Måndag morgon: MFF:s nu är en ynnest att få uppleva
"Jag tror att det är en nyttig påminnelse att emellanåt blicka bakåt för att inte ta allt i nuet för givet."
Det svänger. Det kommer och det går. För inte alltför många år sedan var Elfsborg ett lag som vi skrämde våra barn med. De spelade (spelar) på plast, de var ett offensivt och bolltekniskt lag, de var urstarka på hemmaplan och MFF vann inte en match på många år när lagen möttes på Borås Arena. De var alltid ett topplag och de vann någon slags medalj sju år i rad mellan 2006-2012 (varav två guld).
Elfsborg var helt enkelt ett väldigt bra allsvenskt lag. Inför mötena mot Borås-laget hettade det till lite extra, de var ett topplag. De var konkurrenter om guldet.
Sedan hände något. Visst, de kom på fjärde plats (bronsplats) både 2014 och 2015, och en sjätteplats 2013 och en femteplats 2016 är verkligen ingen katastrof. Men samtidigt, under de här åren var de aldrig riktigt med i någon guldstrid. De var nära men också väldigt långt ifrån. I år ligger de på en åttonde plats inför omgång 25, med ungefär lika många poäng upp till en medaljplats som till kvalplats.
De har blivit ett mittenlag. De blandar och ger i år. Framför allt ger de motståndarna poäng. Tränare Magnus Haglund sitter löst enligt ihärdiga rykten, och om det inte hade varit för att det är just Elfsborg han tränar hade han kanske redan fått gå. Nu är han sportchefens och ordförandens man, och klubben är inte känd för sitt kortsiktiga tänk (vilket i sig är rätt sympatiskt), så än sitter nog laholmaren Haglund förhållandevis säkert.
Ingen vet hur framtiden ser ut. Kanske är de på banan mot toppen redan nästa år. Eller så är de det inte. Elfsborg är ett klassiskt lag. Femma i maratontabellen (runt 400 poäng fler än Djurgården till exempel) och inne på sin sjuttiofjärde säsong. De är alltså inget lag som Östersund eller Häcken. Eller Hammarby för den delen. De har många år, de har sina guld, de har sin långa historia.
Men alla lag har svackor under sin levnad, ibland längre och ibland kortare.
Malmö FF är inne i en sällan skådad storhetsperiod. Under 10-talet har vi tabellraden: 1, 4, 3, 1, 1, 5, 1. Om allt går som vi vill kommer guld nummer fem (5!) under de här åtta åren att bärgas inom en snar framtid. Det är helt jävla makalöst. Enkel matematik: 25 procent av alla guld Sveriges främsta och vinstrikaste fotbollsförening har hämtat hem har i så fall tagits på de senaste åtta åren.
Det är lätt att bli rejält stöddig över detta. Att ta det för givet. Att skratta åt andra. Och att kräva spelares och tränares huvuden på fat när det går dåligt ett par matcher.
Det är också lätt att glömma åren strax innan 2010. Efter guldet 2004 var tabellplaceringarna: 5, 7, 9, 6, 7. De två sista åren (då 30-matcherstabellen infördes) var vi 20 respektive 18 poäng bakom seriesegrande Kalmar respektive AIK.
Vi var under de här fem åren där Elfsborg befinner sig i år.
Jag tror att det är en nyttig påminnelse att emellanåt blicka bakåt för att inte ta allt i nuet för givet. Jag tror att det är nyttigt att se att inga lag alltid befinner sig i topp. Vi befinner oss visserligen i ett minst sagt gynnsamt ekonomiskt läge som gör att vi har råd att misslyckas med rätt många värvningar och ändå hitta rätt, men som det har hetat i ett par tusen år redan: Allt är förgängligt.
Att få vara med om den här eran är en ynnest. Andra svenska lag tittar avundsjukt på oss, samtidigt som de gör allt i sin makt för att ta ner oss på jorden. I kväll kan vi ta ytterligare ett steg bort från denna deras önskan. Det kommer dock inte gratis. Från spelare och ledare krävs det hårt jobb på planen, från oss supportrar detsamma på läktaren.
Och det krävs att vi tar oss dit även fortsättningsvis.
Så: jag njuter av tillvaron. Jag tror att jag njuter ännu mer av tillvaron just på grund av alla de där åren under min levnad som var trista och innehöll meningslösa matcher i mittens rike. För man vet aldrig om eller när vi är där igen. Fråga bara en elfsborgare vad han trodde 2012 när hans (eller hennes) lag vann guldet på hösten.
***
Om vi vinner ikväll leder vi med 9 poäng. Det finns folk som hävdar att guld inte luktar. Konstigt, jag börjar känna doften ända upp hit till Varberg.
***
Det var helt okey resultat i går, va?
***
Säga vad man vill om Graham Potter, men han verkar inte så sugen på att Östersunds spelare ska vinna allsvenska medaljer.
***
Man får faktiskt skratta åt Djurgårdens försök att vinna derbyn. Och mot oss. Men om inte de matcherna räknas, då jäklar minsann är de bäst i Sverige.
***
När man tror att Häcken är på gång och Micke Stahre fått lite fason på laget…
***
Johan Wiland älskar MFF. MFF älskar Johan Wiland.