Måndag morgon: Anderssons vecka
"Andra höjde rösten för att påpeka dumdristigheten och det vansinniga risktagandet. Daniel Andersson verkade däremot inte göra någonting."
Motala.
Måndagen efter midsommar, måndagen mot mörkare tider…
Eller?
Förra veckans krönikör Pontus Kroon kunde med rätta hävda Daniel Anderssons storhet och den genomsnittlige MFF-supporterns bekvämlighet i jämförelse med den allsvenska bastuklubben i nordväst där tränare och klubblegendarer byter roller och slår i dörrar som om det vore en sommarfars på Fredriksdalsteatern.
En vecka senare framstår Daniel Andersson som ännu säkrare, och det utan jämförelser.
Hans insats inför pågående säsong har tagit emot en del kritik då de defensiva byggstenarna i årets trupp har ansetts vara både för få och för gamla. När sedan både Franz Brorsson och Lasse Nielsen länge var indisponibla var det många som höll andan för att korthuset inte skulle totalfallera. Andra höjde rösten för att påpeka dumdristigheten och det vansinniga risktagandet.
Daniel Andersson verkade däremot inte göra någonting. Han lät inte någon hålla hans öl medan han fixade ett kortsiktigt lån med en tillfällig förstärkning från grekiska eller polska ligan. Han satt istället lugnt i båten och bevittnade Oskar Lewickis och Eric Larssons pånyttfödelser. Inte heller Bachirous defensiva superkrafter visade sig vara oersättliga, då det räckte med 90 minuters defrosting mot IFK Göteborg för att Bonke Innocent skulle ta det ansvaret.
När sommaruppehållet kom ledde laget serien med sex poäng och ingen konkurrent hade släppt in färre mål än Malmö FF. Alla har rätt till sin åsikt och sina höga förväntningar, men ingen kan kalla MFF:s vår för ett resultatmässigt fiasko.
Men bilden av den iskalle och smått självbelåtne sportchefen var inte helt överensstämmande med verkligheten. I veckan som gick presenterades Jonas Knudsen, ett lika kaxigt som oväntat nyförvärv. En 26-åring med färska VM-meriter poserade i den himmelsblå tröjan och förkunnade hur glad han var över att få bli en del av Sveriges finaste fotbollförening och hur sugen han var på att få vinna titlar och spela i Europa.
Well played, Mr Andersson. Well played.
Framåt Malmö!