Måndag morgon: De första 12 och de andra 10 *Uppdaterad
"Skillnaderna mot hur det såg ut och hur det kändes i våras är så stora att så många bokstäver finns inte för att beskriva det."
Klockan var på väg upp mot 17.00-slaget och vi var många som undrade vad som egentligen hände. Malmö FF hade precis spelat 1-1 hemma mot Dalkurd, det var i den elfte omgången och sommaren hade sedan flera veckor intagit Sverige. Vi himmelsblå kunde just då och där inte bry oss mindre. För vårt lag, de mesta och regerande mästarna, låg på tolfte plats i Allsvenskan. Vi hade 12 poäng, 15-18 i målskillnad och upp till ledande Hammarby var det 14 poäng.
Det var den 27 maj.
Att säga att det hänt rätt mycket sedan dess är faktiskt en underdrift. MFF har klättrat till en fjärdeplats med bara två poäng upp till tvåan Norrköping och på de 11 omgångar som spelats sedan den där majsöndagen har vi vunnit 10 matcher och spelat en oavgjord. Målskillnad nu: 43-23. Målskillnad i de senaste 10 matcherna: 28-5.
Vi öser alltså in mål. Defensiven är tätad. Trots en förstahalvlek igår som hade mer att önska så ledde vi med 3-0; effektiveteten den senaste tiden gör mos av våra allsvenska opponenter. Självförtroendet är givetvis på topp, och truppbredden gör att tränare Rössler kan vila tre-fyra spelare som annars kanske hade varit självskrivna i startelvan.
Skillnaderna mot hur det såg ut och hur det kändes i våras är så stora att så många bokstäver finns inte för att beskriva det.
Jag gråter inte över spilld mjölk. Ibland kan jag tänka tillbaka på tidigare resultat och fundera över var vi hade legat i tabellen om vi hade vunnit mot Dalkurd och Trelleborg (0-1 borta), eller mot IFK Göteborg hemma i stället för att förlora också där. Till exempel.
Men vad har man för det? Ingenting. Det hjälper inte. Det blir nästan bara löjligt att hålla på så. För saken är ju den att vi var inte bättre då. Det var inte så att vi såg den höga pressen och det snabba omställningsspelet då, som vi tydligt ser nu. Det var inte så att vi spelade ut våra motståndare. Självförtroendet var slaget långt ner i sockarna.
Efter det, det kan idag nästan inte vara bättre. Nästan.
För trots allt ligger vi åtta poäng efter serieledande AIK. Problemet, vårt problem alltså, är att vår poängskörd från och med omgång 12 i det närmaste tangeras av just AIK. Vi har tagit in endast en poäng på dem trots vår imponerande poängskörd. De har vunnit rubbet förutom en förlust mot Norrköping.
Solnalaget har så här långt gjort en imponerande säsong, men då inte bara de senaste 11 omgångarna. Det kan bli skillnaden på guld och inte guld. Det bör faktiskt bli det om man tänker på vad som är rimligt. Det bör inte gå att komma i kapp AIK. Det bör ju verkligen inte det. Men jag tror att mitt i all segeryra uppe i Solna så finns ändå tanken där: "Nu kan vi bara förlora guldet".
Jag klickar fram den allsvenska tabellen rätt många gånger medan jag skriver den här texten. I våras hade jag svårt att ens titta på den någon gång i veckan. Vi låg två poäng från kvalplats, vi förlorade fler matcher än vi vann, så att studera sidan 343 på text-tv var en akt av självplågeri. Det är lättare att må bra nu. Mycket lättare.
Jag gör som spelarna i Malmö FF och säger att det är en match i taget som gäller, att inte titta efter guldet och så får vi se vart det leder. Herregud, redan om två dagar står ju en ny ödesmatch för dörren där vi antingen kan klättra förbi eller tappa tag och ramla hårt. Det är inte så mycket annat att göra än att hålla i sig och hoppas på det bästa. Se tiden an, men aldrig glömma att det är en match i taget som gäller. Vi har allt att vinna. Och gör vi det inte, om åtta omgångar, ja då har vi förhoppningsvis försökt så gott vi bara har kunnat.
***
När jag skrev ovanstående text glömde jag bort att Malmö FF mötte Djurgården och AIK mötte Sirius, matcher vilka ingick i den sextonde omgången, redan i våras. Det innebär att när alla andra lag spelat 11 omgångar sedan VM-uppehållet, så har dessa fyra lag endast spelat 10. Det förändrar inget i sak i texten ovan, mer än att det bara blir än mer imponerande hur Malmö FF och AIK gått fram i tabellen.
Eller om man så vill, hur ännu mer fruktansvärd vår vårsäsong var. Vi låg alltså på en tolfte plats med 12 poäng med en match mer spelad än de andra bottenlagen minus Sirius.
Jag låter texten ligga kvar som den är då jag anser att lagd text ligger. Men den här fotnoten känner jag är nödvändig för att rätt alltid ska vara rätt. Jag beklagar mitt misstag, men mitt dåliga samvete lättas lite av att ingen annan tycks ha noterat misstaget.
Rubriken är emellertid ändrad. Hur illa som helst får det trots allt inte se ut.