Malmö FF – Lokomotiva Zagreb 1 – 1
För första (och kanske sista, vad vet jag) gången kom Zagrebs andralag Lokomotiva på besök till Swedbank Stadion under måndagskvällen. I junikvällen spelades en förhållandevis intensiv match som slutade 1-1 efter att Pawel Cibicki brutit sin måltorka.
Som uppvärmning inför höstsäsong och Europakval mötte idag mesta mästarna från Malmö Lokomotiva från Zagreb.
I Malmö spelade: Wiland – Tinnerholm, Nielsen, Brorsson, Safari – Cibicki, Rakip, Lewicki, Svanberg – Jermejeff, Rosenberg.
Christiansen, Berget och Eikrem var alla borta med småskador. Officiellt i alla fall. Den konspiratoriskt lagde ställer ju nämligen genast frågan om detta innebär att någon av dem (och då tänker jag primärt på Eikrem och Berget) är på väg bort. Kingsley Sarfo var inte i truppen och inte heller vårt nygamla förvärv Johan ”Johan Dahlin, Johan Dahlin, Johan Johan Johan Dahlin” Dahlin.
Zagreb kom till spel i ett ställ vars färger som förde tankarna till någonting. Under matchen förstod jag inte vad det var men när jag skulle in på Coop och handla på vägen hem förstod jag att det var svartvinbärssorbet. Trots att jag måste ha sett tusentals fotbollsmatcher har jag aldrig någonsin tidigare kommit i kontakt med en matchtröja som så intensivt påmint om en mejeriprodukt. Ett klart minnesvärt inslag för mig. Kanske det mest minnesvärda från matchen om man skall vara helt ärlig.
Som lag inledde kroaterna defensivt. Föreställ er att Allan Kuhn drabbats av en djup identitetskris, blivit introvert och tystlåten, helt plötsligt börjat hata presspel och därefter med en effektiv hand implementerat sina idéer på ett balkanlag. Där har ni Zagrebs inställning under stora delar av första halvlek. Man föll hem och lät Malmös backlinje tämligen ohotad få föra upp bollen till strax innan mittlinjen och därifrån inleda sina anfall. Kroaterna höll dock en disciplinerad struktur i sitt 4-4-2 (detta underbara, lättfattliga och vackra system), stängde ytorna väl och Malmö hade svårt att skapa några chanser. Man var dock inte alls ofarliga på sina kontringar och hade en generellt god klass på sina spelare. Förmodligen ett väl valt motstånd med tanke på vad som kommer om några veckor.
I hemmalaget (För övrigt oerhört mycket rimligare att låta sitt färgval inspireras av himlen än en efterrätt) inledde Erdal Rakip piggast men utan att föra laget till några speciellt heta chanser. Han skulle dock mattas betänkligt under halvleken. Hans mittfältskollega Oscar Lewicki var som vanligt bra och backlinjen skötte sig också väl. En klar fördel med den ganska tysta atmosfären på stadion var att man kunde höra spelarnas vrål och det var kul att höra med vilken pondus Lasse Nielsen (som för övrigt vid ett flertal tillfällen briljerade med sin goda förmåga att läsa spelet) dirigerar backlinjen.
Offensivt var Pawel Cibicki osynlig på högerkanten, åtminstone fram till den 40:e minuten när han efter ett väggspel med Svanberg från vänsterinnerposition satte bollen bakom målvakten. Kul för Pawel som nog var den i laget som mest av alla behövde ett mål. I spelet lyste han dock inte särskilt och vi får hoppas att det var lite rost efter ett intensivt U-21 EM.
På vänsterkanten fick Mattias Svanberg för första gången på länge chansen med de ordinarie spelarna. Svanberg får stort A för sin inställning men hans insats präglades mycket av att han vill för mycket och många av hans insatser slutade i misslyckade dribblingar och passningar. Amatörpsykologen i en börjar bli mer och mer säker på att han bör lånas ut, få speltid och inte känna att han behöver leverera magi i varje sekvens. Detta till trots lyckades han ändå med en del fina aktioner, inkluderande en lång rush med en patenterad dribbling och avslutsförsök i långa hörnet samt assisten till 1-0 målet.
På topp gjorde Jeremejeff gjorde en del fina aktioner men har fortfarande för mycket missade touchar och passningar och Markus Rosenberg var som han brukade vara i träningsmatcher. Det vill säga i enstaka moment lysande och annars ganska bekväm.
I pausen gjorde Malmö (liksom för övrigt kroaterna) en hel del byten. In på planen kom Teddy Bergqvist, Yoshimar Yotún, Dennis Hadzikadunic och Andreas Vindheim. Som vanligt innebar detta att matchtempot drogs ned och att allting rördes till. Detta manifesterades tydligast i kroaternas kvitteringsmål som kom i den 55:e minuten. Erdal Rakip misslyckades med en dribbling vid motståndarnas straffområde, Andreas Vindheim halkade och en kroatisk spelare fick öppen gata mot målet. En vilt jagande Mattias Svanberg var millimeter från att hinna ikapp
men bollen landade till slut ändå bakom Wiland i målet. Några minuter senare byttes även Pa Konate, Samuel Adrian och Tobias Sana in och slutligen även Pavle Vagic men framförallt Rasmus Bengtsson. Trots en del halvchanser från Malmö (framförallt skapade av en pigg och löpvillig Teddy Bergqvist) slutade matchen 1-1.
Från den andra halvleken tar jag med mig Samuel Adrians superfina vänsterfot, Teddy Bergqvist inställning men framförallt Rasmus Bengtssons come-back. Hela hans rehabiliteringsperiod efter operationen i höstas har ju som bekant varit präglad av en väldig osäkerhet om han någonsin skulle kunna komma tillbaka och att överhuvudtaget få se honom på en fotbollsplan igen värmde verkligen i hjärtat.
Hursomhelst. En träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch. Nya tag får tas på lördag då AFC Eskilstuna komma på besök. Då jävlar.
Framåt Malmö!
FOTNOT: Om jag missat någon viktig händelse får ni gärna nämna det i kommentarerna. Det var så himla lång kö till ölen.
