Malmö FF - IFK Göteborg 1-0
Malmö FF vann idag kvartsfinalen i Svenska Cupen mot IFK Göteborg med 1-0. Segern kan dock visa sig vara dyrköpt med tre viktiga spelare utbytta på grund av skador.
Vad man älskar Svenska Cupens nya format. Istället för en seg träningsmatch mot något oinspirerat lag fick vi idag njuta av en intensiv match med tävlingsmässig inramning mot vår störste konkurrent.
Malmö FF, som utöver Pavle Vagic, kunde mönstra en skadefri trupp ställde upp med:
Dahlin, - Vindheim, Nielsen, Bengtsson, Binaku – Rieks, Bachirou, Lewicki, Traustasson – Jeremejeff, Rosenberg.
Redan från början stod det klart att IFK Göteborg med sin nye tränare Poya Asbaghi sökte spela bollen på marken och enbart i nödfall tjonga upp bollen. De spelade med en fembacklinje som snabbt blev en trebacklinje i offensiven. Defensivt krymte de spelet och lade sig tämligen djupt med såväl mittfält som sina fem backar. På mitten letade de ofta efter sin djupt liggande speluppläggare Amin Affane som medelst långa svepande passningar försökte ge deras wingbacks (däribland MFF-bekantingen Viktor Wernersson) yta. Trots att deras passningsspel satt hyggligt (mer än en gång lyckades de spela sig ur vår intensiva press) saknades dock tyngden i den sista tredjedelen och mer än några halvchanser lyckades de inte skapa under den första halvleken.
Istället var det hemmalaget som spelade sig till flest chanser. Blåvitts kompakta försvarsspel gav möjligheter till en mot en spel för våra ytterbackar och bland annat kom Egzon Binaku (i sin första himmelsblå tävlingsmatch) vackert förbi på vänsterkanten vid två tillfällen vilket resulterade i en god målchans för Markus Rosenberg. Även Andreas Vindheim kom fint med i offensiven. Och vilken utveckling det har varit på hans inläggsspel under försäsongen. Tidigare tog hans bollar ofta en omväg via stratosfären för att till slut sakta segla ner i målvaktens famn, men nu är de lägre och mer välriktade. Jag förstår att han får spela före Eric Larsson, trots den senares fina försäsong.
Nog om ytterbackar.
Efter cirka 23 minuter ordnade Søren Rieks, som möttes av stor påhejning av den himmelsblå majoriteten på läktarna och något mindre kärleksfulla omdömen från de tillresta göteborgarna, en hörna. Fram klev vår nye servespecialist (som det tydligen heter nuförtiden) Arnor Traustasson och bestämde sig för att sikta på Lasse Nielsen. Ålborgensaren mötte den vackra hörnan med huvudet och nickade distinkt in 1-0 till mästa mästarna. Sjukt gött och målet glider genast upp på andra plats på min lista av interskandinaviska samarbeten (efter Max von Sydow och Ghita Nørbys underbara sampel i filmen Hamsun).
I paus kändes ledningen rättvis även om IFK Göteborg inte på något vis var utspelat.
Andra halvlek blev jobbigare. Normalt sett brukar klasskillnaden mellan Malmö och våra motståndare bli tydligare och tydligare, särskilt i så här intensiva matcher. En viss ängslan tycktes dock finnas idag, en ängslan som blev än starkare när först Arnor Traustasson och sedan Oscar Lewicki tvingades gå av med skador. Oklart hur allvarliga det är, men båda spelarna kunde i alla fall vandra för egen maskin från borte långsidan till bänken. In kom Mattias Svanberg och Eric Larsson. Larsson, som vad jag förstått det enbart spelat innermittfältare sporadiskt, syntes vara ovan vid det 360-graderstänk man behöver som central spelare men kämpade hårt.
Den andra halvleken bjöd på två stora målchanser, en åt vart håll. Malmö fick sin efter att Søren Rieks och Andreas Vindheim kombinerat på högerkanten och Markus Rosenberg nickade i stolpen medan IFK Göteborgs kom på ett klassiskt Tobias Hysén friläge.
I den 90 minuten fick även Andreas Vindheim gå av planen efter en smäll och Bonke Innocent fick göra sig redo för ett inhopp. Det torde väl knappast ha undgått någon som följer Malmö att Innocent har haft det lite tufft sedan han kom till oss. Självförtroendet förefaller ha varit tämligen lågt och han har haft en tendens att göra enkla tekniska misstag och förlora bollen. Roligt då att se att han spelade enkelt och bra under de få minuter han var på planen.
Någon riktig slutforcering lyckades inte IFK Göteborg skapa och efter 95 minuter blåste domaren av. Vi är i semifinal i cupen. Motståndet avgörs i morgon när GAIS flyger till Östersund.
Framåt Malmö!
