Malmö FF - AC Sparta Prag0 - 2
Malmö FF - Sparta Prag 0-2
En snöplig förlust mot Sparta Prag grusade sannolikt MFF:s drömmar om Champions League 2024.
När jag körde in i mästarstaden Malmö strax efter klockan nitton i kväll var gatorna våta av en hastigt passerad regnskur och mörkgråa moln kantade horisonten, men i takt med att matchen närmade sig, desto blåare blev himlen, kanske som ett omen om att något speciellt skulle hända den här aftonen. Just som jag tänkte de tankarna drev nästa hällregn in, men nåja, regn är inget som skrämmer en Malmöit.
Oavsett väder stod det tidigt klart att inramningen i kväll skulle bli något utöver det vanliga. Ljudnivån från norra var oerhörd redan när endast Jonnie Fedel och hans tre målvaktsgrabbar hade hunnit ut för uppvärmning och när resten av laget släntrade ut en tio minuter senare blev det helt öronbedövande. MFF-familjen var redo att ge allt för att nå Champions League.
Henrik Rydströms startelva i kväll innehöll inga stora överraskningar, men var däremot fullspäckad med Europarutin och kryddad med ung talang. MFF startade enligt följande: Dahlin - Stryger Larsen, Jansson, Zätterström, Busanello - Bolin, Peña, Berg Johnsen, Nanasi - Botheim, Kiese Thelin
En stark och kreativ elva med alla förutsättningar att sätta fyr under Stadions häxkittel, På bänken fanns fina alternativ som AC, Rieks, Ali och Haksabanovic.
Att vi skulle möta ett bra lag var klart på förhand och Spartas stora stjärna Veljko Birmancevic utstrålade en viss star quality när han äntrade sin gamla hemmaplan, men där MFF är nu räds vi varken gamla MFF-dribblers eller tjeckiska landslagsmän. Sparta Prag skulle få jobba hårt för att få med sig något hem från Malmö.
Jag har försökt vila hela veckan i att vi inte har något att förlora i playoff då vi redan har säkrat ett spännande Europa League-gruppspel och en hygglig drös miljoner redan, men handen på hjärtat, när det var dags för kickoff i kväll var nervositeten högst påtaglig. På Norra vecklades det upp en enorm himmelsblå fond med texten "Vi Vet - Vi Kan" upplyst av pyro och när spelarna kom in gungade hela Stadion euforiskt. Slaget kunde börja!
Det började lite darrigt för MFF som såg lite konfunderade ut av Spartas höga och intensiva press vilket resulterade i några "nästan-lägen" för gästerna de första minuterna, men MFF, trygga som man är i sitt eget spel nuförtiden, visade tålamod och började snart komma in i det och efter fem minuter fixade Hugo Bolin en hörna efter ett mycket vackert himmelsblått anfall regisserat av Nanasi.
Redan efter elva mnuter blev Gabriel Busanello varnad efter att ha reagerat mot ett domslut och det skapade viss turbulens både på plan och läktaren, men det blev i alla fall en indikation på hur ömfotad den spanska domartrion var.
Matchen ville inte riktigt sätta sig de första tjugo minuterna och det skapades inte mycket på något håll, men i den tjugoförsta minuten skarvades bollen fram till Isaac Kiese Thelin inne i straffområdet, men avslutet blockerades av uppoffrande tjeckiska backar.
Efter trettio spelade minuter var det fortfarande det mest spännande som hänt, men då kom tyvärr bakslaget. Veljko Birmancevic chanssköt från distans, fick rejäl snedträff och bollen gick rakt på foten på en olycklig Stryger Larsen som utan att hinna reagera styrde bollen otagbart ner i Johan Dahlins vänstra burgavel. En ickechans som resulterade i 0-1 till Sparta efter trettioen spelade minuter.
Kanske hade målet det goda med sig att MFF släppte lite på handbromsen och började spela med lite mer risk och ju närmare paus vi kom, desto mer pumpade de himmelsblå på i anfallsvåg efter anfallsvåg. Nervositeten tycktes ha släppt och plötsligt hittade man vägar in i Prags straffområde på ett helt annat sätt. Närmare än ett närskott från IKT kom man dock inte, men inför de kommande fyrtiofem lovade det gott!
Som man hoppats startade Malmö FF andra halvleken i ett furiöst tempo och hade ett par fina anfall redan de första två minuterna. Helt klart hade order gått ut om att våga och att gå för det. Samtidigt, ett högre stående och mer offensivt MFF öppnade även för chanser till Sparta. Helt klart var att matchbilden nu ändrats radikalt.
I den femtioförsta minuten fick Sparta ett bra läge i straffområdet men skottet smet utanför Dahlins högra stolpe och bara minuten efter tvingade Lasse Berg Johnsen Spartas målvakt Jensen till en bra räddning på ett tungt skott och Erik Botheim var inte långt ifrån att kunna nicka in returen. Intensivt var ordet!
MFF visade rent generellt en bättre och modigare attityd i inledningen på den andra halvleken och oavsett hur utfallet skulle bli var en njutning att se hur Di Blåe tog befälet i matchen. För att ställa ännu tuffare frågor till Sparta bytte Henrik Rydström in Anders Christiansen och Taha Ali i den sextiofemte minuten, i stället för Botheim och Bolin.
När det var cirka tjugo minuter kvar började Sparta Prag visa att man var synnerligen nöjda med resultatet och matchen började ryckas sönder av filmningar, plötsliga skador och en krampepidemi. Det drog ner matchtempot och gjorde det besvärligt för MFF att hålla uppe farten och spelkvaliteten.
MFF anno 2024 ger dock aldrig upp och även om Sparta var smarta och hackade upp slutet av matchen i små frustrerande snuttar skapade MFF fortfarande en del och i den åttiofjärde minuten hade Nanasi ett avslut som han curlade precis utanför bortre stolpen.
Tyvärr gav MFF:s sista ansträngningar ingenting och i åttionionde minuten avgjorde Sparta efter ett tungt skott från Pesek och som en blixt från klar himmel stod det 0-2 och det var nog spiken i kistan för MFF:s Champions League-drömmar den här gången. Tungt, tungt, tungt.
Nu väntar en match i Prag som kommer att vara en brant lång uppförsbacke, men å andra sidan kan pågarna ta sig an den helt utan förväntningar och press. Det är bara att tuta och köra.
Bäst idag var trion LBJ, Peña och Nanasi som tog stort ansvar och vågade mest. MFF som lag var inte dåliga, men saknade spets och slutprodukt idag. Sparta är bättre än PAOK, de har en bättre organisation och är mer fysiska. Om vi var starkare än grekerna är nog förhållandet omvänt här.
Det kommer att krävas en historisk bragd nere i Prag för att vända detta, men så länge det finns liv finns det hopp. Och glöm inte att det finns ett allsvenskt guld inom räckhåll och ett Europa Leage att avnjuta om nu "Miraklet i Prag" inte infinner sig.
Deppa i kväll, i morgon laddar vi för Kalmar!
