Måndag morgon: Vem fan är ni?
"Någon sa till mig att det räcker att en annan allsvensk klubb gör en monsterförsäljning eller lyckas ta sig till ett Champions League-slutspel, så är det ekonomiska försprånget till vissa delar uppätet. Jag svarade att det inte är så ”bara” i något av fallen."
Det har väl inte undgått någon att 10-talet var ett väldigt framgångsrikt decennium där vi vann hälften av alla SM-guld som delades ut och där vi tog oss till Europa League eller Champions League vartannat år i genomsnitt. Tillsammans med 70-talet och 80-talet antagligen vår mest framgångsrika era sen klubben föddes den 24 februari 1910.
Och vi lämnar det som bäst i Norden.
Nu är det 20-tal. Det decennium som var för 100 år sen kallar vi idag för det glada 20-talet. Optimismen var stor efter att det världskrig vi säger var det första var över. Jazzen slog igenom. Det var fram till decenniets sista skälvande månader högkonjunktur. Kvinnlig rösträtt slog igenom på bred front världen över. I Malmö tog MFF de första stapplande stegen i resan mot att bli Sveriges framgångsrikaste fotbollsförening genom att ta steget upp till den högsta serien (en kort sejour förvisso, men alla är vi barn i början).
Vad det här seklets 20-tal har att erbjuda återstår att se.
Vad vi vet är att det ser ljust ut när vi denna dag sätter igång ännu en säsong. Kassakistan är välfylld, så pass att vi har råd att reparera eventuella misstag med ännu dyrare (= förhoppningsvis bättre) spelare och tränare. Självförtroendet är på topp. Vi har runt hörnet en match i Wolfsburg, Tyskland, i en sextondelsfinal i Europa League. Efter att ha spelat en likadan match i fjor mot Chelsea är det nästan så man kan säga att det börjar bli en trevlig vana.
Nu har vi skapat oss bättre svängrum än någon annan allsvensk förening tidigare har haft så vi sitter onekligen säkrare i båten. Det är svårt att inte må gott. Och njuter gör jag i allra högsta grad. Med en ny tränare som jag tycker verkar spännande, en Isaac Kiese Thelin jag har höga förväntningar och förhoppningar på samt mer att komma framöver, så vore man en dysterkvist utan dess like om man inte tycker att det känns spännande.
Är vi på väg att komma dithän att vi blir ett svenskt Bayern München, Celtic, Barcelona; det vill säga ett lag som alltid, alltid finns med i toppen och majoriteten av åren vinner titlar? Det vore fantastiskt om det är så, vilket sägs utan hybris hoppas jag. Och som sagt, vi har med 10-talets ekonomiska framgångar skapat oss en plattform att stå på som är avundsvärd för alla andra.
Det är en underbar tid som ligger framför oss. Någon (en djurgårdare för övrigt) sa till mig att det räcker att en annan allsvensk klubb gör en monsterförsäljning eller lyckas ta sig till ett Champions League-slutspel, så är det ekonomiska försprånget till vissa delar uppätet. Jag svarade att det inte är så ”bara” i något av fallen.
Jag tar inte ut något i förskott eller går på den lätte att det allsvenska guldet lufsar vi hem, för det har visat sig att hur rika och framgångsrika vi än är så är det mycket svårt att kombinera Allsvenskan och Europa på ett sådant sätt att det ger framgångar på bägge håll. Vi gjorde det 2014, men det året vill jag ranka som Malmö FF:s kanske främsta genom alla tider sett till att det blev överlägsen serieseger efter att ha lett från omgång 1 oavbrutet till omgång 30 samtidigt som vi tog oss till Champions League.
Vi kan hoppas och vi kan tro och vi kan ha det som mål att vi ska se fler sådana år framöver. Det måste vara en rimlig målsättning att ha om vi hela tiden vill se utveckling och framsteg. Men vi får inte ha för bråttom dit, inte begå misstag som kan skada oss, vi måste ha tålamod. Vi tar en dag i taget och den här dagen är det säsongsstart för 2020.
Det heter också att det är lite svenskt att använda både livrem och hängslen, att gardera sig, att inte sticka ut hakan. Jante. Du ska inte tro att du är något. Jag är präglad av det. Använder gärna ord som ”å andra sidan” och ”absolut, men samtidigt…”.
Inte idag. Som jag skrev, vi lämnade 10-talet som Nordens bästa lag, vi kliver alltså in i 20-talet som Norden bästa lag. Det finns idag ingen anledning att blygt titta i backen och mumla, utan jag väljer att göra som Markus Rosenberg: Sträcker på ryggen, tittar icke himmelsblå i ögonen och undrar, vem fan är ni?
