Krönika om nye tränaren: Ehhh jaha?
Ryktena visade sig stämma. Magnus Pehrsson är klar som ny tränare i MFF.
Allan Kuhn fick överraskande kicken i förra veckan och i dag presenterades nye tränaren, Magnus Pehrsson. Det möttes väl kanske inte direkt av ett gemensamt "Hurra" från den samlade MFF-familjen i diverse forum och sociala medier. Tvärtom var det den överlägset mest negativa inställningen jag sett till en ny tränare i MFF, och då gav vare sig Hareide eller Kuhn klackarna i taket direkt. Nåväl.. Vi tittar väl på det.
Magnus har en hygglig meritlista i det han faktiskt har fått chansen att träna allsvenska lag som Djurgården och GAIS, regerande danska mästarna Ålborg och nu senast varit förbundskapten för Estland. Som spelare hade han också en gedigen karriären och var under en relativt lång period ett av namnen som fanns strax utanför landslaget men några större avtryck gjorde han aldrig i den svenska fotbollshistorien - Kanske främst för att kroppen inte riktigt var med honom alltid.
Malmö pratade om att man gjort alla möjliga tester för att se till att man fick rätt tränare som passade kravbilden och man känner att just hans erfarenhet av exempelvis den internationella fotbollen var av vikt vid utnämningen. Och som sagt, rent erfarenhetsmässigt är ligger Pehrsson i framkant sett till vilka namn som förmodligen kunde vara aktuella. Problemet är väl att han egentligen inte haft någon större framgång någon gång efter Sirius....
Tvärtom är det inga direkta problem att hitta negativa synpunkter på honom och hans tränargärning om man kollar runt lite bland de tidigare arbetsplatserna.
Allan Kuhn hade ju inte heller speciellt några meriter att prata om (även om han exempelvis är ett mer uppskattat namn i Ålborg), men skillnaden mellan Kuhn och Magnus var ju att Kuhn ännu inte haft möjlighet att testa något. Om vi tittar på Åge Hareides gamla liknelse med Systembolaget var ju Allan en chansning med ett nytt vin som ingen egentligen hade provat som mer än apertif innan. Magnus däremot är det där vinet som ofta lyfts fram i medias vinlistor, men som sen verkar ge alla en rätt trist eftersmak...
Vi får väl hoppas att Magnus är det där vinet som inte passar till fläsk. Inte passar till nöt. Inte passar till kyckling. Inte passar till vit fisk. Men som passar till den där grillade laxen och tillsammans med den blir måltiden som knackar på Nobelfesten. För det är dit vi måste.. Ehh.. Ja, alltså.. Med Nobelfesten menar jag framgång på flera plan.
För precis som MFF pratade om en kravbild på tränaren har man också höjt kravbilden utifrån på vad som nu ska presteras. Kickar man en guldtränare lägger man ribban själv högre till nästa säsong. Nu ska vi prestera ännu bättre. Ett guld i sig är inte gott nog - Det måste till något mer. Exakt vad det är får vi se, men klubben pratar själv mycket om Europa så det är klart att det kommer läggas mycket fokus där.
Själv hoppas jag att prio 1 är Allsvenskan, prio 2 är Allsvenskan och prio 3 är Allsvenskan. Sen kommer Europa. Cupajäveln verkar inte gå att vinna så jag vågar inte drömma om den igen. Jag hoppas att Magnus sätter ett spel som gör att vi dominerar spelet i Allsvenskan igen likt 2010. Det spelet kan vi bygga vidare kring och utvecklas.
Så även om jag är tveksam till Magnus baserat på hans egentligen totala brist på någon som helst framgång tänker jag inte lägga mig ner och dö och ge upp.
Ja, jag hade hoppats på någon annan, men nu är Magnus här och jag hoppas innerligt att hans tidigare misslyckanden har omvandlats till läxor som gör att han nu vet vad som ska göras och hur det ska göras.
När säsongen 2017 startar upp kommer mitt stöd vara helhjärtat och fullt.
Daniels felbeslut har visat sig vara få, och jag finner egentligen ingen större anledning till att tvivla på hans, och ledningens, val nu heller.
Framåt Malmö!
Välkommen Magnus!
