Måndag morgon: Äntligen lite lugn och ro
Det blir en lång höst, men det kommer att gå undan.
Motala.
Sist jag skrev en måndagskrönika hade Malmö tvålat till Falkenberg med fem mål mot noll dagen innan. Texten handlade om vilket härligt avslut det var på en obekväm svit med mängder av oavgjorda resultat och vilket underbart avstamp trepoängaren innebar inför en vecka med både seriefinal och playoffspel på agendan.
Nu, två veckor senare, sitter jag här igen med 5-0 i ryggen men med en mycket mer beskedlig vecka i antågande. Och det känns alldeles… Lagom.
För sedan dess har vi varit med om en stabil hemmainsats mot ett israeliskt motstånd, en blytung förlust i guldstriden inklusive ännu en straffmiss till hela Sveriges förtjusning, en lugn dag på jobbet i returen och ett nytt gruppspelsavancemang inför övriga rikets illa spelade likgiltighet följt av en gastkramande UEFA-lottning och ett nästintill panikartat beteende av semesterplanering samt en pånyttfödd brinnande hatkärlek gentemot rivalerna i den danska huvudstaden. Ja, plus 5-0 borta mot Kalmar då.
Det tar på krafterna att åka upp och ner såhär. Gårdagens resultat ger hopp om fortsatt kamp om guldet. Inte bara för MFF, utan för ytterligare sex lag som ligger inom sju poäng i tabelltoppen. Det blir en lång höst, men det kommer att gå undan.
Låt de andra tro att vårt penningstinna europaspel kommer att ta kraft ifrån slutspurten i den inhemska serien. Låt oss samtidigt vara okej med att målsättningen om kontinuerlig internationell medverkan är prioriterad, för vi vet också att det bästa sättet att nå de åtråvärda topp-3-platserna är att sikta högst upp.
Låt oss också unna oss en tillbakablick på förra säsongen och konstatera att vid den här tiden i fjol, trots det dubbla matchandet och alla poängs avstånd till prispallen… Det var då vi började att bli som bäst.
Avadådå? Tre pinnar upp? Stockholm, Lugano, Kiev och… Lalandia?
Det här löser vi. Dessutom är vårt straffskytte hundraprocentigt från och med den förste september.
Framåt Malmö!
