Måndag morgon: Det Uwe och Anders gett oss
"Nödvändig blodtillförsel genom ny tränare och Anders Christiansens återkomst har bäddat för en framtid som ser om inte guldkantad så i alla fall… ljus ut."
I fredags: Jag låg på en klippa med det glittrande havet några meter bort och tittade på Midtjylland – Malmö FF i min mobiltelefon. Jag höll ut i cirka 20 minuter innan jag lade ner och i stället följde matchen periodvis via Twitter. Det gick ju knappt att urskilja spelarna och det klara dagsljuset gjorde inte saken bättre. Men efter vad jag förstod så var det en klart godkänd match av MFF, där framför allt de första 45 minuterna gladde såväl supportrar som spelare och tränare Uwe Rösler.
Och då det var övervägande glada miner även efter segermatchen mot norska Molde häromveckan så tar jag det som intäkt för att det går framåt, att det går åt rätt håll (vill man vara elak, och möjligtvis också sanningsenlig, så kan man hävda att från botten finns det ju inte andra vägar än uppåt). Det kan behövas, på lördag börjar Allsvenskan igen för vår del.
Bortamatch mot ett svagt Sirius (laget har faktiskt bara 5 poäng inspelade så svagt är inget förklenande eller på något vis orättvist yttrande om Uppsala-laget) och även om alla matcher ska vara tre poäng, så tja… på lördag är det verkligen bara tre poäng som gäller. En förlust skulle inte innebära att det blir avgångskrav direkt på vår tyska tränare, men jag tror att för allas vårt självförtroende så är en seger av yttersta vikt.
Efter de här två träningsmatcherna under VM-uppehållet är vi många som upplever en annan stämning, en annan ro och tillförsikt runt MFF om man så vill uttrycka det. Efter den hemska våren, som inte var något annat än en enda lång golgata-vandring längs Smärtans Väg (via Dolorosa), så måste det till en förändring. Nödvändig blodtillförsel genom ny tränare och Anders Christiansens återkomst har bäddat för en framtid som ser om inte guldkantad så i alla fall… ljus ut.
Efter Sirius åker laget till Kosovo för den första matchen av två i Champions League-kvalet mot KF Drita. Där väntar ännu en sån där måste-måste-match, för en repris på Vardar Skopje-mötet i fjor är inte önskvärt, innan hemmamatchen mot samma lag.
Man kan alltså lugnt påstå att några ytterst viktiga matcher väntar Malmö FF den närmaste tiden. Vid vinster där och det är bara att fortsätta, uppåt i tabellen och ut i Europa och andra motstånd. Det är inte så att laget kan vila på hanen och luta sig tillbaka med oskarp blick, men det landar förhoppningsvis ytterligare några kilo självförtroende hos alla inblandade. Vilket kan leda till en sensommar och höst som lovar betydligt mer än vad vi fick under våren.
Är det något Uwe Rösler och Anders Christiansen har gett oss tillbaka så är det just den där tillförsikten, den där ron. Det är skört och lättförgängligt, men det känns fint som omväxling att inte må skit. Man vågar hoppas på framtiden igen. Den meningen skrevs inte efter 0-1 mot Trelleborg eller oavgjort hemma mot Dalkurd. Bara det, bara en sån sak.
