Malmö FF - Sirius
3 - 3

Malmö FF - IK Sirius 3-3

En poäng och förlust.

Detta var en match vi var tvungna att vinna. Dels för att studsa tillbaka efter det relativa bottennappet mot FK Vardar i onsdags och dels för att skaffa oss ytterligare försprång i tabellen med tanke på att det kan komma att bli än hårdare matchning framöver. Resultatet? En sällan skådad naivitet mot vad som ändå visat sig vara en ganska vass konkurrent i toppen av 2017 års allsvenska. Då går det som det går. Åt helvete.

Och ja, jag vet - det var ingen förlust det här men det känns som det. Exakt samma känsla efter 1-1 i onsdags. Det ska inte behövas, inte efter insatser på plan som ändå visas upp med jämna mellanrum.

I dagens match var det första halvlek som var matchen absoluta uturopstecken. En pånyttfödd vinthund i Jo Inge Berget, en Mattias Svanberg som skickade upp Uppsala-försvararna att köpa korv och en comebackande Rasmus Bengtsson. MFF totaldominerade första halvlek med livfullt och konstruktivt spel där variation var en stor del av framgångsreceptet. Crossbollar varvades med snygga instick och smarta löpningar och halvtidsställningen 2-0 var fullt rättvis och kunde varit större i MFF-favör. De stora kreatörerna bakom detta utropstecken var Magnus Wolff Eikrem och Oscar Lewicki, det var en fröjd att beskåda deras dominans på mittfältet och matchen kändes stensäker.

Andra halvlek blev en uppvisning av motsatsen. Tempot drogs ner vilket Sirius drog nytta av och det blev en annan match. En annan match blev det också av bytena som gjordes - ett helt oförståeligt byte i form av Eikrem ut mot Tinnerholm in och ett rakt byte Bengtsson mot Franz Brorsson - gjorde att Sirius fick tag i bollen, kunde spela runt den mer och smällde in ett frisparksmål i 66:e minuten. Att Brorsson ersatte Bengtsson är inget konstigt byte med tanke på Rasmus skadehistorik och Sirius reducering sågs inte direkt som någon fara på taket då Kingsley Sarfo två minuter senare sköt in 3-1 efter snyggt samarbete med Andreas Vindheim.

Den slutliga spiken i byteskistan slogs dock in när iskalle Pawel Cibicki byttes in mot glödhete Berget. Berget skapade oro hos Sirius hela matchen dittills, nu vädrade de morgonluft och målchanserna avlöste varandra, mycket på grund av rejält slarviga bolltapp högt upp i banan. Och sådant är inte ok. Någonstans. Inte mot Sirius och verkligen inte i kommande CL-kval.

Det blev som det blev, 3-2 följdes av 3-3 i sista skälvande minuterna och det enda positiva i kråksången är väl att vi plockade i alla fall ett poäng. I övrigt lämnade denna match en besk eftersmak. Jag slipper gärna den på tisdag.

Och för guds skull, Magnus Pehrsson - placera Eikrem i himmelsblåa startelvan nere i Makedonien!