Malmö FF - Halmstads BK0 - 0
Malmö FF - Halmstad BK 0-0 - Mästare!
Malmö FF är mästare för tjugoandra gången. Trots skadekaos och tretton fler matcher än tvåan AIK. Det är en dag för stolthet!
Jag kommer att fokusera mer på att summera säsongen än att recensera den ganska torftiga matchen som utspelades på Stadion idag, men några ord om matchen först.
MFF hade alltså förutsättningarna att vi absolut inte fick förlora. Att AIK skulle slå ett svagt Sirius var på något sätt en grundförutsättning så det gällde verkligen att se till att inte bli nollade av Halmstad.
MFF:s första halvlek var trög och tempofattig och vi skapade egentligen bara två bra chanser. Ett friläge för Antonio Colak på instick från Birmancevic och på hörnan därefter med en nick från nära håll från Anel Ahmedhodzic. Båda lägena avvärjdes förtjänstfullt av HBK-keepern Malkolm Nilsson Säfqvist.
Positivt att ta med sig var väl egentligen bara att vi höll HBK:s offensiv i schack, men annars var det bleka första 45 den guldtaggade publiken bjöds på.
Andra halvlek var bättre, om än ganska halvdan den med. MFF:s tempo var bättre och och vi kom till lite fler avslut, men det risiga planen och viss oskärpa gjorde att Nilsson Säfqvist kunde avstyra det mesta ganska enkelt.
Först när det var dryga kvarten kvar lyfte spelet lite då AC och Martin Olsson kom in och höjde kvaliteten. MFF skapade tryck och fick äntligen struktur i anfallsspelet.
Detta bröts dock i den 88:e minuten då Halmstadspelarna fick klart för sig att Degerfors tagit ledningen mot Östersund. Det gjorde HBK mer desperat och svårhanterligt. HBK lyckades dock aldrig skapa någon målchans och efter några lååånga övertidsminuter fick överlyckliga supportrar äntligen storma planen och fira med sina hjältar.
SM-guld nummer tjugotvå var äntligen bärgat!
På många sätt är detta ett av de starkaste gulden vi har tagit.
Vi har alltså spelat 13 fler matcher än tvåan AIK. Nio av dessa (jag räknar med de fyra kvalmatcherna mot Rangers och Ludogorets) var mot högt eller mycket högt rankat internationellt motstånd.
Att trots denna enorma extrabelastning och alla de skador vi drabbades av i kölvattnet av det tuffa spelschemat höll truppen och Jon Dahl Tomasson ihop det och lyckades till slut ta SM-guld. Det är oerhört starkt!
Sett till just skadorna som stod som spö i backen har verkligen truppen som helhet levererat och ända in i det sista spökade skavanker på nyckelspelare.
Men om fysiken hos många var ansträngd så är det mentala något helt annat i Malmö Fotbollförening.
Vinnarkulturen sitter inetsad i Stadionbetongen och det skall till oerhört mycket för att rubba tron i den här klubben.
Nu väntar en sista prövning i Turin och sedan går vi in i en ny säsong, åter som mästare. Det känns så underbart att få vara med på en ny resa och följa våra kommande äventyr i allsvenskan 2022 och i Europa.
Nu skall jag njuta av en pizza och ett glas rött. Det har varit en tuff eftermiddag även för en optimist som jag.
Hej därnere, vi är Mesta Mästarna!