Måndag morgon: "Man tillåts längta igen"
"Och inte blir det roligare när TV4-sporten ägnar rätt många procent åt sin programtid åt att göra reklam för alla gamla sportdokumentärer på CMore. Jag säger inte att de kunnat göra annat för finns det ingen sport att rapportera om så finns det inte."
I fredags förmiddag kom alltså det väldigt efterlängtade beskedet att Allsvenskan i fotboll kan sätta igång söndagen den 14 juni. Jag har hört några säga att det var väntat, men så optimistiskt lagd är inte jag att jag mer vågade hoppas än tro att det skulle bli så.
Det är som att världens längsta vinter äntligen är slut. Eller som en kompis skrev i ett sms: ”Känns skönt att GBG:s förlustfria dagar snart är över”. Vissa har förmågan att uttrycka sig fyndigt och kärnfullt.
Jag känner att jag har vaknat till liv, vilket jag nog inte är ensam om. Om vi tar sidan du är inne på nu; Vi på Himmelriket har haft våra fasta punkter varje vecka med Måndag morgon, Sex och Jävligt offside samt Friday I’m in Love. I övrigt kan vi inte skryta med att ha publicerat särskilt mycket. För egen del har det inte lockat att ringa en spelare för att fråga vad han hittar på i dessa coronatider, eller klassikern: Hur mycket längtar du efter att Allsvenskan ska börja? Vad ska, säg Rasmus Bengtsson eller Guillermo Molins svara på det?
Inte heller ni läsare har rusat till oss för att läsa våra alster; sällan om någonsin har våra läsarsiffror varit lika låga. Och inte blir det roligare när TV4-sporten ägnar rätt många procent åt sin programtid åt att göra reklam för alla gamla sportdokumentärer på CMore. Jag säger inte att de kunnat göra annat för finns det ingen sport att rapportera om så finns det inte.
Så jag har nästan helt sluta titta på sportnyheter. Jag har mest ögnat igenom Fotbollskanalen och liknande sidor bara utifall att. Jag blev aldrig så desperat att jag tittade på Sverige-Ryssland från 1994 på SVT, som vore det live. En till intervju med Ravelli eller Brolin som körs upp i ansiktet på mig när jag minst anar det, och jag kommer att slå mig själv så hårt att jag faller medvetslös ner i djup sömn där inte en endaste jävla straffräddning kommer att berättas om.
I stället har jag läst. Jag har läst oerhört många fler böcker än vad jag brukar göra, och då vill jag ändå karaktärisera mig som en läsare. Tagit promenader. Funderat på spelare att ha med till veckans Sex och Jävligt offside de veckor som är mina att skriva den listan. Jag har gått ner i varv, där nervositet och spänning har ersatts med det liv som… eh, folk som inte supportar ett lag lever. Det har varit lite annorlunda minst sagt.
Men kanske också nyttigt. För aldrig igen kommer jag att ta så mycket för givet. Förstås gäller det inte bara fotboll, utan i stort hela det liv vi vant oss vid att leva. Vi har verkligen fått lära oss att det som en gång bestämts inte alltid blir verklighet. Och många har fått lära sig det på hårdast möjliga sätt. Fotbollsklubbar också. Jag vet inte mycket om de olika föreningarnas ekonomier, men vet givetvis att exempelvis 20 miljoner mindre in på kontot jämfört med för ett år sen är mycket. Eller om det verkligen finns några allsvenska klubbar som är nära att gå i konkurs. Men jag fattar att ett uppehåll inte kan hålla på hur länge som helst (och kanske inte heller matcher utan publikintäkter), så därför var fredagens besked om en start av Allsvenskan ytterst välkommen också av det skälet.
Varbergs BOIS hemma i omgång tre. Det hade verkligen varit en riktig käftsmäll mot undertecknad om den matchen hade spelats borta, på Påskbergsvallen (att en sponsor köpt rätten att kalla den för Varberg Energi Arena bryr jag mig inte om). Så många mil jag har färdats genom åren främst med bil för att se mitt Malmö FF, och så går min stads lag upp i Allsvenskan vilket ger mig sisådär 5 minuter med cykel för att se tre poäng hämtas hem. Nu hoppas jag att publik släpps in på matcher lagom till returmötet någon gång i höst.
Men först Mjällby hemma. Runt två veckor kvar dit bara. Åh, denna längtan som nu satt igång på allvar. Livet är åter.