Måndag morgon: Ingen vill vara turist
"Jag gillar att ingen av spelarna vill vara Europa League-turister och komma till häftiga ställen. Jag gillar verkligen att de tittar framåt och inte är nöjda med att ha kommit så här långt."
Den ena spelaren efter den andra kom ut till den samlade pressen i mixed zone efter matchen som slutat 1-0 till Malmö FF. Först var det Sören Rieks, därefter fylldes det på med Oscar Lewicki, Vindhem... Johan Dahlin omringades snabbt för alla ville veta hur det kändes att göra den där räddningen i slutet av matchen när Cyle Larin kom fri. Jag stod en bit bort och tittade på; min kollega John var där med sin diktafon så jag behövde inte trängas i hopen. När alla fått sina frågor besvarade och lämnat målvakten, ropade jag på honom.
Jag lade min diktafon ifrån mig, sträckte fram handen och sen log och skrattade vi bara ihop. Han klappade om mig, jag sträckte mig fram över avspärrningen till något som möjligtvis kan betraktas som ett försök till en kram, vi pratade på, gratulerade varandra flera gånger om, och sen tog han sitt gigantiska leende med den nästan lika gigantiska prillan under överläppen och gick tillbaka till de andra i omklädningsrummet.
Jag gjorde ingen intervju med Johan. I sådana lägen är jag supporter först och skribent sen. Jag ville bara uttrycka min oerhörda glädje som jag visste att han delade, där han visste att hans oerhörda glädje till fullo förstods av mig. Vi stod där i kanske någon eller några minuter; det var en av kvällens finaste ögonblick. En spelare, en supporter. Jag kände mig så oerhört priviligierad i det ögonblicket.
Johan sa också att han hoppas att det blir ett sportsligt bra motstånd. Andreas Vindheim och ytterligare några berättade samma sak på frågan vilka de vill möta i 16-delsfinalen. Sportsligt bra motstånd är, för att förtydliga, enklast möjliga. Om man i de här sammanhangen kan prata om enkla.
Franz Brorsson skrattade när han sa Salzburg, men jag är inte säker på att han faktiskt menade det eller om han skämtade med tanke på vår historik med den österrikiska klubben.
Jag gillar att ingen sa ”Chelsea eller Arsenal, för det kan bli roligt att få dem till Malmö och sen spela på deras arenor som vi sett så många gånger av på teve”. Jag gillar att ingen av spelarna vill vara Europa League-turister och komma till häftiga ställen. Jag gillar verkligen att de tittar framåt och inte är nöjda med att ha kommit så här långt.
Klockan 13 i dag börjar lottningen. MFF tillhör de oseedade lagen. Jag tror alla seedade lag ser MFF som något av en drömlottning. Jag hoppas att det kommer att märkas på planen. Vilka ska vi då hoppas på? Här är lagen vi kan få möta:
Villarreal
Salzburg
Zenit S:t Petersburg
Dinamo Zagreb
Arsenal
Eintracht Frankfurt
Dynamo Kiev
Chelsea
Sevilla
Real Betis
Bayer Leverkusen
Napoli
Inter
Valencia
Benfica
Jag tillhör inte dem som kan rabbla spelare i Bayer Leverkusen eller Villareal. Jag kan inte berätta vilken taktik Dynamo Kiev eller Dynamo Zagreb spelar utifrån. Jag har inte en susning om, såvida jag inte googlar, vad Real Betis tränare heter. Jag kan väldigt lite om de här lagen. Så det får bli det laget det blir. Men jag hoppas att det blir det sportsligt bästa. Jag vill inte heller vara en Europa League-turist.
