Malmö FF - Dalkurd FF1 - 1
Malmö FF - Dalkurd 1-1
En fullständigt horribel vårsäsong är äntligen slut och den ändades med ännu en usel insats mot seriejumbon.
Det fanns ett litet läge att ge starten på höstsäsongen en lite extra skjuts om MFF skulle ta obligatoriska tre poäng mot Dalkurd hemma på Stadion.
Då AIK tappade poäng igår och Hammarby hade en tuff bortamatch mot Kalmar (där de också bara fick en poäng) idag hade MFF vid seger haft någon sorts halvrealistisk chans att ta upp jakten efter ett välgörande sommaruppehåll. Men icke.
MFF började planenligt matchen med stort spelövertag och redan efter ett par minuter blev Carlos Strandberg fri med Sixten Mohlin i Dalkurdsmålet efter en misslyckad rensning av De John men Sixten gjorde en vass fotparad och Carlos fick vänta på nya chanser.
Dessa chanser kom också. Efter att Sören Rieks stuckit emellan med ett närskott högt över fick Strandberg i artonde minuten ett inspel mitt framför mål från Mattias Svanberg men återigen missade Carlos, denna gången tätt över ribban. Sören Rieks fick sedan utgå på grund av en smäll i huvudet och ersattes av Felix Kostandeliasz.
Strandberg var framme ytterligare någon gång på ett inlägg från Erik Larsson och Rosenberg och Svanberg försökte med ett par långskott, men ett totalt sett uddlöst MFF såg ut att gå till pausvilan med deppiga 0-0.
Men vad den här våren har lärt oss är att när det ser mörkt ut kan det alltid bli ännu mörkare. Så i fyrtiotredje matchminuten kom ett dittills helt ofarligt Dalkurd i en omställning anförda av snabbe Simon Strand och efter en halvt misslyckad brytning av Behrang Safari kunde Dalkurds Awad prickskjuta in 0-1 och gästerna kunde därmed avnjuta pausen i ledning.
Daniel Andersson var självfallet missnöjd med första halvlek och poängterade att bolltempot måste upp många snäpp i andra halvlek, men ärligt talat såg vi inte mycket av det.
Tvärtom var Dalkurd initialt närmare att kanske punktera matchen i femtiotredje matchminuten då man på en ny snabb omställning avslutade med en skott vid första stolpen som tvingade Fredrik Andersson i MFF-målet till en vass räddning.
Men lyckligtvis blev det kort därefter precis tvärtom. Efter en stark bollvinst på mittplan av kloke Bonke Innocent kunde Carlos Strandberg avancera mot straffområdet och med ett tungt och välplacerat vänsterskott överlistade han slutligen Mohlin och 1-1 var ett faktum.
Här någonstans blev MFF lite bättre och började kontrollera spelet lite bättre igen. Dock helt utan att imponera.
Efter Safaris obligatoriska byte kring minut sextio (hur länge skall denna fars pågå?) tog Lewicki en backplats och Samuel Adrian kom in varefter dynamiken centralt blev lite bättre. Var för sig är både Innocent och Lewicki kompetenta mittfältare, men mittfältet blir väldigt statiskt då de spelar ihop centralt.
I sextionionde minuten kom den första riktigt bra chansen till ledning då Erik Larsson slog ett långt, skruvat inlägg perfekt mot en språngnickande Carlos Strandberg men tyvärr var nicken av klart sämre kvalitet än inlägget och gick inte ens på mål.
MFF fortsatte dock att trycka på och efter en skada på Mattias Svanberg kom Alexander Jeremejeff in och ökade trycket ytterligare mot Dalkurdförsvaret.
Jeremejeff hittade ganska omedelbart Markus Rosenberg med ett instick som så när hann peta bollen förbi Sixten Mohlin.
I åttioandra minuten fick Rosenberg en ny chans på ett inlägg som dock hamnade i punghöjd på vår kapten som därmed fick svårt att kontrollera avslutet som gick både snett och vint utanför målramen.
Den sista riktiga målchansen fick Felix Konstandeliasz på ett bra läge istraffområdet där den unge talangen sköt ett hårt skruvat skott tätt över Mohlins vänstra kryss. Därefter stannade forceringen mer eller mindre vid Dalkurds straffområdesgräns och Malmö FF fick finna sig i att vanka av planen och vårsäsongen med en tung fiaskostämpel på sig.
Några korta reflektioner efter detta elände...
är att ett tränarbyte inte är en quick fix och att tålamod kommer att krävas med att bygga en ny trupp. Dagens räcker verkligen inte till. Rekryteringarna av spelare och tränare i sommar blir helt avgörande för framtiden, men då tänker jag mer 2019 än höstsäsongen 2018.
Carlos Strandberg är en ambitiös och hårt arbetande forward. Det är gott att se den tågan i ett lag som på många sätt är på dekis. Jag hoppas det lossnar mer för honom i höst så att han även blir effektiv.
Bonke Innocent är bolltrygg, stark, klok och passningssäker. Det vågar vi slå fast nu och det känns skönt. Han kommer att behövas i en hårt prövad och skadedrabbad trupp.
Vi har på tok för många skador. Detta måste utredas nogsamt för att undvika samma elände 2019.
Nu tar vi en välförtjänt paus från den Golgatavandring som kallas Allsvenskan 2018 och hoppas på ett ambitiöst arbete med att reparera truppen i sommar.
Kämpa på Himmelsblå!
