Måndag morgon: "Inget lag rår på MFF"
"Det vore magstarkt att ta en match mot Elfsborg som intäkt för hur det kommer att sluta när vi skriver november, men det känns ju alltid fint och trevligt när utomstående berömmer något man tycker mycket om."
Jag sprang på grannen Lennart i går (bildligt talat alltså) för första gången sen förra helgen. Vi pratade förstås som svenskar gör: om vädret; vi sa att våren äntligen har kommit, men vi får nog passa på att njuta för snart vänder det säkert igen. Det enda som fattades där vi stod var varsin rejäl prilla under läppen och tummarna nedstuckna innanför byxlinningarna.
Sen landade vi som alltid i fotbollens värld till slut. Lennart kommer från Göteborg men håller sympatiskt nog inte på IFK Göteborg utan Örgryte IS, men jag tror att man framför allt kan kategorisera honom som en fotbollsentusiast, där en på förhand intressant fotbollsmatch är värd att se oavsett vad lagen heter.
Han berättade att han var och såg ÖIS premiärvinna i Superettan mot Varbergs BOIS på Påskbergsvallen, och förklarade att det var klasskillnad mellan lagen. Nästan som med MFF mot Elfsborg lade han till.
Han missar sällan en match när MFF spelar har jag förstått. I halvtid i måndags fick jag ett meddelande där han undrade var nånstans på Borås Arena jag satt, själv huserade han framför teven och såg matchen och tänkte väl att han skulle få syn på mig. Jag svarade, ”bakom Johan Dahlin första 45”.
Det föll sig alltså naturligt att fråga honom vad han tyckte om Malmös insats mot Elfsborg. Själv är jag ju av förklarliga skäl synnerligen subjektiv när det kommer till MFF. Det bra i matcher har tendenser att bli fantastiskt, och det mindre bra ibland kan emellanåt kännas som mycket sämre än vad det i själva verket är för en objektiv åskådare. Berg- och dalbanebeteendet, de allra flesta av er känner till det lika väl som jag.
Lennart sa:
- Jag kan inte se hur något lag ska kunna rå på MFF, i år heller. Det var en väldigt, väldigt bra match av ditt lag, framför allt i första halvlek.
Det har spelats en omgång för vissa och två omgångar för andra lag av årets allsvenska. Det vore magstarkt att ta en match mot Elfsborg som intäkt för hur det kommer att sluta när vi skriver november, men det känns ju alltid fint och trevligt när utomstående berömmer något man tycker mycket om. Man, jag alltså, vill ju så gärna ta hans ord för den absoluta sanningen. Och parat med hur serien slutat de senaste åren är det lätt att hemfalla åt hybris och egotripperi. Eller sanningen, kanske någon invänder.
Men. Hur lockande det än kan te sig att luta sig tillbaka och slå sig för bröstet, gäller som vanligt en match i taget. Vi var trots allt bara en räddning av Johan Dahlin på ett elfsborgsfriläge i minut 90 från att vara ett mittenlag efter en omgång. I kväll är det AIK som kommer för att försöka ta poäng av oss, och putta ner oss från piedestalen som många har satt oss på, inklusive vi själva. De vill väldigt gärna vinna, solnaiterna. Av tabellmässiga skäl, men också för att de inte vunnit i Malmö mot Malmö sen augusti 1996.
Den snart 22-åriga epoken vill de se ett slut på förstås. De börjar nog bli rätt trötta på att höra och läsa om saker och personer som inte fanns då, 1996. Som till exempel Oscar Linnér, Mattias Svanberg, bandet White Stripes och därmed deras låt Seven Nation Army vilken senare blev läktarohyra.
Eller Malmö FF:s senaste sex allsvenska guld för den delen.
Jag är rädd för att en alltför positiv syn på tillvaron biter en illa så fort man vänder ryggen till. Så om ni ursäktar, jag avvaktar nog några matcher till innan jag skriver och säger detsamma som Lennart: Jag kan inte se något lag rå på MFF i år heller.
Men det har börjat bra. Det kan jag tillstå. Och det ser ljust ut.