Måndag morgon: Som det blev
Länge trodde vi på en inställd match, men den blev bara uppskjuten. Sådant är också värt att minnas.
Efter en inställd konsert i Hultsfred på 90-talet sa Ulf Lundell:
”En inställd spelning är en spelning det också, eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet. Och de inställda konserterna är ju det enda folk pratar om, så något måste de ju betyda”.
Och visst har han lite rätt i det. Vilken match hemma mot Gefle minns man framför allt? För egen del är det regnmatchen 2010 som avbröts efter de första 45 minuterna. Jag minns allt regn, jag minns Agon Mehmetis mål och hur jävla genomblöt jag var, hur samtidigt lycklig jag var fram till det meddelades att matchen var avbruten. Hur jag satte mig i bilen och besviket körde de 20 milen hem. Det är till sommaren åtta år sedan men jag minns det mesta från dagen.
(För er som inte minns eller inte var där, här är Peter Linds bilder från matchen som avbröts.)
Igår var det sånär att nederbörden åter ställde till det när Malmö FF skulle möta Gefle IF. Fast den här gången var det snö och den här gången utspelade det sig i Gävle och den här gången gick det till slut att ändå spela matchen.
Fyra timmar försenad visserligen, men match blev det. Och jag vet inte med er, men själv satt jag rätt länge och klickade på F5 då MFF gått ut med information om att ett besked om matchen skulle spelas eller ej var tänkt att komma klockan 15.00. Sedan ändrades detta till klockan 16.00 och tiden gick och klockan hann nästan bli halv fem innan beskedet kom: Matchen spelas 19.00.
Under tiden var vi rätt många som tittade på C Mores sändning där en traktor skyfflade undan snö från plasten, fram och tillbaka och man hörde också skrattande norrländska röster i sändningen, och varför de skrattade kan jag inte förstå för det fanns inget lustigt alls i detta, snarare tragikomik i så fall om man betänker att snön verkade komma som en överraskning för alla och det blev tal om spel i Sandviken men där snöade det också vilket kom som ytterligare en överraskning för Gefle-folket, alltmedan traktorn åkte fram och tillbaka på plastmattan och snön kanske inte helt och hållet försvann men väl decimerades i mängd och man samtidigt kunde känna den norrländska iskylan genom teve-bilden.
Om matchen hade börjat i tid och vi antingen vunnit, förlorat eller spelat oavgjort så hade detta varit en tillställning få hade haft några minnen av om säg 5-6 år. Då hade det bara varit en match i mängden. Nu: jag kommer inte att glömma den här söndagseftermiddagen i första taget. Vi kommer att tala om den där cup-matchen som höll på att snöas in och sedan ändå spelades (Österrike – Sverige i Gelsenkirchen 1973 för oss som är så gamla att minnas, det är en parallell).
Alla dagar i veckan tar jag fotbollsmatcher på grönt gräs i T-shirtväder framför halkande spelare på plast i ett klimat gjort för att ta livet av folk. Självklart. Men nu när det är som det är och vi bor i ett land som har ett sådan här klimat, och matcherna ska spelas oavsett, så blev den här eftermiddagen något att minnas till slut. Det trodde jag inte på förhand. Gefle borta i Svenska cupen var något som bara skulle avverkas.
Och sen gick laget ut på plasten och gjorde ungefär det som var tänkt; man avverkade på det stora hela hemmalaget utan större problem. Men jag inbillar mig att vi om åtta år kommer att komma ihåg förutsättningarna och eftermiddagens händelser än själva matchens utseende. Och det är väl gott nog så länge vi vinner.