Magnus Wolff Eikrem: "Vinner laget har jag inget emot att ses som bäst"
Med en månad kvar innan Allsvenskan börjar pratar Himmelriket krav och beröm med nyförvärvet Magnus Wolff Eikrem.
Magnus Wolff Eikrem är en jagad man för tillfället. Efter endast fyra matcher i Malmö FF pratas det om honom redan som Allsvenskans bästa spelare. Media rycker i honom så till den milda grad att MFF sett sig tvunget att styra upp hans tid när det kommer till intervjuer. Strax efter 1 på eftermiddagen den här torsdagen ringer han mig.
Han har fått reda på vad Himmelriket är, vad Himmelriket betyder, av kommunikationschef Peter Åhlander. Därför är det kanske inte så förvånande att han börjar vårt samtal med att berömma MFF:s supportrar, som välkomnat honom med värme.
Inte minst var intrycken från Svenska Cup-matchen mot Assyriska helt makalösa menar han, och något som han aldrig tidigare upplevt i sådana sammanhang. Nu ser han fram emot den första matchen hemma i Allsvenskan. Han tror att det kommer att bli magiskt.
Känner du att du har kommit till rätta i laget?
– Absolut. Vi är många nya spelare, men det kommer bara att bli allt bättre vartefter säsongen lider. Det kommer att ta lite tid innan vi är i toppslag, det måste vi räkna med, men det kommer.
Vad är dina intryck av klubben så här en dryg månad efter att du skrev på?
– Att det är en stor klubb, en väldigt stor klubb. Det märks på ”byn” hur intresset för laget är. Det pratas fotboll och det kommer mycket folk och ser på både matcher och träningar. Det är som att vara i en europeisk klubb, där man alltid hör om fascinationen för den egna klubben. Det är väldigt roligt att få uppleva.
Fyra matcher är spelade, två träningsmatcher i USA och två i cupen. Motståndet hittills har väl inte varit det bästa, så går det egentligen att säga var laget står?
– Nej, det är nog svårt om man ska vara ärlig. Men jag tycker ändå att man kan säga att det ser väldigt, väldigt bra ut. Vi har inte mött det bästa lagen i Sverige eller Europa, men det har samtidigt inte varit så låg nivå på dem vi mött. Det märks att det är många bra spelare i vårt lag, det måste jag säga.
Hade det behövts ett svårare lag att möta för att få en riktig värdemätare?
– Jag vet inte. Nu är cupen upplagd som den är här i Sverige, vilket jag bara ser som något positivt. Hellre att spela sådana här matcher där det gäller något än att spela träningsmatcher. Och framöver blir motståndet allt tuffare, så jag är inte orolig.
Själv har du fått mycket beröm från både lagkamrater, supportrar och media. Vilket inte är så konstigt, för det har helt enkelt sett väldigt bra ut. Känner du själv att du är i form redan?
– Ja, det tycker jag. Men som du säger, så har vi inte mött de bästa svenska lagen ännu, och det ska bli spännande att se var jag står då.
När jag säger att det både pratas och skrivs från en del håll att Magnus redan nu betraktas som Allsvenskans bästa spelare (utan att serien ens har startat), skrattar han till. Säger sen, det är för tidigt att dra några sådana slutsatser. Vi är bara i början av mars, och serien är ännu rätt långt bort.
– Vi får nog börja spela den först innan jag tar sådant beröm på riktigt allvar.
Och så lägger han till, som så många andra gör, att han bara är en i laget, och att det viktigaste är att det blir segrar och tre poäng. Det är en klyscha att laget går före jaget, om än att det ligger en stor portion sanning i det, men när jag hör Magnus säga det låter det inte som en trött replik, utan något som faktiskt betyder mer än de tre-fyra sekunders luft han använder för att säga det. Framför allt som han avslutar meningen med:
– Fast vinner laget, ja då har jag förstås inget emot att ses som seriens bästa spelare. Det vore väl att ljuga.
Det hade kunnat vara värre säger jag. Han hade ju kunnat få höra att Malmö lagt pengar på en spelare som inte kommer att göra skillnad. Det håller han med om. Förstås.
– Det hade inte varit så roligt att läsa. Livet blir ju så mycket enklare när det går bra, inte sant? Vad skulle man svara på det liksom? Hur skulle man bemöta det? Men det är som jag sa tidigare, det är faktiskt viktigare att Malmö vinner sina matcher än att jag ses som lagets bästa spelare. Ger jag hundra procent för laget, vilket jag gör och kommer fortsätta att göra, så tror jag att det blir bra för både laget och mig själv.
Men de här lovorden redan nu gör att det ställs höga krav på dig att prestera framöver, eller hur?
– Det gör det. Men så har jag alltid upplevt det, jag har alltid känt att jag ska prestera.
Så det är inget du räds?
– Nej nej. Jag är inte sån som fotbollsspelare att jag funderar över vad som händer om jag inte lyckas.
Men det är inte bara höga krav på dig utan på hela laget…
– Ja.
Förra året vanns det SM-guld och laget spelade i Champions League, och i år är MFF skyhöga favoriter att ta hem serien på nytt.
– Så är det, men säsongen ska spelas färdigt först. Vi får, hur tråkigt det än låter, ta första matchen först och därefter göra det så bra som möjligt. Vi ska göra vårt bästa och vinna serien, det är det vi kämpar för. Men vi är också det laget som alla vill slå i år. För de flesta lagen så kommer det att bli säsongens största match för dem när de möter oss, och det enda vi kan göra är att vi utför vårt och det tycker jag ska räcka långt.
– Man kan prata hur mycket som helst om att vi är bäst och är favoriter att ta hem titeln, men det är viktigt att betona att serien ska spelas först innan vi får medaljerna.
Det är en sund inställning tycker jag.
– När vi vann serien med Molde 2011, så var det svårare att vinna året därpå i och med att vi då var laget alla ville slå. Så jag tycker att man ska gå in i mästerskapet med en viss ödmjukhet.
Alla lag drömmer om en offensiv mittfältare som inte bara är en spelfördelare utan också gör mål.
(Skratt) – Om man nu ska vara riktigt sanningsenlig så har jag inte gjort jättemånga mål tidigare från den centrala mittfältspositionen.
Men varför är ni, i alla fall i Norden, så sällsynta?
– Jag vet inte. Men jag ser att i Norge så kommer det upp många unga nummer 10 för tillfället.
Gör det? Då kan väl du locka några av dem till Malmö.
– Det vågar jag inte, då kanske de petar mig (skratt).
Himmelriket röstar om vem som har varit månadens bästa spelare (Himmelrikets Favorit), om minst tre tävlingsmatcher har spelats. I februari har det som bekant bara blivit två varför vi får avvakta till slutet av mars om allt går som vi hoppas.
Jag berättar för Magnus att jag emellertid starkt misstänker att han hade vunnit om vi nu hade valt att rösta trots allt. Han tackar tyst, närmast försynt.
Jag undrar varför denna blygsamhet, för det har ju börjat lysande.
– Jo, det har gått bra. Nu är det bara att fortsätta och köra på. Först på lördag i cupen, och sen… resten.
