Måndag morgon: Att vårda minnena
"Vi är dåliga på att vårda minnet av vår historia och de som har sett till att Malmö FF är den mest ärorika fotbollsföreningen i Sverige. Det är synd. Det är därför det är så viktigt med berättelser som den från Lasse Granström."
Vi glömmer fort. Nutid har en förmåga att slå oss med häpnad, medan dåtid ligger och samlar damm i den där byrålådan vi aldrig öppnar. Lasse Granström spelade 359 matcher i Malmö FF. På dessa gjorde han 120 mål. Han ligger på 28:nde plats i tabellen över spelare med flest matcher i Malmö FF. Någonsin.
Ärligt nu, hur många av er som läser detta vet vem han är? Hur många av er hade kunnat säga att han är en av de stora i MFF:s historia (vilket man är med så många matcher och fyra SM-guld)? I förra veckan publicerade Himmelriket en artikel där han mindes matchen mot Helsingborg (10-1 till MFF) – hur många av er visste ens om att MFF besegrat HIF så skoningslöst en gång i tiden?
Jag klandrar inte någon som svarar ”inte jag” på de tre frågorna. Verkligen inte. Jag är inte mycket bättre själv. Det är också några år sen detta hände, på 60-talet närmare bestämt. Och i det här fallet kanske det är fel uttryckt att påstå att man har glömt. Jag tror att de som var med på den tiden, såg den här och många andra matcher med ett MFF som innehöll så många fantastiska spelare, inte alls glömt. Men vi som inte var födda, eller var så unga att lära sig att gå lockade mer än offside-regeln, vi vet i allmänhet inte ens om att den här matchen existerat, eller att Lasse Granström är mer än ett svenskt namn.
Men det är kanske inte så konstigt ändå tänker jag. För som jag skrev ovan, det är nutid vi lägger kraften på och det är den som slår oss med häpnad. Det är också nutidens framgångar och spelare som ger oss den omedelbara glädjen genom segrar och pokaler. Så hur kommer en spelare som Guillermo Molins att stå sig om 20 år? Om 40 år?
Vi som lever idag, som följer laget och honom idag, vi kommer att likt de som är födda på 30- och 40-talen som vårdar minnet av Lasse Granström med flera, att prata nostalgiskt om denne gudabenådade spelare. Men våra barn och barnbarn kommer med största säkerhet att ha hittat sina egna favoriter..
För det är få förunnade att nå samma status som Bosse Larsson och Eric Persson, som ”alla” känner till. Nu när vissa pratar om Guille som en av de stora i MFF-historien, ska vi kanske ha det perspektivet på tillvaron. För det är inte alldeles säkert att han inte ”bara” blir ännu en Lasse Granström om 40 år.
Vi är dåliga på att vårda minnet av vår historia och de som har sett till att Malmö FF är den mest ärorika fotbollsföreningen i Sverige. Det är synd. Det är därför det är så viktigt med berättelser som den från Lasse Granström eller när Bertil ”Klumpen” Nilsson minss guldmatchen 1965. För de har varit med att skapa identifikationen av Malmö FF. Precis som Guillermo Molins gör i dag, och som Hasse Mattisson, Staffan Tapper, Joseph Elanga bland många, många, många andra också har gjort.
Svenska Fans chefredaktör, Frederic Pavlidis, kontaktade Himmelriket för ett drygt år sen. Han undrade om vi kunde tänka oss att ingå ett samarbete med Svenska Fans (med honom som koordinerande) och Svenskt Demenscentrum. Vi skulle skriva texterna som sedan skulle läsas upp av vårdpersonal på några demensboenden i Malmö. Dessutom har MFF skänkt souvenirer för de äldre att titta på, vidröra, minnas ikapp med. Idén hämtade Frederic från Skottland och det var förstås ingenting som vi kunde säga nej till.
Vi ringde tidigare spelare och en del andra MFF-profiler och bad dem berätta. Det var oerhört givande för mig; det handlar trots allt om några av mina hjältar som jag fick prata med. Jag tror att det var roligt även för dem som jag pratade med. Vem tycker inte om att få stå lite i centrum och bli lyssnad på? Framför allt som tiden har gått och de i dess omedelbara närhet har hört om bravaderna minst några gånger.
Det har blivit en stor framgång. Vår gemensamma historia förgyller vardagen för män (och kanske en del kvinnor, vad vet jag) och om inte det är ett argument för att vårda våra minnen och det som har varit, då vet jag inte vad det skulle kunna vara. Några av texterna har dessutom publicerat antingen på Himmelriket eller på Svenska Fans egen sida. Fler kommer.
Men kanske är det så - om 30 år, förutsatt att jag lever då, kommer en undersköterska att sitta vid min sida och läsa upp en text om Guillermo Molins eller Daniel Andersson eller Pontus Jansson (och om Johan Dahlin och Daniel Larsson, det hoppas jag verkligen på), medan de unga då kommer att låtsas som att de vet vilka de här spelarna är, men samtidigt skaka på huvudet och inombords tänka att det är ju stenåldern vi pratar om.
Kanske är det så; jag tycker bara att det idag borde finnas plats för både Guillermo Molins och Lasse Granström. Jag tycker att det i framtiden ska finnas en plats för Guillermo Molins.
***
I morgon kommer ett minne som samtidigt hänger samman med nutiden. Markus Halsti berättar i en av de största intervjuer vi någonsin har publicerat om guldet i fjor, om sitt målfirande och vad han anser om satsningen på Champions League.
Himmelriket är också intresserat av att läsa minnen från er. Har ni någon match, eller spelare, eller en enskild händelse, som ni vill berätta om. Skicka då till oss. Det kan handla om 30-talet, eller om matchen mot BP hemma 2013. Eller när Jörgen Ohlsson gjorde mål mot Örgryte den åttonde juli 2001. Eller… Ja, ni fattar. Förrådet går inte att tömma, men kanske börja sortera lite i. Och sen låter vi dessa minnen bli publicerade här på Himmelriket.
Allt som har hänt har en tendens att glömmas bort. Genom att publicera ett minne finns det kvar för alla att ta del av. Det må låta högtravande, men det är icke desto mindre en sanning.
***
Fast gårdagens match glömmer vi så fort som möjligt. Och hoppas på att det var en tillfällig nedgång.