Malmö FF – CFR Cluj 1-1: Vidi FC nästa
Det var svettigt, och det kan vi inte bara klandra värmen för. Hemmamötet mot rumänska Cluj blev en pärs. Men det hela slutade lyckligt – via sammanlagt 2-1 är vi vidare i Champions League-kvalet och ställs nästa vecka mot ungerska MOL Vidi FC.
CFR Cluj gjorde ett oväntat blekt intryck i första mötet nere i Rumänien. I ligaspelet väntar de också på sin första vinst. Där har de inlett med två kryss. Först mot Botosani, som spelade i den rumänska nedflyttningsserien i våras (Rumänien delar sin serie efter 26 omgångar), och sen mot nyuppflyttade Dunarea Calarasi. Dessutom sparkades tränaren Edward Iordanescu, plus lite annat folk i klubben, efter Malmömatchen. Vilket i sin tur väckte rykten om spelarstrejk. Så veckan som gått var turbulent och stökig för rumänerna. CFR Cluj och kom knappast till Malmö som en klubb i perfekt harmoni. Nye tränaren, portugisen Toni Conceicao, baissade dessutom lagets chanser på gårdagens presskonferens. Han pratade om ”psykologiska problem”.
Bra för oss? På förhand, ja. Förmodligen. Men hos mig gnagde, såklart, ändå en oro. Dels för att de faktiskt, egentligen, borde kunna så mycket bättre än vad de visat hittills under säsongen. Och dels för att vi, med vårt bortamål som förrädiskt rogivande huvudkudde, skulle inleda alltför passivt och försiktigt. Jag tyckte att det fanns tendenser till just det i första halvlek hemma mot Drita. Kosovanerna var kanske inte ett tillräckligt bra lag för att utgöra ett riktigt hot, men de tilläts ha mycket boll och vi gjorde väldigt lite för att höja tempot till nivåer de hade svårt med. Så jag var helt enkelt rädd för att ett liknande insteg till dagens match skulle straffa sig.
Så hur blev det då? Först och främst, en titt på startelvorna.
Cluj ställde upp med samma elva som inledde hemma mot oss – det vill säga:
Arlauskis – Manea, Vinicius, Muresan, Camora – Culio, Hoban, Dokovic – Deac, Tucudean, Omrani.
Vi:
Dahlin – Nielsen, Bengtsson, Safari – Eric Larsson, Bachirou, Christiansen, Traustason, Rieks – Strandberg, Rosenberg.
Första halvlek:
Passiv inledning? Nej, inte alls. Vi kunde, kanske till och med borde, gjort mål efter en minut. Vi sågade oss genom snyggt – Rosenberg till Christiansen och direkt i steget vidare till Rieks. Som kunde gått på eget avslut i bra vänsterinnerläge, men valde att försöka hitta Carlos i mitten. Passningen blev lite för brant och hård, och drömstarten uteblev.
Cluj såg chockat ut i ungefär två minuter, men sedan började mina farhågor besannas. Cluj var ganska bekväma ut med bollen, samtidigt som vi hade svårt att hitta vettiga passningar framåt. Vi vände gärna hemåt, och tempot var inte högt. Fast förutom ett par skott utifrån, några frisparkar och ett antal långa inkast i god Rasmus Elm-anda från sexan Manea hade Cluj inte heller så mycket av riktigt värde – de förde spelet, men hotade sällan på allvar. Fram till den 36:e minuten. Då blev nummer tio, Deac, liggande efter ett hopslag med Lasse Nielsen och domaren blåste frispark en bit in på Malmös planhalva. Deac tvingades gå ut för behandling, men att vi var en man mer på banan hjälpte inte. Bollen lyrades in, förbi bortre stolpen, där Carlos inte kom upp riktigt i nickduellen. Den knoppades in snett bakåt, och där mötte Dokovic med en cykelspark. Stolpe in, förbi en maktlös Dahlin. 0-1 i matchen, och kvitterat sammanlagt. Inte helt orättvist just där och då.
Deac hade uppenbarligen gjort sig illa på allvar och byttes några minuter senare ut. In kom Sebastian Mailat.
Uppryckning från vår sida? Njae. Men en jättechans vaskades fram, just efter att klockan passerat 45. Carlos vann duell i offensivt straffområde och bollen damp ner framför Markus Rosenbergs fötter. Vår kapten drog till med en nästan perfekt halvvolley, som gick i insidan av trävirket, där stolpen möter ribban – och ut. Bachirou rafsade efter vissa besvär åt sig returen, men precis som i första minuten blev en passning parallellt med mållinjen alltför brant.
Fyra tilläggsminuter, och även Cluj hann vaska fram en rejäl möjlighet. Rumänerna tog sig bekymmersfritt fram på sin vänsterkant och spelade snett inåt bakåt. Dahlin briljerade med en enhandsräddning.
Nej, ingen bra halvlek från vår sida. När vi väl hotade såg inte Clujs försvar ogenomträngligt ut, men känslan var att vi lät oss låsas och blev alltför försiktiga.
Andra halvlek
Bättre fart direkt – och framförallt, en högre aggressivitet. Duellspelet såg positivare ut och blickarna riktades oftare framåt. I 54:e minuten uppstod en märklig chans: Cluj tog undan bollen, men den lyrades in i straffområdet igen. Både Rosenberg och Carlos såg plötsligt väldigt fria, ingen offside, men Rosenberg tvingades ta ner bollen felvänd och fick sedan spelare mellan sig och målet. Det rann ut i sanden.
Någon minut senare tog Eric Larsson fram bollen på sin kant. Han spelade Carlos. Bredsida vidare till Arnór Traustason – som vände bort Culio och skickade upp bollen i Arlauskis högra kryss. Makalöst vackert (och nu så här med facit i hand kan det ju erkännas att även Clujs mål var snyggt). Vi hade då nått den 55:e minuten. I 57:e lade sig Carlos ner och tvingades gå ut och få vård. Här upprepades mönstret från Norrköpingsmatchen: vi valde, trots att möjligheter fanns, att inte slå ut bollen för att kunna ta in en ersättare. Dahlins utspark gick rätt upp i plan och Cluj vaskade fram ett hjärtsnörpande nästan-läge. Vi spelade några onödiga minuter med en man kort innan Antonsson kom in.
Och apropå byten, hade Cluj bytt klart redan i 64:e minuten. Då ersattes Ovidiu Hoban av italienaren Giuseppe De Luca. Kort dessförinnan hade målskytten Dokovic gått ut och Bordeianu kommit in.
Inte mycket struktur i matchen. Cluj etablerade sällan några längre anfall, medan vi försökte döda tid. Vid ett par tillfällen gick det för långsamt, och vi kunde straffats av något av de felpass som förekom lite väl ofta för att vara optimalt för mina fiolsträngsspända nerver.
I 71:a var det Arnór Traustasons tur att lägga sig ner. Den här gången skickade Johan Dahlin ut bollen över sidlinjen något snabbare, och Oscar Lewicki kunde ersätta.
Och så, ett snäpp närmare avancemang: Nummer 19 Culio drog på sig sin andra varning och åkte ut.
Och efter det, säker defilering mot ett huvudhängande rumäner? Nej, knappast. Det kändes fortfarande oroligt.
Vindheim ersatte Eric Larsson i 81:a.
Ett livsfarligt felpass innebar nästan att De Luca blev fri i 87:e, men Lasse Nielsen lyckades bryta. Och De Luca blev liggande en stund, kom in igen men haltade mest runt under slutminuterna.
Fem minuters tillägg. På gränsen till outhärdligt. Sista chansynglet kom i 93:e, då bollen spelades in lågt från vänsterkanten. Johan fällde ut armen och fångade bollen.
Det ordnade sig till slut, efter en plågsamt spännande andra halvlek. Sammantaget gör vi ingen jättematch, vi blir stundtals avvaktande och – som sagt – slarviga i passningsspelet. Men 2-1 sammanlagt: just nu är såklart huvudsaken att vi är vidare.
Och det blir Vidi FC vi ställs mot i nästa vecka. Ungrarna följde upp förra veckans skrällkryss mot Ludogorets Razgrad med en 1-0-seger hemma. Återstår att se om det blir Veni Vidi Vici för vår del.
