett ben och då har marknadsvärdet omedelbart sjunkit till obefintlighet. Att en svensk toppklubb sedan ska behöva vara beroende av pengar en engelsk mittenklubb i andraligan hostar upp är en helt annan fråga och krönika.
Dessutom är det ju förhoppningsvis så att denna försäljningen ökar chanserna att Jiloan Hamad stannar säsongen ut. En försäljning av Hamad tror jag hade varit en betydligt större förlust i kampen om guldet.
Med allt detta sagt, Tokelo Rantie, du kommer bli oerhört saknad. Både för dina fantastiska fotbollskunskaper, men även för din personlighet. En ödmjukare spelare har jag svårt att se framför mig. Den dagen du är sugen på att komma him till Malmö lovar jag att spelare, ledare och framförallt supportrar kommer välkomna dig med öppna armar.
Och du, din plats till höstens guldfest är redan reserverad.
Alla till Växjö!