Middlesbrough - Barnsley1 - 0
Malmö-Norrköping 1-1
Det blev "bara" kryss hemma mot Norrköping. Simon Thern gjorde Malmös mål.
Fredagsmatch. Vårväder. Klassikermöte.
De mest spännande frågetecknen inför kvällens drabbning rörde huruvida Robin Olsen respektive Pa Konate skulle få ytterligare förtroende från Rikard Norling. Svaret var att det skulle de och startuppställningen blev följande:
Olsen
Albornoz-Jansson-Helander-Konate
Hamad-Halsti-Friberg-Thern
Rantie-Eriksson
Jag och säkert många med mig hoppades på en regelrätt anstormning från start. En inledning där MFF kunde ta tag i taktpinnen, styra matchen och få en tidig utdelning mot ett darrande Norrköping. Det gick sådär, milt uttryckt.
Efter några minuters studsande ställningskrig fick gästerna tag i bollen på sin högerkant, den skickades vidare till anfallsesset Thorvaldsson som kunde servera målfarlige Khalili cirka tjugo meter framför mål. Ett snabbt och effektivt anfall avslutades med en rykande vänsterträff rätt upp i högra krysset. Olsen var chanslös, och MFF var för första gången i år i underläge.
Kanske berodde det på just det, ovanan att vara det jagande laget som ledde till en rätt så miserabel första halvlek ur himmelsblå synvinkel. Sällan har det slagits så många felpass och slarvats med boll på egen planhalva som denna fredagkväll. Ingen mening att leta hackkycklingar, i princip hela laget (utom Olsen) uppträdde ängsligt och gjorde det svårt för sig.
Norrköping spelade smart utan att för den sakens skull parkera någon buss. Gästerna pressade högt, värderade sina omställningslägen klokt och uppträdde mycket disciplinerat. Malmö verkade däremot konstant sakna det lätta alternativet eller den säkra lösningen i sitt passningsspel. Första halvtimmen kändes mest som en jakt på den perfekta djupledsbollen mot Rantie. Men även om Tokelo även ikväll var både utmanande och påhittig så blev det efterhand ganska lätt att förutse.
Det enda anfallet som bjöd på flera passningar (och Malmöspelare) i IFKs straffområde blev också det farligaste i första halvlek. Rantie tråcklade sig på typiskt Tokelomanér in i straffområdet från höger, fastnade till slut på försvarare men kunde få vidare bollen till Friberg som passade vidare snett inåt bakåt till en helt fristående Simon Thern. Avslutet var dock inte bättre än att David Nilsson kunde parera.
Malmö lyckades dock höja nivån i slutet av halvleken. Kanske inte i spelmässiga kvaliteter, men i energi och intensitet. I 32e minuten blev stängde Falk-Olander av Halstis framfart in i straffområdet. En straffspark hade inte känts helt overklig.
Fram till paus bet sig Malmö kvar på offensiv planhalva. Trycket ökade och frustrationen började märkas, både hos spelare och publik. Efter en bedrövlig fanns det nu åtminstone en vilja och beslutsamhet som gick att känna igen.
Att Gunnar Thorvaldsson råkat ut för en skada och inte kunde delta i andra halvlek var troligen ett tungt avbräck för östgötarna. Ännu olyckligare blev det när målskytten Khalili tvingades bryta efter 60 spelade minuter. Att Norrköping skulle bli uddlöst sista halvtimmen stod klart.
Malmö inledde med en samma energi som minuterna innan halvtid. Robin Olsen tvingades visserligen till en tv-räddning på en nick från nära håll i den 50e minuten, men annars kändes det logiskt när Hamads något misslyckade hörnspark till slut nådde Simon Thern vid straffområdeslinjen. Med en sådan där ”flyttaerdenhärkommerkännas”-volley revanscherade han sig för det missade läget tidigare och kvitterade matchen.
Målet gav bränsle och luft i lungorna. Thern hade fler bra skottförsök och var planens hetaste. Magnus Eriksson jobbade kopiöst, slet och tog stryk. Simon Kroon bytte av Hamad och gjorde fina femton minuter. Det var så när att han blev matchhjälte efter ett solonummer av slalomkaraktär genom Norrköpingsförsvaret. Efter långa stunder av nervös kommunikation och tveksamma beslut kändes Halsti och Fribergs återigen som Jekyll and Hyde. Den ene lugn och kontrollerande, den andre elak och aggressiv. Halsti var också mycket nära att bli matchvinnare, men hans distansskott räddades med mycket möda av IFK-keepern.
Det blev bara en pinne till slut. Pontus Jansson stod för en stilren stolpträff i samband med matchens sista hörna i den 94e minuten. Det var en sådan kväll, helt enkelt.
***
Första halvlek var en besvikelse. Desto mer glädjande att laget lyckas resa sig i paus och förändra matchbilden och sitt eget uppträdande. Återstår att se vilka lärdomar som kan dras efter detta.
***
För mig som följde matchen på nätet är det svårt att utvärdera eller ens förstå halvtidsunderhållningen. Jag lämnar kommentarsfältet öppet och tar tacksamt emot upplysningar.
***
Oroväckande att även Pa Konate riskerar att hamna på skadelistan. Han tvingades bryta efter en timmes spel. Även Albornoz såg ut att halta betänkligt sista tio. Lägg därtill att Filip Helander missar nästa match efter ett direkt felaktigt gult kort. Helt ny backlinje mot Djurgården?
***
Fram till den 27e minuten var det inte särskilt roligt att titta på fotboll eller att hålla på MFF. Som tur är det inte hela världen att ens lag inte spelar på sin toppnivå eller att gräsmattan på Swedbank Stadion inte håller högsta klass. Det finns betydligt hemskare, sorgligare och mer obegripliga saker. Hyllningen till Ivan Turina ger oss alla chansen till lite perspektiv, vi ska alla vara glada för det vi har.
